Alpha Braddock [S] (systerklister)

Post Reply
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Alpha Braddock [S] (systerklister)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Alpha Braddock, Wolverhampton, England

SLYTHERINS QUIDDITCHLAG

Nyuttagna:
Slagman – Callisto Plythe, årskurs 6
Jagare - George Craunt, årskurs 3

Nuvarande laguppställning:
Sökare: Septimus Acton, årskurs 3
Vaktare: Octavius Strange, årskurs 4
Slagmän: Amadeus Acton-Aldwych, årskurs 4, Callisto Plythe, årskurs 6
Jagare: Diemos Eisenhower, årskurs 5, George Craunt, årskurs 3, Alice Beckerell, årskurs 7


Alpha Braddock står det inte på det prydliga pergamentet, däremot står hon framför anslagstavlan i sällskapsrummet, och hon knyter näven i fickan när hon läser årets laguppställning.
"Sorry, Alpha", säger hennes Lucas Halliett-Hollenbeck, som Alpha umgås med en hel del, och klappar henne tröstande på axeln. Hon rycker lätt på dem, fastän hon är besviken, för hon måste medge att George flög riktigt bra. Det vore dumt att vara missunnsam mot honom, för han förtjänar platsen. Dessutom är Alpha en värdig förlorare, och har alltid varit. Uppväxten med två storebröder har förmodligen blivit enklare på grund av det, speciellt eftersom att Leslie, som är äldst, är väldigt tävlingsinriktad. Alpha är ingen direkt vinnarskalle, även om det förstås alltid är trist att förlora, men hon hanterar det bra. En förlust är något hon skakar av sig så gott hon kan. På det sättet är hon tuff, hon kan ta nederlag och låter sig sällan slås ned av motgångar. En annan aspekt av hennes tuffa sida är att hon har en relativt hög smärttröskel, och därför har lätt för att resa sig och fokusera på annat om hon gör sig illa.
"Är du okej?", frågar Lucas när de banar sig genom den lilla hopen av elever som samlats kring anslagstavlan för att se de nyantagna till laget.
Alpha gillar inte att prata om känslor, så hon mumlar bara "det är lugnt" till Lucas, men det är tråkigt att hon inte platsade i laget för hon har faktiskt tränat för det här. I tredje årskursen började hon med löpning, och sprang regelbundet för att hålla sig i form eftersom att hon missade datumet för provspelningen till laget. Det här sporrar henne dock ännu mer, nu måste hon intensifiera arbetet för att komma till sitt mål. Disciplin har alltid varit naturligt för Alpha, som inte har några problem att göra det hon ska för att komma dit hon vill. Att uppnå mål är något hon tycker om, och då undrar man kanske vem som inte gör det, men för Alpha ger det en inre sorts välbefinnande. Även när hon är med andra människor tycker hon om att ha ett mål att jobba mot, det kan till exempel vara att umgås över ett träningspass.

Fysisk aktivitet är alltså något som Alpha finner tillfredsställelse i. Det första året på Hogwarts bringade en riktig ljuspunkt i hennes tillvaro i form av kvastflygningslektionerna. Alpha var inte den sortens naturbegåvning som man tappade hakan inför, men hon utmärkte sig ändå. Hon var rätt våghalsig på kvasten, särskilt för att vara 12 år, och så ofta hon kunde övertalade hon professorerna att låna ut en av skolans kvastar till henne. Det fanns inte på kartan att hon kunde få en hemifrån, familjen Braddock hade nämligen inte råd med det. Hogwarts var dock inte platsen där hon råkat på kvastflygning första gången, det var ett naturligt inslag i hemmet, så hon var en relativt van flygare. Däremot fick hon dela kvast med övriga medlemmar ur familjen, vilket gjorde att flygturerna inte var särskilt bekväma hemmavid. Kvasten, av märket Bluebottle, var äldre än Alpha själv, och inte helt anpassad för barn. Men lärde sig flyga på den, det gjorde hon åtminstone.

