Aidan Whitmore [S] (Ailue)

Post Reply
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Aidan Whitmore [S] (Ailue)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Aidan Calvin Whitmore; Dereham, England

En bister pojke med tydliga kindben och ett par enstaka fräknar utspridda över de lätt solbrända kinderna betraktar de jämngamla pojkarna som brottas i leran en bit ifrån honom. Hans tunna läppar är ihopknipna och ögonen fulla med avsmak. Han kan inte förstå hur de andra barnen i grannskapet kan bete sig så idiotiskt, smutsa ner sig frivilligt i de stora lerpölarna, ivrigt påhejade av en pöbel andra barn. De är så mycket yngre än honom, samtidigt som de rent tekniskt inte är det.

Aidan Whitmore kisar med sina ljusgröna ögon mot de leriga ungarna. Han känner bara två av dem, de är trollkarlsbarn, precis som han, men till skillnad från Aidan så går de i den lilla mugglarskolan som finns i Dereham. Aidans styvpappa, äckliga Mugglar-Geoffrey försökte övertala både Aidan och hans mamma, Lilian att det vore bra för Aidan att få utbildning där till att börja med. Aidan vägrade och till slut tog Lilian sin äldsta sons parti och beslutade att det inte skulle bli någon mugglarskolgång för Aidans del. Han är ju trots allt fullblodsmagiker och har visat en del tecken på magiska egenskaper, även om det bekräftande Hogwartsbrevet ännu inte har anlänt till tegelhuset med den rustika inredningen.

Aidan slänger en sista blick på de stojande barnen innan han vänder sig om och går hemåt, han gillar att promenera ensam i lilla, sävliga Dereham. Det ger honom en chans att få lite svängrum och för en gångs skull slippa bråka med varken sin styvfar, som till på köpet är mugglare och dessutom har det banala yrket skogshuggare; eller med sina tre yngre halvsyskon, sexåriga Levi, Colin, tvååringen och lilla Alexa som nyss blivit tio månader gammal. Under sina ensamma vandringar brukar Aidan tänka på sin riktiga pappa. Han har inte speciellt många minnen av Calvin Haven; Aidan har inte sett sin far sedan den där dagen då han var fem år och det stod klart att Lilian skulle få ensam vårdnad om honom. Aidan kommer ihåg att Calvin var mörkhårig och hade samma gröna ögon som han själv har.

Till skillnad från sin pappa så är Aidan mörkblond. Han har i alla fall rakt hår och precis som fadern håller han det kort och välkammat, med en prydlig mittbena. Aldrig att Aidan tänker gå omkring med håret slarvigt tillrufsat som Geoffrey och halvsyskonen, det räcker med att han delar deras efternamn. Inte heller tänker han bli sådär plufsigt småfet som sin mors stora kärlek är. För tillfället är Aidan varken smal eller tjock. Han har vuxit en del på längden den senaste tiden, vilket gjort honom en smula senig och dessutom strax över medellängd.

Alltför fort inser pojken att han är hemma. Med en suck knuffar Aidan upp ytterdörren och möts som vanligt av barnskrik, lukten av mat och piptobaken Geoffrey röker samtidigt som han glor på en av husets mugglarmanicker, teven. Aidan använder aldrig mugglargrejerna, han förundras över hur fort hans mamma lyckades anpassa sig till mugglarlivet i Dereham. Själv håller han sig borta från det i ren protest, Aidan är säker på att Calvin Haven skulle gilla det.

”Aidanson, du har fått post!” Geoffrey har en otrevlig ovana att lägga till små ändelser på folks namn. Aidan uppskattar det inte, men inser genast vad för brev det kan tänkas röra sig om. Ett brev som kan ta honom ifrån det här förbannade mugglarlivet och återföra honom till magivärlden, en värld som han läst och drömt oerhört mycket om och även har sina lyckligaste minnen ifrån. Med en smidig rörelse banar sig Aidan förbi Geoffrey som blockerar största delen av valvet in till husets kök.

