Ilbert Pearce [S] (Skye)

Post Reply
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Ilbert Pearce [S] (Skye)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Ilbert Pearce, från Arundel, England

Vädret var väldigt dystert den kväll Ilbert Pearce föddes. Det var den nionde januari. Det var kolsvart ute, och det snöblandade regnet föll tungt. Slasket hade bildat ett centimetertjockt lager på marken. Ilberts faster hade en gång – när han hade retat upp henne – sagt att det var det vädret som hade gjort Ilbert så irritabel och butter. Det var inte så att Ilbert alltid var sur, men det hände relativt ofta. Glad och uppspelt var inte alls lika vanligt som sinnesstämning hos pojken.
Ilberts familj var bosatt i Arundel i sydvästra England. Hans mamma, Clotilda, var forskare på St. Mungos och hans pappa, Perell, jobbade med maskeringsmagi. Både var väldigt ambitiösa, något som de inte hade fört vidare till Ilbert, som nöjde sig med att göra så lite arbete som möjligt för ett godkänt resultat, och det gällde det mesta – bland annat skolarbete och hushållssysslor. Ilbert och hans yngre syster Priscilla var hemundervisade och han hade fått flera av privatlärarna att ge upp eftersom han inte brydde sig om skolarbete på något sätt.
Dock var han långt ifrån dum. Ilbert var skärp och hans strävan för att inte behöva göra mer än nödvändigt hade hjälpt honom att utveckla en slughet och en förmåga att få andra att göra saker åt honom. Speciellt hjälpsamt var detta när han försökte övertala sin syster att göra hans hushållssysslor.
”Ilbert, kan du läsa nästa stycke är du snäll?” frågade privatläraren, en kvinna vid namn Jeanne. Hon hade en stark skotsk dialekt och kunde absolut inte vara äldre än 30 eller så. Ilbert hade inget emot henne egentligen – det var bara det att hon var så extremt tjatig. Han blickade ner i boken. Stycket var långt och han hade redan läst jättemycket idag. ”Nej.” svarade han och vände blicken mot väggen. Läraren suckade irriterat och vände sig istället till hans syster för att hjälpa henne med något. Han visste att läraren skulle säga till hans föräldrar när de kom hem men hans straff skulle inte bli så jättehårt. En skarp tillsägelse och en extra läxa, på sin höjd. Hans föräldrar visste att han kunde det han skulle, och bra dessutom, och det var allt de krävde. De hade insett att Ilbert inte delade deras engagemang för studier och arbete.
Ilbert har precis som sin mamma mörkgråa ögon, med ljusgråa inslag som nästan såg ut som silvertrådar. Håret var mörkbrunt och kortklippt, och oftast välkammat. Han hade en slank kroppsbyggnad men utmärkte sig inte i längd på något sätt. Han har också ärvt sin pappas skarpa ansiktsdrag – käkben, näsa och en smal mun. Ilbert har också ett födelsemärke som täcker nästan hela baksidan på vänsterhanden.
Ilbert har inga ovanliga intressen på något sätt. Han klättrar i träd, leker med sin kvast, samlar chokladgrodekort och följer quidditchligan, även om han inte tycker att det var jättekul att spela själv. Han trivs relativt bra på egen hand – ibland kan han leka med sin syster en stund men det slutar ofta i bråk. I mellanåt gick han till lekplatsen och umgicks lite med mugglarbarnen i området men han tröttnade ofta efter ett tag. De pratade om andra saker och eftersom Ilbert kanske inte ansträngde sig så otroligt mycket för att vara trevlig mot dem fick han ett kyligt mottagande tillbaka. Andra magikerbarn träffade han ibland men inte alls lika ofta.
När han umgås i grupper har Ilbert inget bestämmandebehov – han är nöjd så länge han inte är längst ner i pickordningen. Eller näst längst ner. Han trivs bäst nära toppen, men inte på den. Då han man inflytande men behövde inte lösa problem eller oroa sig för konspirationer för att avsätta ledaren.
Ilbert var lyckligt lottad på det sätt att han hade föräldrar som tyckte om och dessutom hade råd att resa runt i världen. Indonesien, Island, Tanzania, Tunisien, Mexiko och senast Bolivia var länder som han hade haft turen att få besöka. Ilbert gillade att resa och såg alltid fram emot nästa gång han skulle få chansen att uppleva en annan kultur – språket, maten, klimatet, ja, allt som var annorlunda från England var intressant. Indien och Kina fascinerade honom speciellt. Hans föräldrar hade sagt att de kanske kunde åka dit någon gång. Han hoppades att det skulle se lika coolt ut som på bilderna i böckerna hans föräldrar hade.
Och så dök ugglan upp, ugglan med Hogwartsbrevet. Det brev som fick många andra magikerbarn att hoppa av glädje ögnade bara Ilbert igenom innan han la tillbaka det på köksbordet. Visst, det skulle bli kul att gå på Hogwarts. Men han insåg också att professorer skulle ha en striktare attityd vad de gällde läxor. Några veckor senare klev Ilbert på tåget med en väska full med splitternya skolsaker - hans mamma gillade shopping - däribland en trollstav i lönnträ med hjärtsträng från salamander. Den, däremot, var Ilbert uppspelt över. Äntligen hade han en egen trollstav.
Post Reply