Tarek Raphael [S] (Vaniljtea)

Post Reply
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Tarek Raphael [S] (Vaniljtea)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Tarek Hakim Raphael, Southend-on-Sea

”Spontan mutation” lär ha varit orsaken. Vilket var ironiskt, för Tarek var inte spontan överhuvud taget. Han var betänksam och kalkylerande, och gjorde aldrig något överilat eller oplanerat. När Tarek var liten hade hans föräldrar alltid varit noga med att tala med honom om allt han kände, hur han uppfattade världen. De hade velat hjälpa så mycket de kunde, men samtidigt inte hjälpa för mycket, och försökt förklara att alla kanske inte skulle komma att behandla honom på samma sätt som de gjorde. Alla förstod helt enkelt inte vad det var att vara annorlunda.

Tareks familj förstod det mycket väl. Hans farföräldrar hade tillhört minoriteten av grekisk-ortodoxa kristna i Bahrain, där släkten Hakim bott i flera hundra år. Tareks farfar hade till slut fått nog av att känna att han inte helt fritt kunde utöva sin religion, och året innan Storbritannien gav Bahrain sin självständighet, flyttade han med sin familj till England. Det blev en mycket större kontrast än han hade väntat sig, men familjen stannade och lärde sig snart att trivas. Tareks pappa Sajid var bara fem år när de flyttade, och han och hans lillebror växte upp fullt nöjda med att kalla sig engelsmän. Efter skolan utbildade Sajid sig inom media, och flyttade till London för att jobba som tv-producent. Det var där han träffade Tareks mamma, som också flyttat till London för arbetet. När Sajid så kom hem med en katolsk, italiensk häxa till flickvän, som jobbade med internationella magisamarbeten på ett magiskt ministerium under jorden, då accepterade familjen henne direkt.

Hemma talade både Tarek och hans lillasyster Stella både italienska och arabiska, utöver engelskan. Tarek hade fått sin farfars namn, medan Stella var döpt efter de italienska stjärnorna. De hade däremot fått en angliserad version av sin mammas efternamn, eftersom Francesca Raffaello ville se till att de inte kände sig utanför. Tarek var stolt att han kunde tala flera språk. Det skilde honom från andra på ett positivt sätt, och visade att han var intelligent, och det hade ingenting med hans akondroplasi att göra. Ja, Tarek var en dvärg, mycket mindre till växten än han borde, med kortare lemmar än alla andra, och ett större huvud. Trots den ”spontana mutationen” var han faktiskt en ganska välskapt dvärg, hur paradoxalt det än lät. Han var inte benägen att kalla sig själv handikappad, han kunde gå och springa som alla andra. Hans huvud var visserligen stort, men det var vackert. Han var faktiskt ganska nöjd med sina finmejslade, raka ansiktsdrag. Tareks mor var en riktig skönhet, och han hade ärvt hennes drag, tillsammans med sin pappas markerade ögonbryn och klipska, bruna ögon.

”Kan du berätta mer om Hogwarts?” Tareks lärare var van vid frågan. Han såg på pojken.
”Har du redan gjort klart dina uppgifter?” frågade han uppfordrande, men svaret (ett övertygande ja), förvånade honom inte. Pojken var begåvad, och brukade arbeta igenom sina uppgifter snabbt.
”Vad vill ni höra om idag då?” frågan han. Stella, som han också undervisade, bad genast att få höra om grundarna och deras värderingar. Tarek ville istället ha en genomgång av grundämnena igen, för att vara förberedd inför lektionerna. Detta trots att han inte skulle börja vid Hogwarts förrän om ett år. ”Hogwarts fyra grundare hade en dröm om att bygga en skola...”
Läraren berättade sagan om grundarna, och förklarade sedan hur första årets lektioner fungerade. Han undervisade Tarek och Stella två gånger i veckan, när de kom hem från skolan. De gick i mugglarskola fem dagar i veckan, något som Sajid insisterat på. Francesca hade varit lika angelägen om att låta barnen ta del av magiteori, men hon jobbade för mycket för att kunna göra det själv.

