[AST-P] Zaniah Fairbairn [R] (Gaya)

Här ligger alla utrensade karaktärers bakgrunder.
Forum rules
Om du vill ta tillbaka en av dina karaktärer som blivit utrensad, se Kategorireglerna för information om hur du ska gå till väga!
Locked
Traxy
Spelledare & Admin
Spelledare & Admin
Posts: 8126
Joined: 03 Feb 2008, 19:54

[AST-P] Zaniah Fairbairn [R] (Gaya)

Post by Traxy »

Zaniah Sorcha Fairbairn - Waterside, East Dunbartonshire, Skottland

Det tar ett tag för Zaniah Fairbairn att läsa igenom sin morgontidning. Inte för att hon läser långsamt - tvärtom läser hon rätt snabbt - men det finns så mycket intressant som måste studeras ingående.

Den femtiosjuåriga kvinnan har samma rutin varje morgon - eller förmiddag, eller när hon nu vaknar upp. Det är inte alltid så värst tidigt på morgonen som hon orkar ta sig ur sängen, beroende på vilka astronomiska fenomen hon studerat under natten. När hon nu vaknar så stiger hon upp, duschar, sveper in sig i sin vita morgonrock, borstar håret - som fortfarande är någorlunda påtagligt blont, även om det bara blir riktigt blont när det bleks av solen om sommaren, och som nu även börjar få ett par grå hårstrån vid tinningarna - och sedan på med de fluffiga morgontofflorna och ut i köket.

I köket kokar hon havregröt, rostar bröd och brygger té. Vilken sorts té det blir får humöret avgöra, men ofta blir det klassiker som Earl Grey eller skotskt frukostté. Känner hon sig riktigt ambitiöst kan frukosten utvecklas till riktig skotsk frukost, med korv, ägg, stekt svamp, blodpudding och vita bönor - men så ambitiös känner hon sig oftast bara någon gång i månaden, om ens det. Får hon inte åtminstone sin gröt och té på morgonen är hon dock på gräsligt humör resten av dagen.

Sedan sätter hon sig vid frukostbordet i den lilla stugan, äter sin frukost och läser sin tidning. På de sista åren har de blå ögonen blivit lite svagare, så nu behöver hon läsglasögon om hon inte vill få huvudvärk av ansträngningen att försöka läsa utan dem.

Idag var hon inte särskilt ambitiös, men hon hade lite sötsug när hon vaknade, så det fick bli en släng honung på gröten istället för det traditionella saltet. Tidningen vecklar hon upp och läser.

Hon läser igenom förstasidan med alla dess nyheter. Det är viktigt att hålla sig informerad om omvärlden, och hon tycker dessutom det är riktigt intressant också. Oavsett om det handlar om en lokal häxa som uppfunnit en ny variant av sömndryck, eller en politisk debatt i magistaten Babylon, eller något helt annat.

Hon kommer till insändarna och läser dem nyfiket. Det är spännande att se alla de åsikter som finns i denna magiska värld hon lever i. Något som särskilt får henne att piggna till är ett inlägg om Hogwarts elevhem och insändarens åsikt att Hufflepuffare nog måste vara de som knyter de närmaste vänskapsbanden. Zaniah vet just inte om hon håller med om detta, för hon tycker att hon knöt bra och nära vänskapsband i Ravenclaw under sin skoltid. Troligtvis är insändaren rätt ung och har inte haft tid att lära sig se saker från mer än ett perspektiv, tänker hon.

Nästa insändare är å andra sidan tydligen uråldrig, om man får döma efter innehållet. Personen ifråga gnäller väldigt om att ungdomar dessa dagar har alldeles för många pojk- och flickvänner i tidig ålder, och inte lägger någon tid alls på studierna, till skillnad från hur det var på deras tid. Inte för att Zaniah vet när "deras tid" var, men hon kommer minsann ihåg sin egen skoltid, och minns att trots att hon gick ut för snart fyrtio år sedan så hade hon och väninnorna gott om tid till både pojkvänner och studier.