På matbordet ligger mycket riktigt ett kuvert och inte är det vilket kuvert som helst. Det är ett kuvert förseglat med Hogwarts sigill. Aidan ler sällan, men nu gör han faktiskt det. Brevet innehåller hans antagningsbesked. Lilian, som står vid spisen, ler mot sin son. Aidan besvarar leendet med ett svalt ryck i ena mungipan. Han inser en annan sak som Hogwartsbrevet för med sig, han kommer att vara tvungen att inhandla skolsaker och sin alldeles egna trollstav. Vilket betyder att han kommer få besöka magivärlden igen, för första gången på många år.

”Vad har du där?” frågar en nyfiken röst. Aidan ger Levi en överlägsen blick.
”Mitt antagningsbesked från Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom”, säger han vasst. Levis små fingrar försöker nå pergamentet i Aidans händer. Aidan håller undan det.
”Våga bara så mycket som nudda vid det”, väser Aidan. Levi gnäller.
”Men jag vill bara seee!” tjatar han. Nu kommer Colin också och börjar studsa runt Aidans ben. Aidan sluter ögonlocken.
”Men Aidanson, var lite schysst! Grabbarna vill ju bara kolla!” säger Geoffrey och lyfter upp Colin så att han kan se på brevet. Hans lilla, kladdiga hand greppar om pergamentet.
”Rör det inte, äckliga mugglarunge!” fräser Aidan utan att kunna kontrollera irritationen. Alltid är alla emot honom.
”Lugna ner dig…” Morrar Geoffrey hotfullt samtidigt som han sätter ner Colin på köksgolvet. Lilian ger Aidan en varnande blick och Colin börjar så klart stortjuta. Aidan greppar brevet i ett hårt grepp och skyndar sig upp för trappen och in på sitt rum.

Vant låser han dörren inifrån med en liten metalltråd. Med en suck lyfter han den lösa golvplankan och lägger ner Hogwartsbrevet där samtidigt som han fiskar upp en plåtburk ur det lilla utrymmet. Aidan är van vid att barrikadera sig på sitt rum när hans såkallade familj är arg på honom, därför har han provianterat med diverse kex och godsaker så att han ska slippa vara hungrig. Troligtvis så börjar Lilian dalta med honom om några timmar och erbjuda sig att värma lite av middagen, då är grälandet över för tillfället och Aidan kan med nådig min öppna sin dörr och ta emot ursäkter från modern, trots att det egentligen borde vara han som bad henne om ursäkt.

För tillfället får han nöja sig med sina chokladkex och en bok om trollkarlsvärldens populärhistoria, som han lyckats tigga till sig av sin mor då hon hade ett ärende i Diagongränden för ett par veckor sedan. Bara Aidan tjurar tillräckligt mycket så viker sig Lilian. Det är ganska praktiskt. Förhoppningsvis kan han tigga till sig en uggla eller en katt att ta med till Hogwarts när de ska inhandla hans skolsaker. En padda vill han inte ha, Aidan har alltid liknat Geoffrey vid ett av de där feta, vårtiga djuren.

När den första september till slut kommer står Aidan på perrong 93/4 med en svart koffert, fylld med alla böcker och prylar han kommer behöva under sitt första år på Hogwarts. Ovanpå kofferten, i en liten resebur ligger en gråstrimmig perserkatt med lysande gula kattögon. Aidan har döpt katten till Thibaud. Han trivs i dess sällskap. Thibaud kräver inte speciellt mycket uppmärksamhet, bara vatten, mat och då och då lite sällskap, vilket passar Aidan fint. Förhoppningsvis kan Aidan hitta någon mänsklig kamrat också, någon som inte är lika omogen och lössläppt som mugglarungarna i Dereham. Kanske kan Aidan inte hitta någon som riktigt är på hans nivå, men ärligt takat så vill han inte det. Det bästa vore att skaffa sig en undersåte, någon som kan göra det jobbiga åt honom, så att Aidan kan briljera ännu mer.

Aidan lutar huvudet mot den svala tågfönsterrutan och ser landskapet svischa förbi. Snart är han framme på Hogwarts, i trollkarlsvärlden. Där han hör hemma. En dag ska han flytta dit för gott och glömma paddan Geoffrey och sina jobbiga halvsyskon. En dag…
Post Reply