Jimmy Spalding [S] (Embli)

Post Reply
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Jimmy Spalding [S] (Embli)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Jimmy Spalding
Dumb Bob Spinney, Northamptonshire

I ett mindre tvåvåningshus i skogen bodde tre personer. En blid liten man som brukade skjuta upp glasögonen längre upp på näsan medan han läste tidningen och skrocka över "homo och bisexualitet och allt vad ungdomen nu hade för sig". Han jobbade på ministeriet och hade gått i Gryffindor en gång i tiden. Hans fru var en mugglarkvinna vars modersmål var sarkasm. Hon hade växt upp i London, omgiven av storstadsbrus och bilar och TV-apparater. Att bo så långt från den värld hon hörde hemma i hade inte varit hennes första val men maken hade övertalat henne att han absolut inte kunde bo i mugglarsamhället. Hon besökte sina föräldrar ett par gånger om året och tog ibland sin son med sig.

Sonen, Jimmy, hade ärvt hennes asiatiska drag. Hennes hudton, hennes svarta hår (fast betydligt kortare och - nu för tiden - otvättat) och bruna ögon. Han fick själv frågan var han kom ifrån ibland, vilket irriterade honom. Hans mamma var bara tio månader gammal när hon adopterades från Sydkorea och hade sedan dess lämnat Storbritannien exakt lika många gånger som Jimmy själv - en, när familjen semestrat i Italien året Jimmy skulle fylla åtta.

Man kunde kanske inte skymta något av pappans utseende i Jimmy men magin hade han definitivt ärvt. Den gav honom en biljett till Hogwarts som elvaåring, där hatten raskt placerade honom i Slytherin. Han hade trivts där, till att börja med. Delat sovsal med bland annat Amir Alfarsi, som snabbt blivit hans bästa vän. De ansåg både att godis var gott, läxor var tråkigt och tyckte om att klättra i träd. Mycket mer hade inte behövts, för två elvaåringar fulla av energi som var borta från hemmet på egen hand för första gången. Tillsammans hade de spelat spratt på flickorna, sista-minuten-pluggat till prov och skapat sig många nostalgiska minnen. De umgicks sällan med någon annan. Behövde det inte, nöjda med varandra.

Andra året hade förflutit på ett liknande vis. Det var mindre lekar - vissa saker kändes helt enkelt för barnsligt - men inte särskilt mycket mera plugg. En del av de andra killarna började spana på tjejer men varken Jimmy eller Amir var intresserade. Tjejer var bara jobbiga och de resonerade att de säkert skulle hitta varsin drömflicka så småningom att gifta sig med och leva lyckliga i alla sina dagar men att det inte var någon brådska. Båda ansökte till Slytherins Quidditchlag, för sport var bra mycket roligare än flickor men ingen av dem kom in. De bestämde sig för att försöka igen nästa år, att de äldre eleverna helt enkelt hade en orättvis fördel genom att de var äldre.

När tredje året kom försökte de mycket riktigt få plats i laget igen men fick ett nej också denna gång. Jimmy kunde erkänna att andra flugit betydligt bättre, även om han inte var förskräcklig själv och att Amir misslyckats kom inte som en överraskning efter att han lyckats slå sig själv i huvudet med slagträet under uttagningen. De vräkte i sig massa godis och tyckte synd om sig själva efteråt. Det var ett bra minne och de blev alltmer ovanliga. Läxbördan var tyngre. Amir hade plötsligt ändrat sig och stirrade efter tjejer i alla fall. Dessutom hade de valt helt olika tillvalsämnen - filosofi och magiska djur för Jimmys del - och hade mycket mindre tid att umgås på. De började glida ifrån varandra. Jimmy märkte det inte först och hade ingen aning om hur han skulle fixa det.

Under fjärde året umgicks Jimmy och Amir fortfarande med varandra men de hade inte längre något att prata om och allt kändes mest obekvämt. Amir skaffade sig en flickvän och började ta studierna på stort allvar, delvis eftersom hon gjorde det. Jimmy fortsatte på den utstakade banan av att aldrig skriva uppsatser en rad längre än de behövde vara eller lämna in dem ett ögonblick för tidigt. Han övade på trollformler men utan större entusiasm. Försökte bli vän med de andra slytherinkillarna men tyckte aldrig att han passade in. Blev mest ensam och överbliven utan Amir, vilket var en av anledningarna till att han försökte klamra sig fast vid deras falnande vänskap. Jimmy behövde Amir mycket mer än tvärt om och han tyckte inte om det. Tyckte ännu mindre om att Amir inte verkade ta hänsyn till det. Ibland kunde han mutas eller luras till att umgås med Jimmy mer - det vanligaste tricket var att ge honom dåligt samvete - men det fungerade inte lika bra som Jimmy skulle vilja.

I femman, när alla andra stressade sönder över GET-proven, oroade sig Jimmy mer över insikten att medan flickor fortfarande var totalt ointressanta blev de andra killarna mer och mer spännande. Han kysste den ett år yngre gryffindorkillen Todd Miller i en korridor, bara för att få veta. En stund var det underbart, sen ändrades sig Miller och skrek åt honom innan han sprang iväg, fast det var han som kysst Jimmy först. Försöket att intala sig att det bara var kyssar han gillade och inte killar gick... inte så bra. Han fångade politiktjejen Johnstone-Smith under en mistel och fick en örfil och en utskällning för besväret. I samma veva började Jimmy dricka stora mängder honungsöl, vilket han alltid tyckt om och köpte nu också insmugglad eldwhisky vid varje tillfälle. Han drack mer än han borde, försummade sin hygien och sitt skolarbete och umgicks inte alls med Amir längre. Allt kändes bara fruktansvärt jobbigt och han ville bort från Hogwarts. Att hoppa av efter GET-proven var aldrig något han på allvar övervägde. Ändå kom de usla betygen på provet som en chock. Det var ett bryskt uppvaknande, insikten att han inte kunde fortsätta med de flesta av sina ämnen eftersom han inte var behörig. Föräldrarnas besvikelse, alla frågor om vilken sorts framtid han kunde ha nu. Det var inte så illa att han inte var välkommen tillbaka till Hogwarts men mycket långt ifrån bra.

I slutändan valde han att fortsätta med trolldrycker och börja med magiska sporter. Han hade alltid tyckt om att röra på sig och tydligen kunde man få något sorts licens som knatteledare i det ämnet. Att jobba som någonting inom trolldrycker skulle förmodligen ge väldigt mycket mer betalt men konkurrensen var hårdare och ärligt talat lät det inte superkul. Å andra sidan - ett jobb behövde han ju, oavsett hur roligt eller inte. Någon form av framtid att se fram emot. Han vägrar att tro att han inte kommer att kunna bli något vettigt.

När han var redo att åka tillbaka till skolan packade mamman oväntat på honom en kattunge, med orden att det skulle lära honom ansvar att se efter något levande. Jimmy trodde nog att det skulle falla mer på husalfernas lott att mata djuret men hade inte hjärta att säga det till henne. Dessutom, erkände han för sig själv, var det inte en dum känsla när den lilla katten kurade ihop sig i hans knä och spann. Han hade tyckt om varelserna i skötsel och vård av magiska djur men aldrig riktigt tänkt tanken på ett eget husdjur. På hur trevligt det kunde vara med en mjuk, spinnande boll som inte tyckte att han var ett misslyckande och som kunde göra honom mindre ensam.
Post Reply