Camelia Haven [S] (Ailue)

Post Reply
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Camelia Haven [S] (Ailue)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Camelia Estelle Haven
Seaford, England

”Miss, försök att koncentrera er på boken.” Sa den medelålders kvinnan vars gråsprängda hår var stramt bakåtdraget i en knut. Hennes flaskbottentjocka, rektangulära glasögon hade halkat ner en bit på nästippen, men de klara ögonen betraktade ändå flickan som satt mittemot med en tjock bok uppslagen framför sig. Evelyn Carter ogillade att arbeta som privatlärare, men paret Haven betalade henne ordentligt för att undervisa deras äldsta dotter, Camelia Haven, och för den pensionerade Hogwartsprofessorn i Trollkonsthistoria var den extra inkomsten välkommen. Så fort hon kunde lämna familjen Havens gråa villa skulle hon besöka sin sjuke bror på St Mungos. Pengarna hon tjänade på att undervisa unga Miss Haven gick nämligen till en ny, dyr sorts behandling för den sjuke brodern. Gång på gång tvingade Evelyn sig själv att bita ihop och fortsätta med sina tålmodiga försök att lära Camelia Haven det som föräldrarna ansåg nödvändigt inför flickans skolstart på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Vad Evelyn visste hade inte flickebarnet precis fått sitt antagningsbrev, men föräldrarna var tydligen övertygade om att hon var en häxa redan innan dess, så de anställde henne för flera månader sedan. Under sin tid hos familjen Haven hade Evelyn insett att hon hamnat i en ytterst renblodsfanatisk familj. De frågade henne till och med huruvida hon var magikerfödd eller ej.
Flickan, Camelia Haven tyckte sämre om sin privatlärare än vad Mrs Carter tyckte om henne, vilket faktiskt var ganska illa. Med en vresig suck strök Camelia en mörkblond hårslinga ur ansiktet och lutade hakan i händerna. Boken var tråkig och hon tänkte minsann inte läsa den bara för att den där gamla haggan sa åt henne att göra det. Men vid det här laget hade Camelia lärt sig att det inte funkade att vägra, Mrs Carter var envis och gav inte upp. Därför gjorde Camelia sin mest plågade min, hon lyckades till och med klämma fram ett par oäkta tårar som rann ner för hennes lätt solbrända kinder.
”Men, Mrs Carter! Jag har så fruktansvärt ont i huvudet, kan jag få gå upp och vila?” Sa hon med så tunn röst hon bara kunde. Mrs Carter puttade upp glasögonen och knep ihop munnen.
”Miss, jag går inte på det där, läs nu!” Sa hon strängt till flickan som svarade med att lägga sina tunna armar i kors och truta med underläppen. De ljust blågråa ögonen stirrade trotsigt på henne och flickans ljusa ögonbryn var rynkade.
”Jag säger till mina föräldrar att ni tvingade mig att läsa fast jag behövde vila! De kommer avskeda er.” Sa Camelia tjurigt. Visserligen skulle föräldrarna troligtvis inte avskeda Mrs Carter bara för att Camelia bad dem, de ansåg att det var viktigt att hon fick ordentlig undervisning innan Hogwarts. Men Camelia kunde vara väldigt manipulativ och drog sig inte för att använda den egenskapen. Dock var de där orden bara tomma hot. Men hon visste att Mrs Carter undervisade henne för pengarnas skull, så antagligen var jobbet viktigt för henne.
Mycket riktigt. Mrs Carter ger upp en suck. Det är en halvtimma tills flickans föräldrar kommer hem från sina arbeten på ministeriet och hon får lämna huset för dagen. Det här jobbet är viktigt för henne och inte minst för henens stackars bror och hon tvivlar inte på att paret Haven skulle kicka henne om deras lilla flicka sa åt dem att göra det, den bortskämda lilla jäntan. Därför nickar Evelyn åt flickan.
”Visst, gå upp och vila en stund, Miss” Säger hon med ännu en suck.
Camelia var van vid att få sin vilja igenom och om det inte gick direkt hade hon inget emot att ta till lögner eller andra fula knep. Hon är ambitiös och ger inte upp om hon vill något riktigt mycket. Ofta kan hon vara riktigt kaxig och hon är inte sen med att ge spydiga kommentarer om allt och alla som hon ogillar. Därför gjorde Camelia ingen stor affär över att hon vunnit gentemot privatlärarinnan. Hon fnös bara och skyndade sedan upp på sitt rum så att det midjelånga, mörkblonda håret flaxade bakom henne. Hennes smala kropp försvann uppför trappan. Hon hade alltid varit ett par centimeter längre än de flesta av sina jämngamla, något som förstärktes tydligt då hon blev irriterad eller arg eftersom hon alltid lyfte näsan i vädret på ett mycket överlägset vis.
Hon lade sig med en liten duns på sängen. Egentligen hade Camelia inte alls ont i huvudet, men att slappa på sitt rum var tusen gånger bättre än att läsa i någon möglig gammal bok. Hennes föräldrar förstod visst inte att privatundervisning inte alls var samma sak som Hogwarts. Camelia hade sett fram emot sin skolstart så länge hon kan minnas, men eftersom hon var född i början av oktober (den elfte för att vara mer exakt) så hade hon fått vänta, vad som kändes alldeles extra länge. Men nu var det åtminstone bara tre veckor kvar tills hon skulle få sätta sig på Hogwartexpressen. Alla skolsaker var inköpta. Camelia hade till och med lyckats tjata till sig en egen uggla. Nu satt den vackra hökugglan, som hon döpt till Cassius i sin bur och hoade lågmält. Camelia var inte speciellt nervös. Hon visste att hennes barndomsvän, Deborah skulle börja på skolan samtidigt som henne. Dessutom hade hon aldrig tidigare haft problem med att skaffa vänner. Skolarbetet skulle hon inte lägga ner för mycket tid på, vem vill egentligen vara en tråkig plugghäst? Inte Camelia i alla fall, hon tänker bli alla händelsers mittpunkt, den som alla vill vara vän med. Men så klart ska hon inte bli vän med alla, Camelia har Debbie och tillsammans är de en oslagbar duo.
Post Reply