[AST-P] Declan Mac Naoimhín (Ljungeld)

Här ligger alla utrensade karaktärers bakgrunder.
Forum rules
Om du vill ta tillbaka en av dina karaktärer som blivit utrensad, se Kategorireglerna för information om hur du ska gå till väga!
Locked
Traxy
Spelledare & Admin
Spelledare & Admin
Posts: 8126
Joined: 03 Feb 2008, 19:54

[AST-P] Declan Mac Naoimhín (Ljungeld)

Post by Traxy »

Declan Mac Naoimhín, Armagh, Nordirland

Declan Mac Naoimhín har alltid tänkt sig universum som ett enda stort pappersark. Att kunna föreställa sig hur stort universum är, hur vidsträckt rymden är, är snudd på omöjligt. För att få ett bättre perspektiv på det hela så ser alltså Declan, ett pappersark framför sig. Från början var det tomt. Ingen konstnär hade ännu vågat ta penseln i handen, doppa den i färg och måla upp det hela. Tillslut så tog en konstnär chansen och lät kreativiteten flöda. Vi brukar kalla det big bang. På mindre än en sekund hade konstnären fyllt arket med färg, tusentals olika nyanser av alla färger du någonsin kan tänka dig och nu var konstverket klart.

Det är dock inte bara konstnären som formar ett konstverk. En annan viktig faktor är hur vi, åskådare, ser på det hela. Ingen hade kanske aldrig ens lagt märke till Jupiter om inte den där konstkritikern hade lyft fram just den detaljen, för sisådär ett par hundra år sedan. Hur mycket du än letar så kan du alltid upptäcka nya penseldrag, nya nyanser av blått och det är det som gör varje tavla unik. Det finns alltid nya saker att upptäcka. Universum är ett enda stort konstverk och just nu, precis nu, så sitter tusentals andra personer, precis som du och jag, med en pensel i handen och letar efter bortglömda detaljer.

En av alla de tusentals är Declan Mac Naoimhín och hans pensel, består av ett enda stort teleskop. Han sitter där, under Armaghs novemberhimmel och försöker, med hjälp av sitt teleskop, sin pensel, att njuta av sedan tidigare upptäckta penseldrag såsom Jupiter men också för att hitta sina egna, personliga tolkningar. Att se just sin version av den där stjärnan, långt borta i öst. Det finns inget så fantastiskt, så oändligt som universum och som ett konstverk? Tja, låt oss säga att Mona Lisa hade hamnat i skymundan och stannat där, för all framtid, det vill säga, om inte solen hunnit slockna innan dess.

Var du än befinner dig, vare sig du är Kina, Egypten eller Armagh, så ser stjärnhimmelen likadan ut. Det är nog det som gör att den känns så ... oändlig, så... odödlig, om man får uttrycka sig som så. För ett antal år sedan så satt en yngre Declan under samma stjärnhimmel, fast på en annan plats. Platsen är även kallad Hogwarts och det är där, högt uppe i ett träd om han inte missminner sig, som Declan blev förälskad i rymden. Numera har han redan hunnit fira ex antal bröllopsdagar och kärleken till rymden, den håller i sig. Ja, den växer sig faktiskt starkare med åren, mot alla odds.

Om man som pojke gått på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom så har Declan, precis som alla andra, en trollstav och anledningen till att han har det, ja, det är att han Declan Mac Naoimhín, är en trollkarl. Inte som om det kommer som någon överraskning. Hela familjen Mac Naoimhín är magisk, men hans intresse för astronomi, är däremot en riktig högoddsare. Hans föräldrar driver ett bokantikvariat och ingen av dem har någon som helst koppling till astronomi. Gud, de vet nog inte ens vad Jupiters latinska namn är. När det gäller Declan, så är det en helt annan femma. Han gick ut Hogwarts med ett U i astronomi. Pojken som kämpade för ett A i örtlära och som faktiskt, fick ett D i trolldryckslära, fick ett U i astronomi. Hans hårda arbete och framför allt, hans kärlek till astronomin, lönade sig. Declan har alltid, trots vissa motgångar, ska sägas, alltid gjort sitt bästa. Han har alltid velat bli den bästa och den viljan, viljan att bli den bästa, att bli framgångsrik, är så otroligt viktig.