Hon lutar sig tillbaka ett ögonblick, drar sig till minnes sin tid i Ravenclaw. Hon var inte någon nämnvärd pluggis, ska erkännas. Nog för att hon läste allt hon kunde komma över inom sina intresseområden, men det var inte alltid detta sammanföll med läroplanen. Trots det fick hon bra betyg i de ämnen hon brann mest för - men i övrigt var hon rätt medelmåttig.

Hon minns de frenetiska studierna inför slutproven varje år, men mer än så drar hon sig till minnes alla sena kvällar i flickornas sovsalar, de djupgående filosofiska diskussionerna de hade, och sättet de verkligen tyckte sig vara kapabla att läsa alla världens problem. Både hon och väninnorna var övertygade om att de hade alla svaren, och om bara andra kunde lyssna på dem så... hon vet inte ens vad deras slutmål var längre, men något storartat skulle det bli.

Dessutom minns hon pojkvännerna. Hon hade en hel del av dem, både under skoltiden och efteråt. Hon minns hjärtesorgen hon hade när hennes första seriösa pojkvän gjorde slut med henne, och hur vännerna tröstade henne.

Efter insändarna är det sportresultat, vilka hon också läser med intresse. Särskilt quidditch är hon fortfarande väldigt entusiastisk kring - särskilt Kenmare Kestrels, som hon hejat på sedan barndomen. Som ung hade hon drömt om en karriär som quidditchspelare, men hon var inte riktigt bra nog. Hon spelade visserligen jagare i elevhemslaget sitt sista år på skolan, men det var också allt. Därefter fick hon nöja sig med amatörquidditch, eller att helt enkelt gå på matcher som spelades av andra och vara god supporter.

Gröten är hon nu klar med, och skjuter skålen åt sidan för att kunna bre ut tidningen på köksbordet framför sig. Nästa sida är nämligen horoskop, och det är hon professionellt intresserad av. I och med att hon läst både astronomi och spådomskonst på FUTT-nivå så var hon ju kvalificerad för jobbet, och när det inte blev något av den tänkta quidditchkarriären så ramlade hon rätt snabbt in på att skriva horoskop för en tidning istället. Det var inte världens bäst betalda direkt, men som singel i tjugoårsåldern fungerade det rätt bra.

Nu jämnför hon dagens horoskop med sina egna anteckningar från föregående natt. Att hon själv i egenskap av skytt ska ha en stor omställning i sin snara framtid verkar stämma rätt bra. Det ska bli spännande att se hur detta kommer yttra sig, tänker hon. På det stora hela är tidningens horoskop välskrivet och baserat på korrekta astronomiska mätningar, men hon stryker under ett par stycken som hon tycker verkar lite konstiga.

På sidan efter det finns diverse utlysningar av förlovningar, äktenskap, nyfödda, folk som varit gifta i något stort antal år, personer som fyller jämnt - och så klart dödsfall.

Förlovad, det var hon en gång i världen. Peter, fadern till hennes barn, och mannen hon trott hon skulle tillbringa resten av sitt liv med. De möttes på en pub och var snart ett par. Efter ett par månader flyttade de ihop, och ett par månader senare blev Zaniah oväntat gravid. Peter hade friat, och hon hade sagt ja. Hon sköt dock på bröllopet - tyckte det kändes fel att gifta sig medan hon var gravid, för det kändes så "tvunget" då. Lite väl klyschigt, liksom - bättre då att vänta till senare, och tills vidare var de ju åtminstone förlovade, så det var ingen som kunde säga något om det, tyckte hon.

Första dottern, Asterope, föddes när Zaniah var tjugotre. Peter hade inga åsikter om namn, så Zaniah bestämde sig för att behålla släkten Fairbairns tradition att ge barnen namn efter stjärnor. Att han inte hade någon åsikt om namnet borde kanske varit en varningsflagga, men hon var kär, och uppfylld av nya feministiska tankar hon just kommit ordentligt i kontakt med för första gången.

Ett och ett halvt år senare blev det ytterligare en dotter, Alcyone. Flickan var lite sjuklig när hon föddes, och Zaniah slutade helt jobba för att kunna ta hand om henne. Först då började hon se lite av Peters brister. Att han fortfarande inte gjorde någon ansats av att faktiskt få till ett bröllop började störa henne. Hans oförmåga att behålla ett jobb längre än ett par månader blev också mer problematiskt, likaså sättet han ständigt beskylde andra för alla motgångar han mötte.

