Cecily Haven [S] (Ailue)

Post Reply
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Cecily Haven [S] (Ailue)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Cecily Oceania Haven; Selsey, West Sussex

Det är den första september och regnet öser ner över London, vilket lett till att merparten av häxorna och trollkarlarna på perrong nio och tre kvart är åtminstone lite fuktiga. Familjen Haven är inget undantag, både den bistre Mr Haven och hans lika svala hustru har fått sina klädnader prickiga av regnstänk, framför sin mor står tioåriga Anna Felicia Haven och suger på sin underläpp samtidigt som hon betraktar sin ett år äldre syster, Cecily.

Cecily sitter ovanpå sin koffert, bredvid sig har hon även en kattbur och i buren ligger en gråspräcklig ungkatt, vid namn Blix. Den långa, spensliga elvaåringen tvinnar en halvlång, rödbrun hårslinga mellan högerhandens tumme och pekfinger samtidigt som hon då och då slänger uttråkade blickar på sin familj. De är ganska tidiga och Cecily väntar otåligt på att få säga hej då och kliva ombord på tåget som skall ta henne bort ifrån dem. På så sätt skiljer hon sig nog från många av de andra elvaåringarna på perrongen, för nej, Cecily kommer inte att sakna sin familj och hon har en känsla av att de inte kommer att sakna henne heller. Hon har alltid varit det svarta fåret, den som klantar till och förstör saker, allt från gången då hon råkade tappa två tallrikar i golvet mitt under en middagsbjudning till den här morgonen när hon bara inte kunde låta bli att hoppa i en vattenpöl. Alla spår av lerigt regnvatten är självfallet borttagna med hjälp av hennes mammas rengöringsformler, men det missnöjda finns kvar i kvinnas bruna ögon, identiska till de som dottern på kofferten har. På något sätt får Cecily en viss tillfredsställning av att göra tvärtemot vad hennes föräldrar vill, kanske för att deras irritation är roligare än likgiltigheten de annars hyser mot henne.

Hon är en intelligent flicka, hon känner och vet att de ser hennes som förlorad och hopplös. Att allt deras fokus ligger på att Anna-Felicia skall bli den perfekta dottern som de kan visa upp för omvärlden. Åt pipsvängen med dem, Anna Felicia också. Stillsamma, prydliga, ambitiösa Anna Felicia som alltid gör sina läxor från privatlärarinnan redan samma dag, medan Cecily så snart systern är färdig ”lånar” hennes svar och kopierar dem rakt av. Allt Miss Brentham lär ut är ändå jättetråkigt och onödigt, hallå? Hon skall ju ändå börja skolan nu, varför plåga sig med skolarbete innan Hogwarts? Cecily är övertygad om att hon kommer få nog av studier under sina sju år på skolan, dessutom är det ju en helt annan grej när det är på riktigt, som Hogwarts är. Hon ser faktiskt till och med fram emot att få påbörja sin magiska utbildning, att få lära sig att använda magi!

Något flickan med uppnäsan inte ser fram emot är dock sorteringen. Hon vet att Slytherin är det enda hennes föräldrar skulle bli stolta över. Ravenclaw är accepterat, men Hufflepuff och Gryffindor är inte det. Då kommer hon inte bara att sinka sig själv, utan få sin familj vanärad inför släkten Haven dessutom. Cecily vet vad det skulle innebära, hon skulle bli utfryst. Hennes föräldrar hade tagit hand om henne så länge de måste, till hennes sjuttonårsdag, sedan hade de lämnat henne åt sitt öde. Hon vet att det är så det går till i släkten, hon har hört berättelserna. Inte det att hon tänker stanna längre än hon måste i sin familj ändå, inte om hon alltid kommer att vara oönskad, men så länge hon hamnar i Slytherin så vet hon att både familj och släkt kommer att ha hennes rygg, att hon kommer kunna falla tillbaka på dem. Även att Cecily förnekar det så är hon livrädd för att bli lämnad ensam, även att hennes elvaåriga sinne är övertygat om att hon är stark och okrossbar, att hon kan ta hand om sig själv, så är hon innerst inne långt ifrån övertygad. Hon vill bara hitta sin plats och hon hoppas innerligt att den där platsen är i Slytherin.

Hon är ju intelligent, duktig på att sätta saker i sammanhang och på att planera. Hon är vaksam och skicklig på att läsa människor, förutsäga deras reaktion. Den sluga lögnerskan Cecily finns också där inne, hon som låter Anna-Felicia göra jobbet och sedan kopierar hennes läxor, hon som kan lirka sig ur ansvaret för de harmlösa bus som hon titt som tätt utsätter personer i sin närhet för.

”Får jag gå nu eller?” Frågar Cecily och tittar uttryckslöst på sin familj, samtidigt som hon försöker hålla känslan av att vara oönskad och i vägen borta bakom kylan i sina egna ögon. Hennes mor drar en aning på mungiporna, gestikulerar för att få Cecily att resa på sig och komma fram till henne. Cecily lyder och får något så ovanligt som en kram, en mjuk strykning över håret. Kramen varar inte länge, men hon får en till, av sin far den här gången. Anna-Felicia suger på sin underläpp.
”Hitta nu inte på några dumheter, Cecily”, säger modern uppfordrande.
”Beblanda dig inte med någon som inte är värdig”, instruerar Mr Haven. Ingen av dem säger något om elevhemmen, men Cecily vet att de båda skulle vilja be henne att för Merlins skull inte bejaka några av de icke-Slytherinska aspekterna av sin personlighet.

De finns där. Hon har många gånger fått höra att hon är modig på det dumdristiga vis som bara Gryffindorare är, ändå kan hon inte låta bli att vara stolt över modet. Hon är en sådan som hoppar från högsta avsatsen på hopptornet vid Selsey Beach, en sådan som alltid klättrar lite högre än alla andra, flyger lite snabbare, blir lite lortigare och kastar sig över ett nytt äventyr, som Hogwarts, utan att tveka en sekund.

Medan Anna Felicia helst sitter inne och pärlar eller läser en bok så vill Cecily upptäcka världen, både den lilla del av världen som man kan nå från familjen Havens tvåvåningshus, alla de små världarna i den världen, som den lummiga trädgården, de öde fälten och världen som lurar under vattenytan. Cecily älskar havet, sommaren är därför hennes favoritårstid. Hon älskar allt man kan göra i och vid havet, som att simma och dyka, hoppa från hopptornet, bygga stentorn och gå på upptäcksfärd för att spana på mugglarbarnen som leker alla sina konstiga lekar med bollar och alla möjliga, grälla flytleksaker i form av djur och kakor och Merlin vet allt. Egentligen får hon inte vistas bland mugglarna för sina föräldrar, men den rebelliska delen i det hela är enligt Cecily halva nöjet. Hon älskar att göra tvärtemot, gå sin egen väg och inte ta någon skit.

Hon tror att hon kan gå långt, oavsett om hennes familj står bakom henne eller ej. Hon vet ju vad hon vill, hon kan ta hand om sig själv och hon låter sig inte bli trampad på. Den Havenska stoltheten brinner inom henne, även att den tagit ett helt annorlunda uttryck i Cecily än i de flesta av hennes släktingar.

En sista nickning mot familjen, sedan lastar hon sin bagagekärra och styr stegen mot tåget, Hogwarts och äventyret.
Post Reply