När hon för första gången hade susat förbi de skotska högländerna inne i Hogwartsexpressens satt hon tillsammans med Leslie, och mellanbrodern Morgan. Leslie, som skulle börja sjunde årskursen, hade lotsat dem till en kupé dit hela Gryffindors sjunde årskurs verkade ha koncentrerats. Morgan hade lugnt suttit och läst bland de skränande Gryffindoreleverna. Det var så uppenbart att han inte hörde hemma där, men det verkade inte störa honom. Någonting fick det tredje barnet Braddock att känna att hon inte heller hörde hemma bland dem. Alpha gjorde inte så mycket väsen av sig, var ett städat och belevat barn, artigare än gemene britt. Det var tre veckor på dagen till hennes tolvårsdag, och ungefär ett par fyra timmar kvar till sorteringsceremonin på Hogwarts. Hon var inte nervös över sorteringen, visste precis hur det gick till, men hon kände ändå en viss osäkerhet inför var hon skulle placeras. Till Gryffindor ville hon inte, det kändes osannolikt. Det verkade inte vara något direkt fel på Hufflepuff, men det gav henne inte heller en klockren känsla. Nej, antingen blev det nog Ravenclaw som Morgan, eller Slytherin.

Mycket riktigt. När Alpha blivit uppropad och fått tillbringa några minuter på pallen hade Sorteringshatten slutligen ropat ut SLYTHERIN! efter några om och men. Trots att Alpha inte riktigt var införstådd med alla drag förknippade med Slytherins elevhem så platsade hon nog bäst där. Hon verkade kanske inte mycket för världen, men hon var faktiskt duktig på att analysera situationer i god tid för att hinna vända dem till sin fördel. Hon var inte direkt manipulativ, men hon hade ett sätt att tala för sin sak som var mycket övertygande. Just denna övertalningsförmåga kunde få även den mest bestämda person att uppgivet mjukna och ge efter för det hon sa. Om det inte var övertalningsförmågan så var det kanske hennes sätt att få samtalspartnern att känna skuldkänslor, så att personen drogs med in i vad hon nu försökte dra in den i. Under den första årskursen på Hogwarts skulle Alpha däremot märka att de andra förstaårseleverna i Slytherin var ganska olika henne själv. För vissa av dem tog det lite längre tid att skaffa vänner, andra verkade få bästisar direkt. Huvudsaken var i alla fall att alla verkade ha någon att umgås med. Alpha hittade ingen som direkt föll henne i smaken. Med det sagt handlade det inte om att hon var kräsen, utan snarare om att alla just var så olika henne. För det första var de flesta 11, vilket hon tyckte var en viktig detalj med tanke på att hon mognat ganska tidigt. Vid sex års ålder var hon lillgammal, förmodligen en biprodukt av att ha två äldre bröder. Redan då var hon också uthållig och tålmodig, två egenskaper som inte bara var en fas, utan som fortsatte att utvecklas ända upp i tonåren. Hon kände sig inte överlägsen sina årskurskamrater, men inte heller som att de var på samma nivå. För det andra verkade de uteslutande vara rikemansungar, med väldigt typiska intressen. Själv var Alpha sparsam, hade inte råd att köpa allt hon ville ha eftersom att familjens ekonomi såg ut som den gjorde. I framtiden skulle hon nog tacka sig själv, men det var inte alltid kul att (behöva) ha god hand med pengar. Som tur var fanns Alphas kusin, Delta, i Hufflepuffs första årskurs. De två flickorna var bästa vänner även innan Hogwarts. Det hade blivit så naturligt, Delta var ensambarn, varför kusinerna ofta träffades. Som barn lekte Alpha mest med sina bröder hemma i Wolverhampton, och gjorde hon inte det så umgicks hon med Delta. Även på skolan var de oskiljaktiga, åtminstone så gott det går när man tillhör olika elevhem, så på sällskapsfronten hade Alpha Delta, eller sitt eget sällskap. Det var inte fy skam det heller, speciellt inte då hon är av den typen som inte är så utåtriktad.

