Alexander Haven [S] (Garzion)

Locked
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Alexander Haven [S] (Garzion)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Alexander Werther Haven,
Torquay

”..och om du någonsin pratar skit bakom min rygg igen svär jag att det kommer göra ont, äckliga smutsskalle”, säger Jonathan innan han släpper pojkens tröja. Skräckslagen springer pojken bort från gränden där de båda pojkarna befinner sig. Alexander Haven flinar och highfivar sin tvillingbror innan de oskyldigt vandrar ut i folkmassan igen. Det är två veckor till skolstarten på Hogwarts och familjen Haven är på plats i Diagongränden. De ska träffa sin far och mor Werther och Laura utanför Gringotts och börjar gå bort mot den stora byggnaden.
Bland folket på gatan uppför de sig anständigt. De är trots allt Havens och har en del att leva upp till. Att trycka upp folk mot väggarna och vara allmänt omogen passar sig inte i offentliga situationer. Det är därför ögontjäneri finns. De själva framstår som fläckfria och någon annan tar smällen. Enkel logik, i alla fall enligt Alex. Rakryggad och med en överlägsen blick går han jämte sin bror längst gatan. De slår en blandning av onda och överlägsna blickar omkring sig. Halvblod och smutsskallar överallt, vilken besvikelse. Alexander vet om att rent blod är starkt blod, det har han och hans bror fått väl inpräntat i hjärnan. Folk med smutsigt blod är verkligen inga man ska beblanda sig med.
Alexander är lång och smal, något över medellängd för en elvaåring. Han är något tunnare än sin bror vad det gäller muskler, men det bryr sig Alex inte om, det är ändå alltid Jonathan som klår upp folk. Alexander är mer för att prata. Känslan att kunna sänka någon till botten med bara ord är fantastisk. Han menar, ett blåmärke försvinner ju, men ord kan sitta kvar resten av livet.
Dessutom kan man få folk att göra som man vill. Du kan skrämma dem till tystnad. Och om orden, mot förmodan, inte hjälper, så ser Jonathan till att de håller tyst. Det är en fantastisk styrka.

Alex skulle inte säga att han inte är nöjd med sitt utseende. Han har ett avlångt ansikte med ganska höga kindben. Han gillar sina kindben, det får honom att se sträng ut, de inger respekt. Med de gröna ögonen och den lätt bleka hyn ser han väldigt kall ut, vilket han till viss del är. Det mörkbruna håret ligger platt en bit ovanför ögonen. Alex har för vana att alltid stryka det åt sidan. Det är i vägen, men ändå vägrar han klippa det kortare. Både han och Jonathan har en smal, liten mun med relativt bleka läppar och smilgropar. Han har också en liten leverfläck bakom vänstra örat. Han skulle nog säga att han är rätt snygg faktiskt.
Tvillingarna fick sina brev för några dagar sen. Ingen reagerade mer än att de både fick en klapp på axeln av sin far Werther och en någorlunda nöjd nick från sin mor Laura. Ingen har sagt det högt, men Alex vet att han och hans bror har stor press på sig att hamna i Slytherin. Både hans far och hans mor tillhörde det ädla elevhemmet och majoriteten i släkten Haven ingår där. Dock hamnade hans kusin Aurelia i Ravenclaw. Alex har aldrig riktigt gillat henne, och nu förstår han varför. Visst, Ravenclaw är accepterat men Alexander förstår såklart att det är betydligt bättre att hamna i Slytherin. Det är säkert hennes uppfostran det är fel på.
Alex är mycket väl medveten om att han och Jonathan är uppfostrade på det rätta sättet. Vill man ha berömmelse och storhet måste man jobba för det. Detta fungerar på samma sätt i familjen: Vill man ha bekräftelse eller uppmärksamhet måste man förtjäna den. Och eftersom varken Werther eller Laura är särskilt generösa med komplimanger, så man måste ständigt visa att man duger. Men det är det ända rätta, det förstår Alex. Man ska sträva efter perfektion oavsett vad. Kaoset håller man inom sig, man visar aldrig sin svaga sida, allt ska visas perfekt utåt och ingen rädsla får visas. Först då är man på rätt väg. Man måste göra allt för att nå toppen, även om andra får lida av det.
Alex och Jonathan hänger ihop jämt. De är starkast tillsammans och de få gånger de är ensamma är de faktiskt ganska osäkra. Intressena har alltid varit väldigt lika. Quidditch är nog det största gemensamma intresset de har, men allt som innefattar antingen sport eller tävlingar är de intresserade av. De är båda stora fan av Falmouth Falcons och Alexanders högsta dröm är att bli slagman eller jagare. De kan sitta uppe länge och bara prata. Bröderna är varandras bästa vänner och de bråkar ytterst sällan. På deras födelsedag den 14 juli fick de varsin kvast och tillbehör vilket har resulterat i att de har tillbringat största tiden av sommaren uppe på kvastarna vid en äng en bit från huset.
Väl utanför Gringotts träffar de sin far och mor. Werther är en ståtlig man med skägg lika mörkt och platt hår som de båda pojkarna. Dock kammar han alltid bak det i en stram frisyr. Pojkarna har ärvt det mesta av hans utseende om man bortser från näsan och kindbenen, som nästan är identiska med deras mors. Laura är en lång, smal kvinna med något ljusare hår än de övriga i familjen, dock är det lika rakt. Båda föräldrarna är långa och rakryggade med ett tomt uttryck i ansiktet. De är inte arga, det är bara så deras naturliga min är.
”Ni har köpt allt?”, frågar Werther med en lätt höjning på ena ögonbrynet.
De nickar.
”Bra, då far vi hem igen”, säger Laura.
Tillsammans åker familjen hem. Framför sig har tvillingarna två veckor av olidlig väntan. Men snart ska de få sätta sig på expressen och färdas mot skolan, Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, tillsammans.

Locked