Tre år senare fick hon till slut nog. Peter verkade helt enkelt oförmögen att ta något personligt ansvar, han tillbringade knappt någon tid alls med deras döttrar, och när hon fick reda på att han dessutom varit otrogen så sparkade hon ut honom ur hemmet. Han blev då väldigt ångerfull ett tag, men när han väl märkte att detta inte hjälpte började han snacka skit om henne till hela deras bekantskapskrets.

Ungefär i samma veva upptäckte hon att hon var gravid igen. Det var långt ifrån en ideal situation, men hon bestämde sig ändå för att behålla barnet - ytterligare en dotter, som hon döpte till Electra. Samtidigt passade hon på att byta de två äldre döttrarnas efternamn till Fairbairn - hon ville inte att de skulle ha något att göra med Peter längre, och han gjorde heller ingen ansats till att finnas kvar i deras liv.

Att hon tvingades flytta in med sina föräldrar igen i detta skede var jobbigt - hon var ju ändå vuxen! - men hon behövde deras hjälp för att ta sig på fötter igen, och de var faktiskt väldigt stöttande. När hennes mamma kunde ta hand om döttrarna om dagarna blev det möjligt för Zaniah att ge sig ut och leta jobb igen. Hon hade tur - en av hennes gamla skolvänner behövde en astronom för ett projekt han arbetade med, och erbjöd henne jobbet. När projektet var klart hade hon en god rekommendation från honom, och kunde söka sig vidare till liknande jobb. Inget helt permanent, men en serie av kortare anställningar.

Efter ett par år kunde hon flytta ut ur föräldrahemmet igen, men denna gången blev det ingen långflytt som i ungdomen, när hon försökt komma så långt bort från föräldrarna som möjligt. Istället blev det en liten stuga - samma stuga i vilken hon fortfarande bor - nästan granngårds med föräldrarnas hus. Vid det här laget var Asterope nio, Alcyone sju, och Electra tre och ett halvt. Nog för att Asterope var ansvarstagande, men inte så ansvarstagande att hon kunde lämnas ensam hemma hela dagarna med en treåring - så Zaniah behövde fortfarande föräldrarnas hjälp med att passa barnen.

Det var ungefär samtidigt som hon började fylla ut mellan projektjobben genom att jobba som privatlärare för föräldrar som ville att deras barn skulle få hjälp att komma ikapp i skolan, eller ge yngre barn lite försprång i teoretiska ämnen. Hon upptäckte att hon hade en talang för att förklara saker upprepade gånger, tills hon till slut kunde hitta ett sätt att få även den trögaste eleven att förstå vad hon pratade om. Mest undervisade hon i astronomi, men det blev en del spådomskonst, talmagi och trolldryckslära ibland också. Om det verkligen behövdes kunde hon hjälpa åtminstone de yngre eleverna med örtlära, trollkonsthistoria eller mytologi också - men trollformellära, förvandlingskonst, och försvar mot svarkonster har verkligen aldrig varit hennes ämnen, och hon undviker dem så långt hon kan.

Efter Peter blev det en del andra pojkvänner, men ingen särskilt seriös. Ingen som riktigt var passande styvfars-material, utan bara män hon gillade att umgås med. Hon hade åtminstone lärt sig sin läxa och var mycket noggrann med preventivmedel och det blev inga fler barn efter Electra.

Hon känner igen en del namn bland annonserna, cirklar in annonser som rör de hon faktiskt känner - det är ju alltid trevligt att skicka ett grattis till gamla elever som nu växt upp och förlovat eller gift sig, eller liknande. Zaniah har definitivt ett stort kontaktnät, diverse personer hon träffat i sina dagar, och som hon försöker fortfarande hålla kontakten med. Ibland måste hon kika lite i sina anteckningar för att komma ihåg hur många barnbarn en före detta klasskamrat har numera, eller vilken av döttrarnas pojkvänner som var "den där med de stinkiga fötterna" - alla detaljer kan hon inte hålla i huvudet! - men hon intresserar sig verkligen för andra och deras liv.