I den andra årskursen insåg Alpha att det inte var de andra Slytherineleverna som var olika henne, utan hon som var olik dem. Med sin bakgrund i en lågstatussläkt märktes det extra tydligt. Det var inte möjligt att Alpha eller hennes bröder kunde få vad de pekade på, eller att de kunde ägna sig åt vilket fritidsintresse de än önskade. I hushållet i Wolverhampton fanns det helt enkelt inte pengar till det. Det drabbade dock inte Alpha, som gärna fördrev sin tid med olika fysiska aktiviteter som inte krävde någon utrustning. Hon upptäckte tjusningen med simning under sitt andra år, och gick ofta ner till Stora sjön för att utöva just detta. Ibland fick hon med sig Delta, men oftast var hon för sig själv. Det gjorde henne ingenting, för fysiskt arbete var, och är, ett bra sätt för henne att fundera, eller helt enkelt att rensa tankarna, beroende på omständigheterna. Under sitt andra år på Hogwarts gjorde Alpha även sitt första försök för att bli antagen till Slytherins quidditchlag, vilket tyvärr inte var lyckat. Flygningen i sig var det inget fel på, men hon var för ung jämfört med de andra spekulanterna och platsen gick till en flicka i femte årskursen istället.
Till tredje åretlde Alpha att läsa filosofi och mugglarstudier. Inget av valen passade henne egentligen som handen i handsken, men filosofin visade sig vara lite väl avancerad för henne redan under andra lektionen. Alpha gillar utmaningar, och tog sig an filosofin för att stimulera sin djupsinniga sida och för att öva sig på att inte tänka så praktiskt, men det blev ett av de svårare ämnena för henne, då hon är väldigt realistiskt lagd. Studierna av mugglaföremålen väckte dock ett annat intresse hos henne, och det var att tillverka egna föremål. Inga avancerade sådana, men små handarbeten i form av fina kort och sirliga pappersutskärningar. Kanske var det först när hon började hänga upp de enkla prydnaderna på väggarna i sovsalen som hon började få lite av tredjeårsflickornas uppskattning, men hon förblev fortfarande utan kvinnligt sällskap. Däremot blev hon bekant med flera pojkar. Med sina två äldre bröder är Alpha van vid att umgås med killar, och det är också det hon helst gör. Det nyfunna intresset för hantverk gjorde emellertid att hon missade datumet för provspelningarna, men för att gottgöra det engagerade hon sig ännu mer som supporter, för Tutshill Tornados som hon hejat på sedan barnsben. Under tredje året fick hon också upp ögonen för Holyhead Harpies, och hon stöttade dem vid sidan av Tornados.

"The westerly wind is grand, Tornados will sweep you off the stand!", sjunger Eddie Dowd, en av Alphas närmre vänner, på väg mot frukosten morgonen därpå. "Fattar du vilka rubriker The Prophet kommer ha, eller? Skynda dig, Alpha, jag vill se vad de skriver om derbyt."
Alpha skakar på huvudet. "Jag måste ner och träna."
Eddie ser misstrogen ut. "Skojar du? Du var ju ute och sprang igår kväll!"
"Ja, men jag ska flyga."
"Men du blev ju inte uttagen till laget?"
"Just därför."
Nu är det Eddies tur att skaka på huvudet, men Alpha har redan snappat åt sig en rostad brödskiva och virat in i en servett, och en banan som hon lägger ner i den svarta ryggsäcken hon alltid har med sig. Bananer är Alphas hemliga last. Hon säger hejdå till Eddie, och beger sig ned mot quidditchplanen. Om hon ska komma med i laget räcker det inte med enbart löpning. Från och med idag ska hon flyga en stund varje dag. Hon vet vad hon vill, nu är det upp till henne.
Post Reply