Finnegan-Forrester Kneazle [S] (Viggo)

Locked
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Finnegan-Forrester Kneazle [S] (Viggo)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Finnegan-Forrester Kneazle, Welford-on-Avon, England

Precis vid skogsbrynet i Welford-on-Avon bor Pete Marvin Kneazle, hans fru Edina och deras tre barn Onslow Oakley, Finnegan-Forrester och Mary Magnolia. De är en någorlunda liten familj i enormt stor släkt och bor granne med Pete Marvins ena bror David Rodger och dennes familj. Bröderna är nära vänner och för Pete Marvin betyder familjen allt, därför blev han överlycklig när hans fru Edina, före detta miss Hewer, födde honom en son ett år efter deras bröllopsdag. Han fick namnet Onslow Oakley, Onslow var ett namn de båda tyckte om och det passade bra ihop med Edinas favoritträd som sonen också är döpt efter, den stora och fruktbärande eken. Hon har alltid älskat skogen och dess grönska och således blev det ett återkommande tema när deras andre son Finnegan-Forrester föddes. Han kom en kall höstmorgon den 3:e oktober för elva år sedan och det första familjen gjorde var att följa med Edina ut i skogen och be till skogsnymferna att vaka över det nya tillskottet. Precis såhär hade hon gjort med Onslow också och han mådde ju hittills bra, skogsnymferna kunde gott hålla ett öga på Finnegan också när de ändå var i farten.
Onslow ogillade sin lillebror till en början. Han fick nu ännu mindre uppmärksamhet av sin pappa, som arbetar på Trollkarlsministeriet med att vända papper, och hans mamma spenderade all sin tid ute i skogen fast nu med Finnegan i famnen. Hon presenterade alla växter och träd för honom och Onslow kokade av avundsjuka, hon hade gjort samma sak med honom när han var nyfödd fast det kom han ju inte ihåg.
När Finnegan blev äldre insåg Onslow att det var bra att ha ett yngre syskon ibland. Han kunde styra och ställa med sin lillebror som alltid följde honom i hasorna hemma och gjorde allt han bad om. Finnegan lydde blint och brydde sig inte om reglerna, ville Onslow att han pallade äpplen gjorde han det också, trots att han fick skäll av sin mamma som ville att äpplena skulle hänga kvar för skogsnymferna behövde någonting att äta. Finnegans största ambition som sexåring var att bli omtyckt, till vilket pris som helst. Till exempel bråkade han aldrig om att få en speciell plats vid matbordet - Onslow ville sitta bredvid pappa Pete och Mary ville sitta med mamma Edina. Finnegan satt där man sade åt honom att sitta.

Finnegans mamma tror helhjärtat på skogsnymfer och naturväsen, hon är besatt av att få se dem och letar efter bevis på deras existens i bland annat skogen som familjen bor i. Finn (som han oftast kallas) och de andra barnen får hjälpa till ibland fast de leker mest och tramsar runt, men så länge Edina tror att de hjälper till så är hon nöjd. Finn vill hemskt gärna tro på skogsnymfer han också och försöker komma ihåg allt hans mamma berättar för honom, han vill gärna göra andra nöjda så att de tycker om honom, annars gör han inte så värst mycket. Däremot är det roligt att utforska skogen och även andra platser där han inte är så ofta. Han är nyfiken av sig och lär sig bäst genom att härma andra men bara om det är roliga saker såsom att klättra i äppelträden och äta frukten. Han har ingen aning om vad han vill bli när han blir stor, han finner sig mest i situationen och är mer en följeslagare än en ledare. När det ska lekas kan man räkna med Finnegan-Forrester, han vill alltid vara med. Det är hemskt trist att vara ensam och kan han ser han till att alltid hålla sig nära någon i sin familj eller vänskapskrets. Han har inte många önskningar eller behov som han vill förverkliga eller uppfylla, men när han vill något ser han till att få det. Oftast trivs han med att bara vara, helst ute i friska luften i trädkojan som Onslow byggt tillsammans med sina kompisar och släktingar. Finn tycker även om musik och sagor, hans pappa är bra på att berätta olika historier, speciellt de som är sanna, han gillar historia helt enkelt.

Onslow har lätt för att skaffa vänner, han är utåtriktad och funkar det inte med smicker så använder han nävarna. På ett eller annat sätt ska han få det han vill ha. Finn är inte lika snabb med att bråka med folk men han är inte helt oskyldig heller, han låter sig medvetet ”utnyttjas” ibland av Onslow och de andra i släkten för att i slutändan få det han vill ha. Han vill inte vara ledaren, de får alltid mest skäll och bestraffningar, då är det bättre att hålla sig i bakgrunden.
Familjen är ytterst viktig för honom. Onslow är tre år äldre än sin bror och när han började på Hogwarts blev Finn lämnad utan ledare, då klev Rodger William in, också kallad Will. Will är hans favoritlekkamrat, en av kusinerna på pappans sida och ett år äldre. Han och Will leker ofta i trädkojan eller spelar quidditch, Wills favoritsysselsättning. Finn har ingenting emot att vara klonken som hans storebror slår på (när han är hemma på sommarloven) eller kvicken som Will ska försöka hitta i den tätare delen av skogen. Är de nöjda så är han nöjd så varför inte? Han tjänar ju på det i slutändan. En del kanske inte tror att Finn har någonting innanför pannbandet men han är ganska klipsk när det kommer till att bygga saker eller rensa ogräs till exempel – han behöver sällan instruktioner och går på uteslutningsmetoden. Han har lätt för att se det färdiga resultatet framför sig och jobbar utefter det. Dock gör han sällan mer än han måste och att rensa i mammas rabatter är inte alls lika roligt som att klättra i träden med kompisarna.

