Page 1 of 1

Christopher Champbell [S] (Denfantastiskafisken)

Posted: 02 Aug 2013, 14:22
by SORTERINGSHATTEN
Christopher John Champbell, Dundee.

Det var en varm sommarkväll i juli och under ett stort körsbärsträd satt en blek pojke med långt, trassligt och lockigt svart hår i skuggan och läste. Bredvid honom låg en tjock gren som han nyligen brutit ned från trädet, grenen var full av körsbär och av dessa åt nu pojken av medans han koncentrerat läste i sin bok och väntade på att det skulle bli tillräckligt mörkt för att kunna se några stjärnor. Boken hette ”Vintergatan-större än du tror” och pojken hette Christopher Champbell.
Christopher tog ett nytt körsbär från den avbrutna grenen och vände sida i boken där ett nytt kapitel om Uranus började. Astronomi var ett av Christophers största intresseområden, på sitt rum hade han en hel hylla fylld till bredden med astronomiböcker och han kunde dem alla nästan helt utantill, i stora drag i varje fall.
I Christophers familj var de fem personer. Christopher, Christophers mamma Julia, Pappa Jeremy, storebror Alexander och lillasyster Emilie. Christopher var alltså mellanbarnet- han hade en två och ett halvt år äldre storebror och en ett och ett halvt år yngre syster. Han pratade sällan speciellt mycket med något av sina syskon, Alexander var på Hogwarts nästan hela året och Emelie ville han inte prata så mycket med, för hon pratade bara om ointressanta saker och var dessutom så otroligt lättlurad. Christopher hade flera gånger lyckats lura henne till att ge nästan allt sitt lördagsgodis till honom eller ta på sig skulden för saker som han hade gjort.
Efter att Christopher läst i boken i ytterligare några timmar hade det blivit för mörkt för att fortsätta att läsa och körsbären på den avbrutna grenen var nästan slut. Han tittade upp mot himmelen med sina mörkbruna ögon och upptäckte besviket att den var full av tjocka moln och att det inte syntes skymten av några stjärnor. Sekunden senare märkte han att det verkade vara åska på väg och blev genast mycket gladare. Bortsett från stjärnklart så var åska och regn hans absoluta favoritväder. Christopher skyndade in i huset han och hans familj bodde i, ett ganska stort hus på landet, byggt av sten och med stora fönster och en mysig eldstad. Han letade genast upp den mjukaste filten, sprang upp på sitt sovrum på övre våningen och satte sig framför fönstret med filten virad runt sig och inväntade åskan.
Christopher var en ganska kort och tanig elvaåring, han var inte extra duktig på något speciellt förutom astronomi samt att han kunde vara ganska slug om så krävdes. Han var ganska normalduktig i skolan och var aldrig den som syntes och hördes mest och att vara i centrum var något han avskydde, han hade nämligen en förfärlig scenskräck. Båda hans föräldrar var magiker och de jobbade båda på trolldomsministeriet, hans storebror gick på Hogwarts och hade dessutom bra betyg, hans lillasyster gick i mugglarskola precis som han själv gjort ända tills sommarlovet hade börjat och han hade avslutat sitt sista år där. Till hösten skulle han börja på Hogwarts där han hade tänkt att han skulle få riktigt bra betyg så att han sedan garanterat skulle kunna bli astronom, vilket var hans absoluta drömyrke. Han hade förvisso inte fått sitt Hogwartsbrev ännu, men han var helt övertygad om att det skulle komma vilken dag som helst, aldrig att han kunde vara en ynk. Omöjligt!
Christopher tittade ut genom fönstret. Åskan var nära nu, han kunde se hur himlen lös upp framför honom. Åska kanske var det bästa vädret ändå.