[TAL-P] Victoria Haven-Fitch [S] (Ailue)

Här ligger alla utrensade karaktärers bakgrunder.
Forum rules
Om du vill ta tillbaka en av dina karaktärer som blivit utrensad, se Kategorireglerna för information om hur du ska gå till väga!
Locked
Traxy
Spelledare & Admin
Spelledare & Admin
Posts: 8126
Joined: 03 Feb 2008, 19:54

[TAL-P] Victoria Haven-Fitch [S] (Ailue)

Post by Traxy »

Victoria Haven-Fitch; Hastings, Storbritannien

Solen lyser in genom att av den stora, ljusa lägenhetens fönster och gör luftens alla dansande dammkorn synliga. En grammofon i vardagsrummet sprider melankoliska fioltoner. Rummet står emellertid tomt, skinnfåtöljen där den på sistone ganska framgångsrike Alan Fitch inte sällan sitter med ett glas whiskey i handen. För tillfället är han dock i Schweiz med sin affärskollega, de har ett stort avtal framför sig om allting går som det skall. Snart kanske Fitch and Moore’s Potions även kommer att kunna sälja sina trolldrycker i Schweiz.

”Titta på honom, Vic!” Trettonåriga Victoria Haven stryker en mörk hårslinga bakom örat och sneglar åt det håll som väninnan Sadie pekar. Han är lång och smal, har lockigt, mörkt hår och ett skarpskuret ansikte. Blicken är allvarlig då han samtalar med Professor White, trolldrycksläraren.
”Det är Alan Fitch, han går i sjuan, min syster känner honom.”
Victoria vänder blicken tillbaka till Sadie, som rättar till sin Slytherinslips och sneglar ivrigt mot den vackre, men mycket äldre pojken. Även Victoria vänder tillbaka blicken, biter sig i sin läppglansiga underläpp och tvinnar en hårslinga mellan fingrarna. Plötsligt spänner Fitch blicken i henne och Sadie, som fnittrar generat. Victoria tar henne under armen och drar henne med sig därifrån.


Kvar i lägenheten finns Alans fru, trettiofemåriga Victoria Haven-Fitch, hon vet ännu inte hur affärsmötet har gått, men vet att hennes make snart borde ha transfererat sig till London, där de skall ses. Den långa, smala kvinnan med de markerade käkbenen snörper ihop sina rödmålade läppar och låter händerna glida längs raderna med plagg i den rymliga garderoben. Både hon och Alan kommer från relativt välbärgade familjer och med Alans framgångar på sistone så har det även blivit en hel del presenter till frun. Victoria stannar vid en svart klänning i tjugotalsstil, men fortsätter vidare till en mossgrön klädnad i genomskinligt, skirt tyg. Den är djärvt skuren upptill, prydd med pärlor i samma mossnyans som tyget. Den bleka kvinnan plockar även ut en enkel, svart klänning med tunna axelband att bära under, samt ett par svarta kängor med klack.

Hon har huvudet högt och stolt hållning, klackar har den effekten på henne. Tjugofemåringen har sin bästa vän, Sadie bredvid sig och en annan väninna, en kollega, på sin andra sida. De står vid en bardisk på en liten pub i Diagongränden. Kollegan, som är assistent åt en examinator i förvandlingskonst klagar högljutt på allt pappersarbete och alla FUTT-prov som hon fått testköra efter egen förmåga. Sadie ursäktar sig och går till toaletten.
”Jag antar att inte lika många läser talmagi på FUTT-nivå och det är ju inte ens obligatoriskt på GET-nivå”, säger Victoria och ger sin kollega ett falskt, medlidande leende. Varför bjöd hon ens med henne? Hennes klänning sitter dåligt och kring halsen bär hon en halsband med sitt namn, Clara.

Själv tycker Victoria om sitt jobb. Hon har haft en viss naturbegåvning för talmagi sedan hon läste det i skolan och alltid funnit siffror intressanta. Efter att ha fått reda på att en av examinatorerna i ämnet sökte en assistent och lärling så var hon snabb med att både söka och få jobbet. Under sina fem år har hon lärt sig mycket, både om examinationsproceduren, men också om ämnet. Examinatorn, Mr Marvin, ger henne ständigt boktips och övningsuppgifter för att utvecklas.
”Åh, där är Hannah! Jag måste säga hej till henne”, säger Clara och vinglar förbi Victoria på sina klackar.

Victoria ser sig omkring, plötsligt står hon alltså ensam vid baren.
”Hallå där”, säger en man med skarpskuret ansikte och mörkt, lockigt hår. Hon känner igen honom, men kan inte placera honom. De hamnar i en intressant diskussion om hans nystartade trolldrycksföretag, specialiserade inom antidoter och det visar sig att han letar efter en numerolog för att utföra ett par enklare beräkningar och siffertydningar åt honom.
”Jag kan det där. Jag har jobbat för en av examinatorerna i talmagi i snart fem år.”

Han ler hövligt och räcker henne ett visitkort.
”Alan Fitch”, hälsar han.
”Victoria Haven.”


Hon klär sig, bättrar på sin eyeliner en aning och fäster det mörka, halvlånga håret i en prydlig svinrygg. Victoria ger spegeln ett skarpt ansiktsuttryck och ler sedan behärskat. Hon kommer bara precis att hinna säga farväl till Alan innan det är dags att bege sig till Hogwarts. De skall äta frukost tillsammans i Diagongränden. De är vana vid det här laget, efter tio år tillsammans och drygt fem år som gifta. De gifte sig sommaren innan Victoria för första gången gav sig av till Hogwarts i egenskap av professor i talmagi. Båda var redan då helt inställda på att var ifrån varandra en del och även på att inte bilda någon familj, de är rena karriärister. Detta betyder självklart inte att de inte saknar varandra. Varje år växlar de långa brev under terminerna.

”Miss Haven.

Det var trevligt att träffa er, jag skulle gärna göra om det. Jag bifogar beräkningarna, kanske kan ni presentera resultatet över en lunch på fredag?

Mvh, Alan Fitch (Fitch and Moore’s Potions)”


Victoria ger spegeln en sista blick innan hon lägger ner sin sminkväska i den svarta kofferten med Fitch-familjens emblem på. Hon hänger sin handväska över armen, greppar kofferten och transfererar sig. De talar och äter, är inte speciellt känslosamma, inte förrän Victoria skall gå. Alan skjuter en liten ask över bordet och hon ler. Hon hade väntat sig detta och även att hon faktiskt inte är extremt fäst vid just materiella ting så är en avskedsgåva alltid en avskedsgåva. Åren med Alan har i och för sig gjort henne van vid att ta emot presenter titt som tätt.

”Tack, mamma”, säger Victoria då hon öppnat födelsedagspaketet. En ljusblå klädnad med tillhörande, vita kashmirhandskar. Självklart exklusivt och säkert dyrt. Familjen Haven är långt ifrån fattig, men någon större rikedom finns inte heller. De är välbärgad medelklass. Välbärgad medelklass som försöker vara något mer. Fjortonåriga Victoria hade heller velat ha en bok om talmagi, hennes favoritämne i skolan. Hon har bra betyg i alla ämnen, men hennes mamma är mer intresserad av att hon skall se bra ut och kunna uppföra sig. Hennes pappa tycker dock om att nästan skryta om hennes betyg, vilket också är jobbigt. Hon är dock van, fjorton år som enda barn i familjen har gjort att hon har anpassat sig.

Armbandet är av silver och har en rund platta med siffran fyra fäst mitt på den nätta kedjan. Fyra är hennes namntal.

Locked