Scott Davies [S] (Yellow)

Post Reply
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Scott Davies [S] (Yellow)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Scott Benjamin Davies; Liverpool, England

En elvaårig pojke med svart hår som ligger rufsigt på huvudet ser sig förstrött omkring. Det är juli månad och denna pojke ska snart fara iväg till Hogwarts. Hans namn är Scott Benjamin Davies och i detta nu befinner han sig hos kusinen Mallory i Blackpool. Själv så bor han i Liverpool, vilket han tycker är en mycket trevligare stad. Men men, hans föräldrar verkligen insisterade på att de skulle fara hit. Han och hans lillasyster Annie hade inte direkt något val. Dock så kommer Annie och Mallory betydligt bättre överens än vad Scott och Mallory gör. Hon är liksom så himla jobbig. Typ helt panikig över ingenting. Hon borde nog lära sig att chilla lite. Men aja, Scott vill faktiskt inte tänka så mycket på henne nu, utan på något roligare. Typ monster och sånt. De är riktigt tuffa. Alltså vampyrer, varulvar, annat läskigt. En av Scotts favorithobbies är faktiskt att berätta spökhistorier för sina vänner. Hans syster är också ett trevligt offer, då hon brukar bli väldigt rädd. Det är inte så att Scott vill vara jätteelak mot henne, men han kan väl inte heller påstå sig vara den bästa brodern i universum. Han försöker, liksom, men det går inte alltid vägen. Mot vissa människor kan han väl verka aningen elak, men det är inte direkt meningen. Det mer bara... blir så. Annars är han väldigt snäll och rar, om än slug och beräknande. Han tycker om att tänka, och gör det ofta och mycket. Det finns så mycket som måste funderas över, så mycket man måste planera. Fasader som ska sättas upp, människor som ska avläsas, listan fortsätter i oändlighet.

“Scoooottie!” ropar hans syster Annie och flinar mot honom. Hon vet att han avskyr det smeknamnet, och just därför har hon bestämt sig för att kalla honom det hela tiden. Det är riktigt irriterande, men så tycker syskonparet om att retas med varandra också. De delar en stor kaxighet, och har mycket attityd båda två. Ändå så tycker Scott att han är snäppet vassare, då Annie ofta fegar ur och mesar sig. Hon är inte riktigt lika slug och ambitiös som honom heller. Han vill nå alla mål han bara kan, medan hon mer lullar runt och har det roligt. Förstår hon inte att man måste skaffa sig makt här i livet? Tydligen inte.
“Kalla mig inte det”, snäser den brunögda pojken tillbaka och suckar. Annie bara fnittrar och snart blir Scott verkligen irriterad. Han tycker mycket om sin syrra, ja, men ibland är hon en riktig plåga. Som just nu, till exempel.

Det är mycket roligare att sitta och fälla snitsiga kommentarer åt kusinen Mallory, måste han ändå säga. Han kan manipulera henne till att tro lite vad som helst om allt möjligt. Ändå är hon två år äldre än honom, så det hela är lite skumt. Aja, hon är Ravare och tror att hon vet allt. Scott vill absolut inte hamna i Ravenclaw. Han vill in i Slytherin, precis som sin farbror. Hans egen far gick i Ravenclaw, vilket inte ens är i närheten av lika awesome. Nej, Slytherin låter perfekt. Massvis med andra renblodiga människor som vet vad de vill och gör vad som helst för att få det. Finns ju inget bättre!

“Joo!” inleder Annie och fnittrar sådär tjejigt och jobbigt. Gah, kan hon inte bara ta och vara lite cool och lugn någon gång? “Vi ska äta nu, i alla fall!”
Pfft, mat. Vem behöver det egentligen? Scott känner inte direkt för att sitta vid ett matbord tillsammans med sin familj, kusin, farbror och farbrors fru. Så himla segt, ändå. Ingen av dem är särskilt rolig att diskutera monster, äventyr eller andra intressanta saker med. Men ja, han kan ju spendera middagen med att läsa av dem ytterligare, i och för sig. Inte för att han inte gjort det innan, men ändå. Vad bättre har han för sig? Annat lär det bli på Hogwarts, det är ett som är säkert. Där tänker han bara umgås med renblodiga, vettiga människor så som han själv. Åh, det lär bli perfekt!
“Jag kommer”, suckar han och styr stegen inåt mot huset. Dags för ännu en middag med oförstående människor. Det enda hoppet som håller honom någorlunda glad är faktumet att han inte behöver vara här speciellt mycket längre. Snart så, snart börjar hans liv på riktigt.
Post Reply