Amie Nash [S] (Sarah Broke)

Post Reply
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Amie Nash [S] (Sarah Broke)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Amie Nash, Colchester

Det var en stormigoktobernatt, vinden blåste ihärdigt i Colchester. Allt som var löst utomhus flyttade på sig av vinden. Det var inget väder som någon ville vara ute i. I ett av husen befann sig Laura och Darry och deras barn. Det var ingen lugn natt för dem heller, Laura var mitt uppe i en födsel. Paret hade inte hunnit med att ta sig till en förlossningscentral, barnet var väntat först en vecka senare. Deras tidigare barn hade båda två varit födda senare än beräknat så att deras tredje barn skulle komma tidigt var inget Darry och Laura hade räknat med. Det brukar sägas att det blir enklare när man har fått barn tidigare, men denna gång kändes det svårare. Darry fanns vid Lauras sida så gott som hela natten. Han fick lämna henne någon gång ibland när Jessica kom in och talade om att Calvin var rädd, men tanke på vädret var det inte så konstigt. Efter vad som kändes som flera timmar och en mycket hård förlossning kom äntligen det nya barnet, det var en flicka. Flickan fick namnet Amie och blev ett kärt tillskott till familjen.

Att Amie fötts tidigt verkade inte ha påverkat henne, hon var ett väldigt aktivt barn. Hon älskade att springa runt och leka, försöka sig på att stå på händer, göra volter och flyga på kvastar med sina äldre syskon. Att flyga var inget hon fick göra själv, hon var tvungen att ha med sig någon äldre. Amie hade svårt att sitta still och var ofta ute på äventyr, som tur var fanns en grannpojke som var ett år yngre som Amie kunde leka med när hennes syskon försvann till Hogwarts. De gjorde också att Laura och Darry kunde slappna av lite mer utan att behöva oroa sig för vad deras dotter hittade på. De visste att hon inte var själv någonstans utan hade något med sig. De litade tillräckligt på Amie tillsammans med Jacob att de inte skulle ta sig utanför gränserna de har fått att hålla sig inom. Amie tyckte själv att det var viktigt att behålla den tillit hon har från sina föräldrar och såg därför till att hålla sig till deras regler.

Området var begränsat inom område där det enbart fanns magikerfamiljer, om de skulle stöta på en mugglare ska de vända om. Mugglare är inget man ska umgås med, det har flickan fått lära sig. De magikerfamiljer som har en mugglarfödd medlem är det okej att umgås med, men inte mer än så. Man borde inte gifta sig med mugglarfödda eftersom blodlinjen ska hållas ren. Att andra släkter inte håller linjen är inget som går att kontrollera. Amie har fått lära sig att det är viktigt att deras blodlinje hålls ren, andra släkters blodlinje är deras ensak. En smutsig blodlinje är dock mindre värd. Darry har predikat mycket om detta.

Amie var inte bortskämt, hon hade visserligen mycket saker. Alla saker hon hade fick hon för att hon själv arbetade ihop dem. Hon fick tidigt lära sig att vill man ha något så får man kämpa för det. I familjens kök gick det att finna en lista med alla barnens namn och sysslor som behövde göras i hemmet. Efter varje avslutad syssla fick den av barnen som avslutade sysslan bocka för ett kryss för den syssla de slutfört vid sitt namn. För varje slutförd syssla fick de två knutingar. Amie har vid vissa tillfällen fått Jacob att hjälpa till, hon övertygade honom om att det var en ny lek. Vilket ofta ledde till att arbetet gick fortare, det var lite roligare när man var två stycken också. Moppa golven hade blivit roligast efter leken moppskidskor. Det var mycket enklare att övertala Jacob att göra något än vad de var med hennes syskon, men hennes syskon hade konkurrerat om sysslorna och pengarna. Att Amies syskon försvann till Hogwarts hade gjort huset lite tomt och familjen hade därför bestämt att införskaffa en katt för att få lite mer liv i huset. Amie kunde inte leka med grannpojken dygnet runt så en familjekatt var lagom. Det fanns något som kunde hålla Amie sällskap samt roa resen av familjen.