Nästa sida har en frågespalt. Mest är det frågor om pojk- och flickvänner och hur man ska handskas med dem i olika situationer, men det finns även lite mer djupgående frågor, personer som vill ha råd om hur de ska handskas med mer djupgående problem än en trög partner. Zaniah läser spalten med intresse. Själv försöker hon oftast undvika att ge råd. Hon ställer hellre frågor, hjälper andra att komma fram till vad de själva vill. Nog för att hon ibland försöker styra frågorna åt ett visst håll - helt opartisk är hon definitivt inte, särskilt om hon ser en yngre person på väg att göra liknande misstag som hon själv gjort.

Om någon faktiskt ber om hennes råd är det sällan hon har något svar att ge direkt. Hon föredrar att begrunda ämnet ordentligt först, innan hon kommer med en rekommendation. Ibland svävar hon iväg lite, i drömmar och fantasier om hur man skulle kunna göra i en perfekt värld, men hon är för det mesta - men inte alltid! - realistisk nog att inse när hon gör det.

Nästa sida skummar Zaniah mest bara igenom - platsannonser brukar inte vara alltför intressanta - men plötsligt får hon syn på något som får henne att skjuta upp glasögonen på näsan och läsa om texten hon just läst. Astronomilärare på Hogwarts sökes. Det vore kanske något? Det ska erkännas att det stilla livet som astronom börjar kännas lite enligt. Nog för att hon bor nästan granngårds med mamma och Arich - sin lillebror, som flyttat in i föräldrahemmet efter deras pappa gick bort för ett par år sedan - men hon har tänkt ett tag nu att hon gärna skulle vara omgiven av barn igen.

Hennes döttrar är inte längre bort än en nypa flampulver, men de har sina egna familjer och sina egna liv att ta hand om, och Zaniah vill inte lägga sig i. Om de behöver henne vet de att hon gärna hjälper till, men de klarar sig rätt bra själva - vilket så klart är väldigt bra. De har lärt sig åtminstone lite av sin mammas misstag - men å andra sidan är det trevligt att behövas ibland.

De äldsta barnbarnen är inte alltför långt från att börja skolan, dessutom, och nog vore det trevligt att kunna vara på plats och hjälpa dem tillrätta när de börjar. Jo, tänker hon, det kan nog vara något ändå.

Snart har hon komponerat ett brev till skolan. Frukosten är uppäten, och hon gör snabbt rent efter sig innan hon går för att klä sig. Håret är nu torrt, och hon sätter upp det i en knut på huvudet. Tar på sig en lång vit blus och en svart kjol, och diverse smycken - hon gillar stora smycken i starka färger, och har från en del hört att hon ser lite ut som en hippie - och med tanke på tiden hon växte upp i är det kanske inte en helt orimlig beskrivning.

Hon ler mot sin spegelbild, som ler tillbaka och säger "Du ser bra ut, snygging!" vilket får henne att skratta. Hon är inte direkt osäker kring sitt utseende, och hon vet att hon är välbevarad för sin ålder, men hon har ju ändå de där grå hårstråna vid tinningarna, och diverse skrattrynkor i ansiktet. Lång och gänglig har hon alltid varit, och åldern har än inte gett henne alltför mycket krämpor - hon kan fortfarande flyga på en kvast och kasta en boll samtidigt, även om det inte blir så ofta numera.

Hennes egna gamla uggla dog för något år sedan, och hon har inte kommit sig för att skaffa en ny än - så hon tar det färdigskrivna brevet och går ut ur stugan, styr stegen mot föräldrahemmet för att låna Arichs uggla. Det kan nog passa bra ändå, tänker hon. Då kan hon ta diskussionen om detta nya yrkesval samtidigt, låta dem veta vad som händer.

Det är nu tidig eftermiddag, solen skiner, och glad i hågen nynnar Zaniah Fairbairn på en gammal popsång från ett par år tillbaka och vandrar iväg genom byn för att skicka sitt brev.

Locked