Regal Sworder [S] (Byron Blue)

Post Reply
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Regal Sworder [S] (Byron Blue)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Regal Anthony Sworder
Newcastle upon Tyne, England

Sakta öppnade pojken ögonen och stirrade upp i det ljusa taket. Pojkens namn var Regal Anthony Sworder, ett konstigt namn kunde många tycka. Regal var inte det vanligaste namnet och för att smälta in lät pojken sina kompisar kalla honom Reg. Men Regal var nöjd med sitt namn, det visade att han var annorlunda, lite förmer. Trots att Regal var uppväxt i ett av de fattigaste områdena i Newcastle, Cowgate, visste han att han var lite bättre än dem andra i området.

Hans mamma, som pojken helst inte pratade med, hade berättat om den magiska världen som hölls gömd från icke-magiskt folk - mugglare. Modern själv var i gränslandet mellan magiker och mugglare. Hon var en ynk och därför var det ingen självklarhet att Regal skulle uppvisa magiska egenskaper. Hans mamma hade ofta sagt det till honom men pojken själv var övertygad om att han var magiker.

Det var en slående skillnad mellan Regals lilla rum och resten av den lilla lägenheten. De bodde i ett ”council house” och allt var så slitet att det när som helst kunde rasa ihop. Regals rum å andra sidan var perfekt symmetriskt, det var rent och det var trots hans små ekonomiska medel väldigt snyggt.

Pojken drog på sig ett par jeans och en tröja, han öppnade dörren till resten av lägenheten och slogs av stanken av alkohol. På golvet utanför hans mammas stängda dörr låg kläder slängda och en sönderslagen whiskeyflaska. Han visste som vanligt inte om det var en så kallad kund som nu sussade sött i moderns sovrum eller om det var en ”manlig bekant” som hans mamma så fint brukade kalla de kortare romanser hon hade.

Det var en sådan manlig bekant som hade lett till att Regal föddes. Pojken visste inte vem hans pappa var, han visste inte ens vad han hette. Modern var förtegen med detaljer kring Regals pappa men pojken utgick ifrån att han utseendemässigt var lik sin pappa, för Regal var inte alls lik sin mamma. Pojken var även övertygad om att hans pappa var trollkarl och att faderns magiska gener hade ärvts till Regel som skulle uppvisa stor magisk talang. Men för tillfället var inte pojkens tillvaro särskilt magisk.

Han kliade sig trött i det svarta raka håret och kunde inte låta bli att sucka där han stod utanför sitt rum och betraktade förödelsen. Det var så här närapå varje dag och han hade sedan länge gett upp tanken på att ha en ansvarstagande mamma. För att vara elva år var pojken väldigt mogen och han trivdes som en ansvarstagande person. Han såg ofta ner på andra som inte klarade av ansvarstagandet och såg sig själv som en väldigt speciell person. Intelligent och mogen.

Regals mage gav ifrån sig ett svagt knorr och han gick till köket som även det var slitet med mögelfläckar på väggarna och heltäckningsmatta på golvet.

Ljuset från kylskåpet reflekterades i hans bruna ögon och Regal norpade åt sig en flaska mjölk och tog en bit bröd från skålen på bordet. Medan han tuggade på brödbiten gick han för att se om posten hade kommit. Det hade den, räkningarna la han i en hög som växte för varje dag och reklamen brydde Regal sig inte ens om att ta upp. Men underst i högen av brev låg ett kuvert adresserat till honom. Han vände på kuvertet för att öppna det och såg då sigillet som han visste hörde till Hogwarts skola för häxkonst och trolldom. Ett stort leende spred sig över pojkens mun och han la brevet i fickan. Att han skulle öppna brevet här hemma var otänkbart. Ett så här viktigt brev behövde öppnas i en miljö där han trivdes, en miljö utan hans mamma i närheten. Han tänkte inte få veta att han blivit antagen till Hogwarts i ett sprit- och mögelluktande kök. Så han tog på sig jeansjackan och stängde dörren med en smäll efter sig.

Mitten av juni och molnen hopade sig över Cowgate. Regal drog jackan tätare omkring sig och gick med raska steg från bostadsområdet. Det var ett ohyggligt fult ställe, som att någon bara slängt ner några fyrkanter och fyllt husen med korkade och fula människor. Ja, Regal såg verkligen ner på människorna som bodde i hans område för han visste att han var så mycket bättre än dem allihop.

Han kastade en snabb blick mot sin skola när han skyndade mot metron. Skolbyggnaden var lika tråkig och nedgången som resten av området och pojken tänkte att man lika väl kunde bomba hela Cowgate, ingen skulle ändå sakna det. Regal hade aldrig brytt sig om skolan, han hade inte behövt det. Ämnena var tråkiga och engagerade honom inte, men han kunde alltid svaren på frågorna som läraren ställde och högsta betyg i matte hade han haft genom alla år i skolan.