När turen så kom till Amie att börja på Hogwarts var hon uppspelt. Det skulle bli så spännande att få börja på något nytt ställe och se någon nytt. Speciellt Hogwarts som hon hade hört så mycket om från både syskon och föräldrar. Att få börja på Hogwarts kändes underbart, få se slottet och allt där till, få ett eget elevhem. Amie kände sig nervös när hon satt på stolen för att bli in sorterad, att inte hamna i Ravenclaw eller Slytherin var fel, ingen brukade någonsin hamna någon annanstans. Amie nervositet kunde släppas ganska snart då hatten ropade ut Slytherin. Det kändes som att en sten hade lyfts från hennes bröst. Nu kunde hennes föräldrar också vara nöjda. Flickan sätter sig vid elevhemsbordet där båda hennes syskon gick att finna. Även de såg nöjda ut. Bara dagar efter att terminen har börjat fylls anslagstavlan med olika aktiviteter som finns på skolan, det är ett särskilt som fångar hennes öga, hejarklacken. När ansökningsdagen för hejarklacken kommer är Amie nervös, det går inte alls så bra som hon hade hoppats. Hon hade varit för nervös och osäker. Precis som känslan sa kom hon inte med. De fick inte Amie att ge upp, hon skulle komma med. I år kanske det inte fanns någon chans men nästa år. Då skulle hon komma med, bara hon jobbade för det. Amie spenderar mycket tid av sitt första år på skolan och på att betrakta hejarklacken. När hon betraktar dem kan hon sa vad de gör och träna på att bli bra nog så att hon platsade. Amie umgås med några av hennes jämnåriga, de som inte kallar henne plugghäst.

När Amie börjar sitt andra år på Hogwarts söker hon hejarklacken igen. Denna gång kommer hon med. Hon hade varit mer säker och mer beslutsam i vad hon gjorde. Att komma med i hejarklacken kändes underbart. Amie gillar de andra som är med och mycket av hennes tid tillbringas med hejarklacken. Något hon är noga med att inte glömma är skolan, hennes föräldrar har varit noga med att klargör att skolan är viktig. Mindre av hennes tid spenderas med jämnåriga, om de inte pluggar tillsammans umgås de knappt. Amie vet vart hon vill, hon vill ta sig uppåt inom hejarklacken, då måste hon se till att synas och göra bra ifrån sig. Att umgås så mycket med jämnåriga har hon inte tid för. Dessutom så trivs hon med de andra i hejarklacken.

Under tredjeåret är det som att jämnåriga knappt existerar, förutom på lektioner då. Skolan vet hon att hon inte kan strunta i, hennes föräldrar har tryckt på hur pass viktigt det är även om det är tråkigt. Amie vet därför att hon inte kan strunta i skolan. När hon inte studerar spenderar hon tid tillsammans med hejarklacken eller några personer ur hejarklacken. I början av tredje året fick hon till och med sitta med på uttagningarna till hejarklacken, hon fick visserligen inte bestämma något men hon fick komma med åsikter. I slutändan var det princip hejarklacksledaren som bestämde, även om de var någon typ av omröstning. Det vekade snarare som att omröstningen var för att se vad de andra tyckte. Amie försöker prata mycket med hejarklacksledaren under året, hon hade inte så många år kvar på skolan och därmed skulle någon ny behöva utses. Därför var det bra att synas och försöka visa sina framfötter.

Fjärde året börjar, sista året för att visa framfötterna i hejarklacken. Det är också året när skolan börjar bli svårare. Vid de här laget så har Amie knappt någon kontakt alls med jämnåriga. Visst hon kan hälsa på dem men inte mer än så. De flesta har accepterat att Amie enbart hänger med hejarklacken utanför skolan och skapat andra tajta gäng. Amie som fortfarande vill visa framfötterna och se till att synas i hejarklacken bestämmer sig för att ta initiativet till att starta en plugggrupp inom hejarklacken. Vissa kvällar när de träffas och pluggar, eftersom det är åldersskillnader på medlemmarna kan de yngre få hjälp från de äldre om de dyker upp. Det är vanligare att vissa medlemmar dyker upp mer än andra. Amie kan ändå känna att hon har hittat en bra kombination mellan hejarklacken och plugget. Hon får hänga med de personer hon trivs att hänga med och ändå kan hon sköta plugget.

Amie blir under sitt femte år utsedd till ledare för hejarklacken, något som gör henne väldigt nöjd. Hennes slit hade äntligen lönat av sig. Det kändes bra att ha lyckats med något som hon så gärna ville. Hennes bror har nu slutet på Hogwarts men hennes syster är kvar. De hade inte varit helt överens om hennes uppoffringar och att inte umgås med jämnåriga under tidigare år men när hon väl kommit med så gratulerade de henne. Både skulle inte få se henne i rollen som ledare men en av dem skulle det. Amie börjar under året inse att pojkar faktiskt finns och att det dessutom finns vissa snygga pojkar. Det som är svårt med pojkar är att man måste vara försiktig, det är svårt att veta vad de har för bakgrund och blodstatus. Hon har fått lära sig att det är viktigt att inte göra något med en mugglarfödd elev, att blodlinjen ska hållas ren. Även om killar var intressanta gjorde hon inte så mycket mer än att titta på dem, eventuellt säga något ord till dem. Hejarklacken var ändå det viktigaste och det som fick mest fokus för Amie.

(Börjar direkt i sexan)
Post Reply