Elethia Northcutt [R] (Yellow)

Locked
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Elethia Northcutt [R] (Yellow)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Elethia Meredith Wilhelmina Northcutt; Glasgow, Skottland

Vinden får löven på de höga träden att rassla till i ett nästan viskande läte. Sommarens ljusa tid är kommen; solen står högt på himlen, en nätt bris sveper över landskapet. En elvaårig flicka står mitt i en djup skog och insuper atmosfären. Hennes namn är Elethia Northcutt, den mittersta flickan i en syskonskara på tre. I detta nu njuter hon av sina sista ögonblick hemma i Glasgow. Ett stenkast bort finner hon en ny era ta form i hennes liv; hennes första år på Hogwarts ska ta fart. På skolan har hon redan sin äldre bror, Clayton. Kvar hemma kommer hon att lämna sin yngre syster, Constancia. Concie kommer klara sig, det vet hon. Elethia är inte det minsta orolig för sin systers välbefinnande. Concie har alltid varit bättre på det där med solidaritet än Elethia. De enda tillfällena Elethia föredrar att vara ensam är när hon behöver tänka, vilket hon föredrar att göra i skogen. Varför vet hon ärligt talat inte. Det är bara någonting med skogen som känns så förtrollande, så lockande. Befriande, på något vis. Tanken av att vara ensam med mycket gamla träd som sällskap. Nog för att det låter en smula konstigt, men Elethia har alltid tyckt att träd symboliserar visdom. Det gör de kanske, på sätt och vis. Trots allt har de funnits under en lång tid, alltid i bakgrunden, alltid observerande.

Flickans svarta lockar fladdrar svagt i vinden där hon står, omgiven av skogens beskyddande konstellation. Sakta sätter hon sig ner på en sten, vänder blicken upp mot skyn. Det är en strålande vacker dag, ändå är det någonting som tynger henne. Elethia - som älskar att läsa människors sista ord - läste ett väldigt speciellt sådant innan idag, vilket är hela anledningen till att hon är här.
Det som tar livet av dig till slut, är ditt hopp, vännen.
Det var en författarinna som levde på sjuttonhundratalet som sa så, precis innan hon dog. Ellie Sigasi hette hon, vilket Elethia tycker känns lite humoristiskt, med tanke på att enkelt Ellie skulle kunna vara ett smeknamn för Elethia. I vilket fall som, så är det någonting med citatet som griper tag om flickan, på ett sätt hon aldrig upplevt förut. Det går inte att beskriva, men det är som att hon hört det förut, som att hon alltid haft det i tankarna, långt bak. Groende likt ett frö, för att nu blomma och fylla hennes sinne.

Det där med människors sista ord - framför allt författares - är ett stort intresse för flickan. Hon älskar att läsa om dem, det känns på något vis som att det beskriver en människa så otroligt väl. Dennes sista ord, det sista spåret av sig själv personen lämnar till eftervärlden. Det är betydelsefullt, laddat. Den blåögda flickan har en stor tavla fylld med sådana citat på sin vägg på sitt rum, det finns hundratals citat där. Ord och meningar hon brukar begrunda om kvällen när hon inte kan sova. Hon hittar en sorts tröst i dem, precis som hon gör i böcker. Någon sa en gång att de som inte läser bara lever ett liv, medan de som läser lever flera tusen. Det känns som att det ligger mycket sanning i det där, för efter varje bok Elethia läser känner hon sig visare, mer komplett. Som att hon saknat någonting förut, något som hon nu funnit i ordens magiska värld. När hon läser kan hon glömma bort världen, sig själv, allt. Hon kan samexistera med boken, leva där, tillsammans med alla karaktärer, alla platser. När hon läser finns varken tid eller rum. Allt som finns är ord. Ord som så vackert bildar meningar och målar en tavla i hennes inre. Det är det bästa hon vet.

Elethia är väldigt lättlärd och har lätt för att memorera saker och ting. Den skottska flickan har ett fotografiskt minne, vilket gör att hon minns det hon läst och kan återspela det i sitt huvud när hon känner sig i behov av lite nostalgi, lite stöd från böcker hon inte längre har i sin ägo. Böcker hon tappat bort, böcker hon gett till någon annan. För även om hon gärna skulle ha dem för sig själv, har hon vett nog att inse att andra ibland behöver dem mer. En vän, en främling. Någon som ser ut att vara i behov av en trevlig historia, helt enkelt.
På det viset är hon en väldigt förståndig elvaåring, även om hon inte är lika givmild och empatisk som sin bror. Hon är mer åt det akademiska hållet; den smarta, intelligenta. Istället för att lägga sin energi på att studera enorma mängder i förväg, innan hon ens börjat skolan, lägger hon sin intelligens och kvicktänkthet på annat, så som att lösa mysterier i böcker, främst deckare. Det är alltid lika spännande att gå på jakt efter ledtrådar i bokens mysterier, för att sedan komma fram till svaret på gåtan långt innan bokens huvudkaraktär har en aning. Det roar flickan väldigt mycket, rent ut sagt.

Den slanka och relativt långa flickan bor tillsammans med sin familj i ett hyfsat stort hus. De är alla magiker, från en gammal och renblodig släkt vid namn Northcutt. Elethia är inte den som bryter mot släktens regler och värderingar, så som hur man bör se på mugglare. De är annorlunda än magiker, helt enkelt, och dessa skilda sorter bör inte beblandas med varandra. Hela mugglarvärlden verkar allmänt konstig, om flickan får säga det. Ett liv utan magi känns otänkbart, men det förstås. Det man är van vid är man trygg i.

För några veckor sedan fick Elethia en katt av sina föräldrar, som för att hålla henne sällskap på Hogwarts och vara en slags trygghet. Hon har döpt den till Sienna, och den tycker om att stryka omkring på hennes rum mest hela dagarna. Så länge som den inte river upp hennes böcker gör det inget för hennes del, men skulle detta ske lär katten inte få vara kvar inne på hennes rum ensam. Det känns helt enkelt för riskabelt. Trots allt är böckerna viktigare för henne än katten. Hon kan fly in i böckernas värld - det är en känsla Sienna aldrig kan återskapa. Ändå har hon fattat tycke för den lilla krabaten, den känns så mysig på något vis. Vem vet, kanske tycker den också om att läsa? Hon kan alltid pröva högläsning för den någon dag, men inte idag. Denna dag tänkte hon spendera precis här, i den djupa, förtrollande skogen, omgiven av trädens sus. Sommaren är inne på sina sista andetag, och Elethia har ingen brådska med att börja skolan. Nej, hon är gärna liten och bekymmerslös ett tag till.

Locked