Tarek älskade skolan, han törstade efter kunskap, eftersom han förstod att med utbildning kom möjligheter. I mugglarskolan fick han fina betyg i majoriteten av ämnena. Han hade vänner, men kände sig något överlägsen dem, i och med vetskapen som han besatt om den magiska världen. Han längtade mycket efter att få börja på en riktig magiskola, och han skulle bli den första i släkten att gå på Hogwarts. Det skrämde honom lite, att han inte kunde vända sig till sina föräldrar, så som han alltid gjort när han var liten. Francesca visste visserligen mycket om magi, och Tarek var väl insatt i politiken. Det intresserade honom, och han drömde om att en dag börja arbeta på ett liknande jobb själv. Men först måste han igenom skolan, och han var fast besluten att visa framfötterna direkt. Med sitt ambitiösa och kalkylerande sätt förklarade Sorteringshatten för honom att Tarek hörde hemma i Slytherin, och genast föddes en stolthet för elevhemmet.

Att alla inte skulle komma att behandla honom på samma sätt som hemma, var något Tarek snart fick lära sig. Tarek hatade både matlagning och att städa, och när någon sade till honom att ”du kan väl fixa det, du ser ju ut som en husalf”, då blev han både rasande och ledsen och frustrerad på samma gång. Att bli liknad vid en svartalf var inte mycket bättre. Oftast försökte han svälja det, glåpord och gliringar var helt enkelt smällar man fick ta. Han visste att han var mycket mer intelligent, och skulle komma att bli mycket mer framgångsrik än de trångsynta personer som sade sådant till honom. Majoriteten av eleverna retade honom faktiskt inte. Om det berodde på att de gillade honom, eller på att han hade en stor talang för praktisk magi, det visste han inte. Tarek kunde vara en väldigt lojal vän, om han ansåg att man förtjänade det. Vid ett första ögonkast hade han dock lätt för att verka plikttrogen och lätt arrogant, men han visade sig snart vara en artigt hjälpsam människa. Tarek kunde så mycket, och hade ingenting emot att hjälpa andra. Diplomati och gentjänster var inte främmande för honom.

Första och andra året hade kommit och gått utan större förändringar. Det bästa med att gå i tvåan var att inte vara yngst på skolan längre, och att han nu visste precis vad han hade att förvänta sig. Det var tredje året som Tarek sett fram emot mer, så snart han fick veta att de skulle få läsa nya ämnen då. Han hade diskuterat dem allihop med sin elevhemsföreståndare i noggrann detalj, och sedan valt tre stycken. Han ville läsa sådant som skulle komma till nytta, och som han också skulle tycka om att studera. Valet föll på Maskeringsmagi, Studier av Magiska Föremål, och Magiska Sporter och Hälsa. Redan innan han började var han övertygad om att älska allihopa, och den drömmen slog också in. Tillsammans med de praktiska grundämnena fick de snart en given plats på hans lista över favoritämnen.

”Vänta! Ursäkta, kan du hjälpa mig?” en hand drog i Tareks arm, och han vände sig om. Bakom honom stod en rödgråten förstaårselev, som spärrade upp ögonen när hon fick syn på Tarek. ”Oj förlåt, jag trodde att du var någon annan...” mumlade hon, och Tarek undrade om hon trott att de gick i samma klass. Han suckade.
”Vart ska du då? Vilket elevhem går du i?” frågade han, efter att ha kastat en blick på hennes intetsägande mugglarkläder. Flickan stammade fram att hon gick i Slytherin och gått vilse på väg till uppehållsrummet.
”Okej, det är inte så långt härifrån, följ med mig.” Tarek började gå. Han var faktiskt också på väg till uppehållsrummet, och det gjorde honom ingenting att ha sällskap. Han tittade på flickan som fortfarande såg osäker ut. Han drog en hand genom sitt mörkbruna hår.
”Jag gick också vilse när jag gick i ettan, men sen kom jag på ett knep för att hitta rätt. Du måste bara observera omgivningarna efter saker som inte finns på andra ställen. Alldeles strax, runt hörnet där, står det en rustning som saknar ena armen, och som har en pilkoger över axeln istället för ett svärd...” berättade han, och märkte hur flickan började slappna av. När de kom fram sade han till henne att om hon behövde hjälp med någonting en annan gång fick hon gärna fråga honom, och log för sig själv när hon glatt sprang bort till en grupp förstaårselever.
Post Reply