Han mindes väl att han en gång hade struntat i skolan en hel dag, istället hade han åkt in till stan och fascinerat stått på Millennium Bridge och beundrat den gamla stadens prakt. Dagen efter gick pojken dock till skolan och han blev direkt kallad till rektorns kontor. Pojken tog det hela med lugn och där han satt på andra sidan skrivbordet och tittade på rektorn kom det hela väldigt naturligt. Han hade med väldig ånger i rösten beskrivit hur han inte kunde komma till skolan utan att han hade varit tvungen att ta hand om sin mamma. Regal sa att modern hade överdoserat och han inte hade något annat val än att ta henne till sjukhuset. Rektorn hade gått på denna lögn och med en klapp på ryggen hade Regal sluppit undan problem och fick även den dagen ledigt.

Pojken hade en viss förmåga att ofta ljuga för att få fördelar. Det var inte bara det att han ljög, utan han var bra på det. Det var med lögner och en hel del fusk som pojken hade klarat sig genom mugglarskolan med höga betyg. Regal visste inombords att han var menad för större ting än en mugglarskola och sparade därför alla sina krafter till Hogwarts. Detta innebar dock inte att han inte var intresserad av att lära sig. Regal älskade att läsa och lära sig nya saker. Han skrev mycket också, dagbok varje dag. Den skrev han inte bara för att avreagera sig på irritationsmoment under dagen utan också för att eftervärlden skulle få veta hur hans liv hade sett ut. Regal A. Sworder var menad för stora ting, han behövde skriva ner sina tankar och händelser i sitt liv för sin skull och för eftervärlden. Skolan lämnade han snabbt bakom sig och plankade in på metron som skulle ta honom till Tynemouth.

Sittandes vid fönstret på metron drack han det sista av mjölken varpå han la den på sättet bredvid sig. Han hörde plötsligt en bekant röst bakom sig.
”Reg!” sa Jimmy, en av killarna från klassen och satte sig mittemot Regal. Hans närmaste kompisar, Tom och Duncan satte sig också vid fyrsätet där Regal satt.
”Hejsan Jimmy”, svarade Regal med stort lugn, med tanke på att det var klassens bråkigaste killar som nu satt runt honom. Regal var aldrig rädd för andra personer, hans intelligens överskred deras och han såg inga problem med att ta sig ur situationen om det behövdes. Regal kände inget behov av vänner, vänskap var något som samhället hade skapat, inget han faktiskt behövde. Dock förstod pojken att det skulle skapa problem om alla såg honom som udda och konstig, därför försökte han passa in så bra han kunde och lyckades utmärkt.
”Så vart är du på väg då?” frågade Jimmy och Regal kunde inte låta bli att förundras över pojkens utseende. Vem tog frivilligt på sig en tracksuit och rakade av sig allt hår? Det såg inte coolt ut, bara dumt.
”Tynemouth”, svarade Regal kort och visste att svaret inte var det tuffaste och mest rebelliska.
”Ska du gå på marknaden eller bara titta på havet?” frågade Jimmy retsamt och tillade sedan med ett skratt, ”var är mamsen då?”
De andra två skrattade och Regal tittade på dem med lugn blick.
”Hon är väl på puben och super skallen av sig som era morsor också gör”, svarade han i något överlägsen ton.
Jimmy tittade först på Regal med en arg blick men lugnade sedan ner sig.
”Så sant. Jag gillar dig Sworder, du är chill”, deklarerade Jimmy som att hans godkännande var det Regal hade sökt efter. Jimmy reste sig upp och sa med en kaxig röst. ”Här ska vi av. Laura har fest.”
De tre killarna gick av tåget under högljuda förhållanden och Regal var glad att bli lämnad i fred.

Väl framme vid Tynemouth gick Regal och massa välmående familjer av. Regal mindes en sommar för många år sedan när han och hans mamma hade åkt till havet och marknaden i Tynemouth. Han hade hållit sin mammas hand och det hade känts tryggt. Hon hade tagit dagen helt ledigt, hade inte druckit något alls och ägnat hela dagen åt sin enda son. Det var en ovanlighet då det de flesta dagar verkade som att hans mamma inte ens ville ha honom, men Regal var inte bitter, inte alls. Han ville inte ha henne som mamma, så ogillandet var ömsesidigt.

Han kunde ändå inte låta bli att vara avundsjuk på de lyckliga, rika familjerna som gick längs gatorna i staden mot havet. Han ville ha det som dessa familjer hade men pojken visste att enda sättet att få det var att ordna det själv. I sitt inre såg han hur de lyckliga, lyckade människorna föll ihop och endast han, den utvalde, stod kvar. Han ville inte att någon skulle ha mer än han hade, ville inte att någon skulle vara lyckligare eller bättre.