En augustinatt, för bara några månader sedan, satt Declan vid ett vattendrag utanför Armagh. I vattnet kunde han inte bara se sig själv utan i vattnet, som av stjärnornas sken blev spegelklart, kunde han se hela universum, hela stjärnhimmelen omfamna honom, som om han var en av dem, en stjärna mitt på himlen, precis som alla andra. Hans hår, som bara kan beskrivas som svart, flöt samman med himmelen och hans svarta, ganska buskiga, ögonbryn, gjorde detsamma. Han blev ett med himmelen och de bruna ögonen, tillsammans med den vitbleka huden, utgjorde hans, stjärnans glans. Han tog med sig samma utseende till Sydafrika, samma långa, smala kropp och sin tydliga käklinje.

Det var där, i Sydafrika, som hans resa började efter sju år på Hogwarts. Declan ville lära sig mer och han visste att det enda sättet att göra det, var att resa. Att ta del av andra personers erfarenheter, andra personers kunskaper och med hjälp av det, så utvecklas du inte bara som astronom. Nej, långt därifrån. Du utvecklas nästan mer som person, och det är det som gör resandet så otroligt viktigt. Det bar av från de djupaste skogarna, till de högsta bergen, de djupaste dalarna och allt där emellan. Till Asien, Afrika och Amerika. Efter varje plats, varje land, varje världsdel, lärde han sig mer och mer om framförallt sin älskade astronomi. Det fattades ändå något. Han hade inte någon nytta av den informationen han samlat in på sina resor själv, när han uppfyllt sina mål, att lära sig det som går att lära om astronomi, vad skulle vara hans mål då? Vad skulle ge hans liv mening igen? Declan gick länge runt med samma frågor i sitt huvud, låg vaken om nätterna och funderade, tills han en kväll kom fram till svaret på sina frågor.

Han ville komma tillbaka till den plats där han blev förälskad i astronomin, till Hogwarts. Han såg framför sig hur han satt framför en klass uppe i astronomitornet och undervisade. Visade eleverna vad han lärt sig under sina resor. Vilket bättre sätt finns det att använda sina kunskaper, än att ge de till andra? Att dela med sig av sina kunskaper? Inget, är svaret på frågan.

Självklart har inte Declan tagit liknelsen av universum som ett pappersark från tomma intet, nej. Han har själv upplevt känslan av att förvandla ett blankt papper till ett konstverk och han gillar att leka med tanken att detsamma, hände i universum. Ja. Det är klart att Declan vet att det var big bang som skapade alltsammans men ibland kan det vara skönt att låta fantasin flöda. Förutom astronomin så är faktiskt konsten ett av Declans stora intressen. Hans egna målningar brukar alltid ha samma motiv, nämligen stjärnhimlen. Det finns inget motiv som kan anta fler former, eller vackrare former för den delen och Declan har alltid känt sig avslappnad när han avbildar stjärnorna med sin pensel.

Som lärare så kommer Declan, i princip, vara en direkt avspegling av sitt rätta jag. Han kommer att tro på rättvisa. Trots att han själv en gång gick i Slytherin så kommer han definitivt, under inga omständigheter, favorisera någon. Ingen. Nada. Han kommer att möta varenda person med ett leende och han kommer inte ha svårt att ge bort lite poäng då och då. Däremot så måste man imponera honom om man ska förtjäna beröm och ett högt betyg. Declan kommer att vara som lugnet själv och alla, vem man än är, ska känna att man kan komma och prata med honom.

Han ska se till så att eleverna visar samma respekt för honom som vilken annan lärare som helst, trots sin ringa ålder (23 år) och han ska framförallt se till att ingen lämnar hans klassrum utan att ha lärt sig något mer om astronomi.

Locked