Sylwester Fegler [R] (Dansmannen)

Locked
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Sylwester Fegler [R] (Dansmannen)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Oxford, England
Charles Sylwester Fegler


I utkanten av Oxford i ett villaområde bodde en tillsynes helt vanlig familj. Deras hus var ett typiskt brittiskt tegelhus i två våningar. På nedanvåningen bedrev familjen en diversehandel där de sålde allt från tyger till godis. På ovanvåningen bodde familjen, det var ingen stor yta att leva på men fullt tillräcklig för paret John och Victoria Fegler samt deras elvaåriga son. Deras våning bestod av tre rum, kök, toalett och en tambur. De hade levt väldigt trångt när Victorias två äldre döttrar bodde kvar hemma. Familjen bar dock på en hemlighet; Victoria var en häxa. John blev tämligen chockad när han fick reda på det men han lovade Victoria att ingenting skulle kunna få honom att sluta älska henne. Deras son, Sylwester, visade tidigt tecken på magisk förmåga. När han var blott några månader gammal och skrattade för första gången fick han en vissen kungsljus att åter blomma.

När Sylwester började i mugglarskolan fick han smak för kunskapens sötma. Han var väldigt intresserad av kunskapens värld och sökte ständigt nytt att lära sig. Han tog reda på fakta om allt nytt han kom i kontakt med. Han hade en fallenhet för det som handlade om naturen och det som handlade om samhället, framför allt biologi och historia. Han gillade att undervisa andra och dela med sig av sin kunskap. När han går förbi något intressant drar han sig inte för att berätta om detta ting för sitt sällskap, precis som hans morfar och farfar brukade göra för honom. Han berättar och undervisar engagerat för att väcka intresse hos lyssnaren och även den mest ointresserade brukar lära sig något nytt av honom. Sylwester var en tänkare och en analytiker. Varje kväll innan han somnade spenderade han en god tid med att reflektera över dagen och morgondagen. Han analyserade varför personerna runt omkring honom hade agerat som de gjorde och han planerade i minsta detalj för vad han skulle göra. I duschen kan han ibland analysera de största och mest komplexa frågorna i över en timme. Samtidigt som rykande hett vatten faller över honom reflekterar han över hur universum kan vara oändligt, varför fåglarna kan flyga och hur han ska bemöta den där flickan som han har gillar, givetvis bara som vän… inget annat. Även om han prisade sig själv över sitt intellekt och sitt utmärkt analytiska tankesätt var han aldrig högmodig. Han var en ödmjuk person som aldrig skröt om sina prestationer inom livets skola.

Hur mycket Sylwester än älskade kunskap så fanns det en sak, om man bortser från sötsaker såklart, som han inte kunde leva utan, nämligen skratt. Han hade alltid nära till skratt och en hel del humor, en något torr humor. Det var med hjälp av denna humor och en sådan karisma som bara en elvaåring kan ha som han lyckades charma både jämnåriga och äldre. Han var ganska social och trivdes i de flesta människors sällskap. Han var vän med alla i sin klass och ansåg sig inte tillhöra någon direkt umgängesgrupp i skolan. Det berodde delvis på att han hade svårt att uttrycka känslor och att våga lita på någon. Han kunde aldrig skapa starka vänskapsband för att han aldrig kunde uttrycka sina innersta tankar. Han var misstänksam över att de han yttrade sig för skulle sprida dem och skratta åt dem, ty han lyssnade mer på sin hjärna än på sitt hjärta.

Sylwester gillade att leka lekar i vilka han alltid var ledare. Han hade ett kontrollbehov som ibland gick de andra lekdeltagarna på nerverna, han bestämde nämligen allt. Han var mycket envis och hade alltid rätt men när lekens regler var spikade var han dock mycket rättvis med att se till att både han själv och andra följde dem. Han lät alla vara med i hans lekar, även de som var utstötta av andra. Från sin mors sida hade han nämligen ärvt förmågan att känna empati med de som hade det svårt. På fritiden brukade han simma, det hade han gjort sedan sju års ålder. Han tyckte även mycket om att spela tennis med sin morfar och att orientera i skogen. Han tyckte om att åka på utflykter till historiska monument och till naturen. Mat var även ett stort intresse då han värderade god mat högt, i alla fall att äta god mat.

En dag tittade Sylwester ut genom fönsteret på sitt rum. För ett par minuter sedan var vädret strålande men nu drog mörka moln in över Oxford. Molnen kastade en mörk skugga över det välkända mugglaruniversitetet. Hela staden låg i ett dunkel. Med mullret från en avlägsen blixt började det regna. Regndroppar smattrade mot fönsterrutan där Sylwester stod. Ljudet hade en lugnanade effekt på honom trotts att åskan gjorde honom något orolig. Han kunde nu se sin spegelbild. Det blonda håret var kammat åt vänster, han hade nämligen en hårvirvel på högersida av luggen som tvingade håret åt motsatta riktning. Han hade ljusblå ögon, nästan på gränsen till grå, som pryddes med långa ögonfransar. Sylwester var utseendemässigt en helt normal elvaåring, normallång, normalviktig och han hade inga säregna anletsdrag. Han var stolt över detta, han gillade nämligen inte att sticka ut. Sylwester gick bort från fönstret och betraktade istället sitt skrivbord. Där låg prydliga bunkar med böcker, i dessa buntar kunde man finna böcker författade av både mugglare och magiker i alla genrer såsom fakta och skönlitteratur. Han gillade att läsa, det var stimulerande men han hade sällan tid till att läsa. Plötsligt lös rummet upp och Sylwester hoppade till och innan han hann reflektera över vad det var som hände hördes ett dovt buller. När Sylwester hade återhämtat sig från chocken upptäckta han att böckerna som tidigare låg på skrivbordet var utspridda över hela rummet. Han hade blivit så rädd av blixten att han hade utfört okontrollerbar magi. Han suckade och böjde sig ned för att plocka upp böckerna igen men avbröts av hans mammas rop. Han gick ut ur sitt rum, in i tamburen och sedan vidare in till köket. I köket stod hans mamma och gick igenom posten.
”Du har fått brev” sade hon och räckte över ett brev till Sylwester. Han tyckte att hon lät ovanligt intresserad över det här brevet och när han läste på det förstod han varför.
”Hogwarts” mumlade han tyst för sig själv och kände hur hjärtat började bulta i dubbel hastighet när han försökte öppna sitt antagningsbrev till den bästa trollkarlsskolan i världen.

Locked