När den sista familjemedlemmen föddes, Mary Magnolia, trodde Finn att hon skulle vara med honom och de andra barnen uppe i trädkojan men hon var för liten sade mamma Edina. Finn var helt plötsligt en storebror och storebröder lämnade inte sina småsyskon i sticket, det hade han lärt sig av Onslow. Därför brukade Finn sitta otålig vid Marys vagga och vänta på att hon skulle växa upp så att hon kunde följa med dem. Det gick väldigt sakta och när hon väl vara några år gammal och kunde tulta runt utomhus fick han i alla fall inte ta med henne upp i trädkojan. Då blev han arg och skrek på sin mamma att hon var dum och elak och att han hoppades att alla skogsnymfer dog. Edina blev i sin tur ledsen, hennes son hade aldrig betett sig sådär mot henne, och hon gick in till sitt sovrum för att lugna ned sig. Då passade Finn på och hämtade Mary från sin tupplur i barnkammaren. Han tog hennes hand i sin och gick ut, han hjälpte henne uppför trädkojans stege och sedan satt de där med benen dinglande utanför kojans uppspikade staket tills Edina hittade dem. Finn fick smisk men brydde sig inte nämnvärt om bestraffningen, istället var han nöjd över att ha fått som han ville och han gjorde om det en gång till några veckor senare när hans mamma var upptagen med besök en eftermiddag. Dock smög han tillbaka med Mary innan någon hunnit sakna dem. Finn tyckte det var väldigt roligt att han lyckats komma undan den här gången och hade ett litet flin på läpparna resten av dagen. Mary tvingades lova att inte berätta för någon om deras utflykt, hon lydde sin storebror – hennes idol.
Edina pratar ofta om att Mary ska gå i hennes fotspår och bli ett med naturen. Det betyder, fick Finn veta en dag när han var åtta år, att Edina vill gifta bort Mary till skogsnymfen hon tror bor i skogen och som har visat sig för henne i form av olika djur när hon varit där ute med Mary. Först var skogsnymfen en kanin, sedan en korp och till slut ett vildsvin. Finn tycker inte alls om tanken på att hans lillasyster ska gifta sig med ett vildsvin och försvinna från familjen. Oavsett hur hans mamma försöker förklara för honom att nymfen inte är ett vildsvin egentligen utan att det bara är en förklädnad så gillar han det inte. Han vill inte tänka på vad som kan hända med Mary när han ska iväg till Hogwarts för när han åkt kommer hon bli ensam hemma med deras skogstokiga mamma. Pappa Pete är ju borta alla vardagar och jobbar, det finns alltså ingen kvar att vakta Mary då.
Onslow ska börja sitt fjärde år på Hogwarts, han går i Slytherin och det gör Rogder William också så Finn vill naturligtvis hamna där. Trots att Finn är nyfiken och ganska glad över att äntligen få börja på Hogwarts, är han osäker på om han kommer klara av att lämna sin lillasyster och det bekvämliga livet hemma han är van vid.

“Mary är stark”, säger hans far söndagen innan det är dags för Onslow och Finnegan att bege sig till Hogwarts och för Pete att återgå till arbetet på kontoret. Finnegan och han sitter uppe på brödernas rum med de färdigpackade koffertarna redo vid dörren. Finnegan tittar på dem bara för att ha någonting att fästa blicken på medan han fingrar nervöst på slipsen som han ska ta på sig imorgon. Pete klappar sin yngste son på axeln och ler. “Du ska inte oroa dig, Finn. När du kommer hem nästa år har ingenting förändrats här.” Finnegan ser upp på honom med hopp i ögonen.
“Lovar du?” frågar han och när Pete nickar slänger sig Finnegan runt hans hals. Pappan luktar tobaksrök och bläck, lukter Finnegan har lärt sig att älska.
Efter kramen anser Pete att hans faderliga arbete för kvällen är avslutat så han rufsar till sin sons rödblonda kalufs och lämnar honom åt sina tankar. Efter att dörren stängts går Finnegan fram till den lilla spegeln som hänger över den stora, slitna byrån. Han tittar på sin egen spegelbild, de blåa ögonen studerar flitigt anletsdragen: den breda hakan, de fylliga läpparna, den raka näsan - han är nästan en kopia av sin far förutom att hans hår är lite lockigt, det har han efter sin mor som kommer från den walesiska lågstatussläkten Hewer. Han har inte träffat så många därifrån, bara några få tanter och farbröder till Edina som inte har haft hjärta nog att överge henne mitt ute i skogen med sina tokiga idéer. Däremot är han ganska nyfiken på den sidan av familjen, någon dag kanske han åker till Wales och hälsar på.
Finnegan funderar på hur han kommer se ut om drygt en månad då han fyllt tolv år. Kommer han ha förändrats någonting? Vad kommer hända under hans första Hogwartsår och sist men inte minst: har hemmet förändrats någonting under hans frånvaro? Han kan inte sia om framtiden, däremot hoppas han att allting kommer vara som förut om ett år. Annars får han väl stjäla en tidsmaskin eller någonting liknande.

Locked