Havet tornade upp sig för pojken och han kände hur den salta vinden slog mot hans ansikte. Det var härligt och Regal gick förbi de många turister som fascinerades av den gamla ruinen som en gång varit ett fort, och gick vidare mot fyren. Fyren i Tynemouth var en av hans favoritplatser. Han gillade att den låg så avlägset, långt ute i havet. Med säkra steg gick pojken på stenbron ut mot fyren. Vinden blåste hårdare än någonsin nu och grepp tag i hans jacka och hår. Pojkens brev låg dock väldigt säkert i en stängd ficka och det var här, längst ute på piren under fyren som han skulle öppna det.

Regal satt på trappan vid fyren iklädd sin jeansjacka och sina svarta jeans. Vinden lekte i hans svarta hår och han tog sakta ut ett brev från fickan. Hans utseende var mediokert och inget man reagerade på. Regals näsa var rund och pekade lite uppåt och hans underläpp var aningen tjockare än överläppen, något som han själv störde sig på då han ville ha symmetri. Pojken var ganska muskulöst byggd med tanke på att han aldrig tränade och han var lång för sin ålder. Sakta och med stort fokus öppnade han brevet och läste första stycket.

”Kära Mr Sworder,
Vi har nöjet att meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom.”

Regal andades ut, han hade förväntat sig det här brevet i flera år men att nu hålla det i sin hand var en underbar känsla. Han hade märkt att han besatt krafter utöver det normala tidigt, det handlade inte bara om att han var intelligent utan också om faktisk fysisk styrka. Pojken mindes mycket väl en morgon som så många andra med utspilld alkohol och herrkläder i lägenheten.

Regal hade gått till köket för att äta frukost men lyckats tappa en av mjölkflaskorna med ett väldigt brak på golvet. Arg som ett bi hade en av hans mammas manliga gäster rusat ut från sovrummet och med arg röst skrikit på Regal. Mannen hade gjort det klart för Regal att pojkvaskern skulle akta sig noga och om han inte gjorde det skulle pojken minsann få se på annat. Efter denna utskällning hade han örfilat Regal ordentligt.

Det var inte det att Regal inte var van vid slag av olika slag, han hade fått sin beskärda del från sin egen mamma, klasskompisar och en och annan lärare. Anledningen till att han blev så arg denna gång var att denna man var en besökare i Regals hem och hade därmed ingen rätt att tillrättavisa pojken. Regal hade argt puttat till mannen som trots att Regal knappt nuddade honom hade nästan flugit genom luften och med en hård duns slagit i väggen. Regal mindes väl hur förvånat han hade tittat på sina händer och sedan på den förbluffade mannen.

Det tog några sekunder för pojken att förstå vad han hade gjort men när han hade tagit in att den stora mannen låg på golvet sprang Regal ut från lägenheten för allt han var värd. I bara pyjamas hade han sprungit längs den långa balkongen som ledde till alla lägenheter på våningen, mannen var häck i häl iklädd endast kalsonger.

Regal tänkte tillbaka på alla gånger han hade hamnade i bråk med olika män som besökte deras lägenhet. Aldrig mer tänkte han medan han fortsatte läsa brevet och undrade hur han skulle få råd med alla saker. Men det löste sig, han löste alla problem själv och varför skulle han inte klara detta? En sak var i alla fall säker, han skulle åka till Hogwarts. Internatet skulle bli hans räddning från detta miserabla liv i denna sorliga stad.

Han hade bestämt sig, han skulle vara exemplarisk på Hogwarts. Visa sig från sin bästa sida i skolarbetet, var oerhört trevlig mot lärare och se till att ta alla chanser han fick. En sak var då säker, med den kapacitet han besatt kunde han mycket väl bli minister för hela magikersamhället. Det kunde mycket väl vara hans öde. En annan sak var då också säker, Regal Sworder tog livet väldigt seriöst. Han hade inga tankar på att leka och skratta bort det liv och den chans han nu hade.

Det var med beslutsamma steg han reste sig från trappsteget vid fyren och började gå längst piren tillbaka till fastlandet. Regal betraktade alla mugglare som gick längs piren, alla mugglare som fiskade, alla mugglare som hade picknick. Fram tills nu kanske deras liv hade varit lyckligare och bättre än hans. Men nu, efter elva miserabla år var det hans tur att vara lyckosam. Han skulle åka till Hogwarts och alla dessa mugglare hade ingen aning. De hade ingen aning att de just nu gick bredvid en framtida mästermagiker.
Post Reply