Page 1 of 1

Symphony Plythe [S] (WIW)

Posted: 18 Jul 2014, 18:56
by SORTERINGSHATTEN
Symphony Elisabeth Plythe, Napton-on-the-Hill

“Sex, sju, åtta...” räknar Symphony Plythe medan hon fluffar till en av sina båda huvudkuddar. Hon har redan bytt om till ett skirt ljusgult nattlinne och flätat det vanligtvis lockiga röda håret i två flätor, för det ligger före att bädda sängen i hennes kvällsrutin. När hon hunnit till tio slutar hon fluffa, för det är precis så mycket fluff hon behöver för att kunna sova. Rummet hon befinner sig i råkar vara hennes sovrum, som logiskt nog ligger i familjen Plythes stora vita stenhus, beläget på en kulle i den ytterst lilla staden Napton. I sagda hus bor även Symphonys båda föräldrar Jerome och Cecily, den två år äldre systern Innocencia, systerns kanin Honey, husalfen Muffy, samt två ugglor tillhörande modern och fadern. Föräldrarna är självklart magiker båda två, Jerome arbetar som advokat och har goda kontakter i trolldomsjuridikens översta skick, och Cecily är en välbetald psykolog.

Symphony börjar fixa den andra kudden, och räknar även denna gång högt medan hon gör det, annars är det alldeles för stor risk att det blir fel. Så fort hon är klar traskar hon in i badrummet, sätter en lagom mängd tandkräm på tandborsten (precis lika mycket som hon alltid tar), och håller koll på tiden med sitt armbandsur medan hon borstar. Det får varken vara mer eller mindre än två minuter, tandborstandet, Symphony vet inte riktigt vad som skulle hända om det nu råkade borstas för länge, men det är inget hon vill prova.

Det råkar vara dagen då hon fått sitt antagningsbrev till Hogwarts, vilket kom flygandes med en uggla strax innan middagen, och Symphony deklarerade glatt detta när familjen satt samlad runt middagsbordet. Läsa brevet kunde hon så klart göra själv, för att läsa, skriva och andra världsnyttiga saker lär hon sig hos sin privatlärare, Mrs Hutson. Jerome och Cecily blev mycket stolta, vilket Symphony i för sig visste att de skulle bli. Det blir de alltid när hon gör saker ordentligt eller bra, eftersom hon vanligtvis är ganska medelmåttig på det mesta. Innocencia å andra sidan, verkar alltid göra allting helt rätt och i toppklass. Hon vet alltid hur hon ska föra sig när deras pappa har viktiga människor på besök, är alltid artig och har nu fantastiska betyg på Hogwarts.

I och för sig går det aldrig någon vidare nöd på Symphony. Trots att hon mycket gärna skulle vilja vara lika duktig som Innocencia, verkar Symphony alltid kunna bara flika in med någon kommentar om sitt pianospelande, fyra av ett leende eller prata på om någon observation hon gjort, och alla brukar skratta och säga hur söt hon är. Det verkar aldrig göra något om hon pratar för mycket, folk brukar bara tycka om det, vilket har lett till att Symphony är pratglad och framåt av sig. Söt och gullig har hon blivit kallad otaliga gånger i sitt liv, och hon tar gärna åt sig, vem skulle inte tycka om det? Samtidigt har det resulterat i att hon var väldigt självmedveten om sitt utseende, och att hennes livliga, lättomtyckta personlighet lätt går att använda till hennes egen fördel. Med långt, lockigt orangerött hår, gråblå ögon, skrattgropar som dyker upp när hon ler och en liten, nätt kropp matchat med en ljus, flickaktig röst är det väldigt lätt att bli omtyckt, och på så sätt få små fördelar här och där.

Hon vill så klart nå långt i livet, för familjen har uppfostrat henne till att veta att hon kan bli nästan vad hon vill, men hon vet också att hon måste jobba hårt för att nå dit hon vill. Symphony tycker att man ska dra nytta av alla sina färdigheter, och att hon själv och hennes egna mål är i första rummet, och har på så vis inga problem med att utnyttja sin charm, sina söta leenden och inställsamma röst för att få läxhjälp, högre betyg på ett prov eller mer godis. Hon arbetar ganska hårt hos Mrs Hutson, men läser mycket hellre en sagobok än en historiebok. När Symphony börjar på Hogwarts vill hon göra så bra ifrån sig hon bara kan, så att hon kan få en bra karriär och bli något betydelsefullt.

När hon åter anländer i sitt rum efter att ha utfört sina badrumsritualer sätter hon sig på sängen, tar upp kalendern som alltid ligger på nattduksbordet och börjar skriva och rita upp morgondagens schema. Symphony skriver alltid upp precis vad hon planerar att göra från morgon till kväll, och det får helst inte ändras på något sätt, då känner hon sig alltid smått panikslagen och resten av dagen kan bli förstörd. Hon är lite orolig över att resa till Hogwarts även om hon inte erkänner det, för allt kommer bli så ANNORLUNDA mot vad hon är van vid, hur hon har levt hela sitt elvaåriga liv. Hon känner också press för att hamna i rätt elevhem, tänk om hon sviker hela familjen genom att inte hamna i Slytherin? Dock finner Symphony tröst i att Innocencia kommer finnas på Hogwarts, det är i alla fall någon som kommer att vara samma som hemma.

Något som alltid ingår i Symphonys färgkodade scheman över dagen är att spela piano. Hon lever passande nog upp till sitt namn genom att vara ganska naturligt duktig på det, och hon har spelat piano sedan hon var sju år gammal. Hennes pianolärare kommer två gånger i veckan, och mellan gångerna övar hon duktigt på. Hon var inte speciellt envis av sig så om hon inte lyckades med något var det större chans att hon gav upp ganska snart än att fortsätta försöka och öva. Därför har hon fastnat för piano, eftersom det kom ganska lätt till henne redan från början.