Bethany Walton [S] (EmmisAbris)

Post Reply
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Bethany Walton [S] (EmmisAbris)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Bethany Eveline Walton, Taunton, Storbritannien

”Men alltså, mitt rum är faktiskt ganska stökigt.” Det skulle fungera.
”Jo, men det kan du ta en annan dag, nu gäller det faktiskt farmor och-”
”Men jag måste städa mitt rum mamma.” Kom igen, de vet att hon inte kommer städa annars, det kommer fungera.
”Jo, men farmor-”
”Men för i helvete”, svär Beth Walton och skjuter ilsket ut stolen från matbordet hon nyss haft en trevlig lunch vid. Att stolen nästan välter är inget hon bryr sig om. Tankarna är på helt andra ställen, som vid tråkiga släktingar. ”Jag vill inte gå på släktkalas, vad är det ni inte förstår?!” tjuter tolvåringen och stirrar på sina föräldrar. Brodern Liam sitter också vid bordet men honom bryr hon sig inte om. Han är inte inblandad i detta.
”Men Bethany-”
”Kalla mig inte det!”
”Okej, Beth, du ska snart åka till Hogwarts och farmor fyller faktiskt år. Todd kanske kommer dit”, försöker Beths mamma. Beth bara skakar på huvudet. Visst, hon gillar kusin Todd, men det fungerar inte. Hon vet att hennes mamma bara nämner honom för att det ska hjälpa lite, men det gör det inte.
”Jag är inget barn! Kan jag inte bara få bestämma själv för en gångs skull? Idioter” fräser Beth och stormar sedan iväg och uppför trappan till hennes rum. Där smäller hon igen den bruna dörren med ett papper som klart visar att ingen får gå in utan att knacka. Därefter startar hon musikspelaren där Ramones genast börjar spela på högsta volym och hon slänger sig på sängen med huvudet först. Hon orkar inte med sina föräldrar. De är så himla orättvisa! Varför ska hon och Liam behöva dras med till tråkiga kalas som ingen av dem ändå tycker om. Nej, då är det banne mig bättre att båda får stanna hemma. Visst, hon kanske inte har träffat farmor sedan början av sommaren och ska inte träffa henne igen innan jul, men det spelar ingen roll! Det är fortfarande alltid lika tråkigt. Om hon någon gång får ett barn ska hon inte vara som sina föräldrar.

I vanliga fall brukar inte Beth ha några problem med att övertala sina föräldrar. Hon brukar egentligen inte ha några problem med att övertala någon alls. Hon vet hur hon ska göra, vet vilka knappar hon ska trycka på för att få sin vilja igenom. Problemet är att hennes föräldrar denna gång är väldigt bestämda. Äsch, hon får försöka senare. Aldrig i livet att hon tänker åka på släktkalas.

Efter sisådär fem rastlösa minuter häver sig Beth upp från sängen igen. Det har redan blivit tråkigt att vara tjurig tonåring och det finns mycket bättre saker att göra. Hon styr sina steg till spegel. Bredvid den hänger fyra kepsar i olika färger. Hon sträcker sig upp på tå och lyckas efter att ha hoppat ett par gånger få tag på kepsen på översta kroken. Hon hade lyckats övertala sina föräldrar om att få den då de varit i London ett år tidigare då hon skulle börja på Hogwarts. Hon hade bara behövt hota dem med att skrika högt där i affären. Kepsen drar hon nu enkelt på sig den och ser sig i spegeln. Det bruna, drygt midjelånga håret är rufsigt, men hon orkar verkligen inte göra något åt det nu. Istället fokuserar hon på att placera kepsen rätt. När det är klart kladdar hon snabbt på lite maskara runt de isblå ögonen. Hon är inte den som alltid sminkar sig, men oftast gör hon det. I alla fall med maskara. Det är lagom enkelt och väldigt snyggt enligt Beth själv.

”LIAM!” ropar Beth ut när hon kommer ut från sitt rum. ”TÖNT”, lägger hon till och ler lite för sig själv. I handen bär hon nu sin slitna skateboard. Hon älskar att åka och det vet hon även att hennes bror gör. ”Kom nu, vi drar ut!” ropar hon och skyndar nedför trappan och ut i hallen. Där väntar hon otåligt på sin bror och suckar dramatiskt mer än en gång. Hon hatar att vänta. Att andra får vänta på henne är dock inte ovanligt, men det spelar inte lika stor roll. Saker ska ske i hennes tempo. Ett år tidigare när Beth skulle börja på Hogwarts var detta något man lätt kunnat se. Hon hade vankat av och an ganska ofta och gnällt över att brevet inte kommit. Liam, den ett år äldre brodern, hade lugnt stått och sett på medan Beth väntat och väntat och väntat. Tillslut hade hon fått sitt brev och det hade burit av till Hogwarts. Där hade hon hamnat i Slytherin. Det är coolt anser hon. Slytherin är chill. Visst, det finns flera som inte accepterar hennes sätt att ta sig fram då det är för mugglare, men det gör inget menar Beth. Att åka skateboard är bara nice, mycket bättre än att gå. Hon hade gjort det flera gånger under året som gått, men i slutet hade hon gjort det mer sällan än i början. Tydligen är det inte okej att åka skateboard i skolan.

Om man inte räknar med skateboardförbudet så hade Beth trivts på Hogwarts under hela året. Hon hade spenderat mycket tid inne på biblioteket. Där är det lugnt, och Beth behöver verkligen lugn och ro för att kunna koncentrera sig på plugget. Hon är inte en av de där ungarna som inte bryr sig om betygen. Nej, det är viktiga. Det är de som senare i livet leder till ett bra yrke, och det vill Beth ha. Med dessa tankar i huvudet från början till slutet av året hade hon kommit ut med bra betyg i alla ämnen förutom kvastflygning. Innan Hogwarts hade hon tyckt att hon var bra på det, men att gå ut med ett A var inte tillräckligt bra så nu tycker hon inte om det längre. Det rent av suger.

Förutom biblioteket hade hon spenderat mycket tid med de nya vännerna och sin bror. Även om betygen är viktiga så är hon inte en av dem som sitter och pluggar bokstavligen hela tiden. Hon är ganska social utav sig och oftast väldigt trevlig att umgås med. Självklart har hon inte tappat sina bästa kompisar hemma i Taunton. Tvillingarna Harry och Sophie är fortfarande hennes bästa vänner, även om de båda är mugglare. Direkt när hon fått sitt brev från Hogwarts hade hon åkt hem till dem och visat dem. Ja, de vet att hon är en magiker. Hon hade totalt struntat i föräldrarnas förbud om att berätta det för kompisar och bara berättat det för dem istället. Ingen bestämmer över henne, hon kan väl få göra vad hon vill?

När Liam äntligen kommer ut i hallen andas Beth ut. Medan killen drar på sig jackan knuffar hon in honom i väggen.
“Kan du vara liiiite segare, eller?” frågar hon ironiskt och öppnar dörren. Väl ute släpper hon ner brädan. “Försten till parken?” ropar hon, väl medveten om att Liam är bakom henne, och börjar ta fart.
Post Reply