Alfred Fletcher [R] (Rebbi-Bebbi-Boo)

Locked
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Alfred Fletcher [R] (Rebbi-Bebbi-Boo)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Alfred Fletcher, Coventry

Ett streck, ett ganska böjt ett som ska föreställa konturen till en vad. Så illa är det egentligen inte, men den elvaåriga pojke som nyss drog strecket bestämmer sig ändå för att sudda lite av det och forma om. Den ser inte tillräckligt muskulös ut för Spiderman. Just det motivet är något pojken har ritat ett par gånger, så han vet hur det ska göras och det ska inte bli så här. Serietidningar har han också läst och inte heller där ser det så ut. Göra om och göra rätt. Det kanske tar längre tid, men till sist så blir det ju väldigt mycket bättre om han är noggrann. ”Pedant”, brukar hans syster som är ett och ett halvt år yngre säga när hon tröttnat på storebrors fasoner. Just de konversationerna slutar alltid på samma sätt, att han förklarar för henne att någon som är pedant städar mycket, inte är noggrann med detaljer. Om det nu inte är så att det är städning han håller på med, då brukar han bara säga att det är bra att det blir rent.

Pojken vid skrivbordet har faktiskt ett namn och det är inget mindre än Alfred Philip Fletcher, eller Alfie som han alltid kallas till vardags. Att rita, det han ägnar sig åt denna halvregninga torsdagseftermiddag, är något han ägnar ganska mycket tid åt. Att bli serietecknare är en dröm han har haft länge. Det trots att miss Howard, en av hans lärare i skolan, har sagt att han säkert kommer att kunna bli forskare någon gång, så duktig som han är på lektionerna när de får göra saker i kemisalen. Det är lite jobbigt där, för Alfie vill egentligen bli både och. Både rita serier och forska, kanske forska fram mediciner mot farliga sjukdomar. Både få vara kreativ och få lära sig nya saker, för även om Alfie kanske inte skulle formulera sig så fint än så är de två sakerna bland det bästa han vet.

Bra i skolan är något Alfie alltid varit. Egentligen förstår han inte riktigt hur det går till. Han sitter aldrig överdrivet länge med läxor. Han gör dem bara, det går ganska fort och så är han klar och kan göra något annat, som att rita, kanske läsa lite serier och vad annat han nu kan tänkas vilja tillbringa eftermiddagen med. Han får beröm av lärarna ändå. ”Alfie har väldigt lätt för att lära sig, förstår snabbt de uppgifter han får och löser dem sedan med lätthet”, det är vad hans lärare har sagt om honom under alla dessa år.

Samtidigt så har det blivit något han under de två senaste åren försökt att inte prata så högt om. Förr om åren var det okej, då var han stolt över att vara duktig i skolan och att kunna rita. Det var bra saker, saker som gav honom lite status. Att vara riktigt bra på något var coolt oavsett vad det var på den skola han gick i när de bodde i Sheffield. Det var bara det att sedan flyttade han, Cat, mamma och pappa från Sheffield, där han hade alla sina vänner och där han bott sedan han var tre år, till Coventry. Där var det plötsligt inte coolt att vara bra på annat än fotboll. Åtminstone inte hos killarna. Alla som pluggade mycket kallas plugghäst och att rita var diskutabelt. Inte lika illa som kören dock. Där går enligt killarna i klassen bara tjejer och bögar. Alfie som inte ville bli kallad bögig började därför spela fotboll, även om kören lockade mycket mer. Cat, hans lillasyster, började sjunga i den och det verkade som att de hade väldigt roligt, så han kan inte låta bli att avundas henne. Inte så mycket att han vågar gå mot strömmen, men tillräckligt för att han ska önska att han också vågade gå. Han skulle så gärna vilja vara modigare och inte bara den killen som alla beskriver som rätt snäll och smart, men som egentligen inte är så tuff eller märkvärdig när det väl kommer till kritan. Det känns oftast som att det bara är Cat, hans på dagen ett och ett halvt år yngre lillasyster som verkligen går att prata med. De två har alltid haft en nära relation och även om Alfie inte brukar säga det högt så är hon hans bästa vän. Enda anledningen till att han inte säger det är att alla säkert skulle tycka att det vore konstigt, men det finns verkligen inte någon annan han har så roligt med.

Bögigt. Det är så mycket i skolan som beskrivs som det. För killarna är det som att det är en enda avvägning mellan vad som är bögigt och inte. Ingen vill vara den alla kallar bög och då spelar det ingen roll om saker som till exempel kören kanske verkar roliga, för det är inte värt att bli allas hackkyckling. Alfie har bara tur som klarar sig. Att tycka om att rita är egentligen lite bögigt, men eftersom han mest ritar olika superhjältar så klarar han sig ändå. Oftast blir det Spiderman. Det är ändå hans favorit.

Spiderman. Peter Parker. Ibland innan han ska sova så drömmer Aflie om att rädda världen tillsammans med sin idol. De flyger fram tillsammans genom luften, skjuter ner brottslingar och så jublar hela New York. Därefter går de därifrån hand i hand. Så ska Spiderman ta av sig sin mask och bli Peter Parker, han med det bruna, rufsiga håret och de där mörka, fina ögonen. Sedan kysser Peter Alfie. Så mycket längre brukar han inte kunna tänka sig. Han kan knappt ens tänka sig hur det måste kännas att bli kysst, han har ju trots allt aldrig någonsin kysst någon, men det känns som att det kanske är blött och kittlar och pirrar lite. Inte pirr på läpparna alltså, utan mer i bröstet. Alfie vet inte och det är inte precis som att han kan fråga någon, för skulle den drömmen bli allmänt känd skulle han garanterat kallas bögig. Att drömma om att kyssa killar finns det liksom ingen ursäkt för, oavsett om personen är homosexuell eller inte. Kanske att han skulle våga berätta för Cat ändå, för hon skulle nog inte skvallra, men samtidigt så vågar han inte. Det är bättre att vara tyst. Så som han oftast är, för är det något Alfie är riktigt dålig på så är det att prata om svåra saker. Han håller hellre allt för sig själv.

Vaden börjar se vettig ut. Alfie kan bli nöjd med just den biten och gå vidare. Så avbryts hans fokus på teckningen. En knackning på sovrumsdörren hörs innan den skjuts upp på glänt och en flicka som ser ut att vara lite yngre än Aflie tittar in. Att de är syskon syns tydligt. Båda två har samma brunt hår och blåa ögon. Dessutom har de samma ovala ansikte, samma ganska små, men fylliga läppar och samma ögonform. Den största skillnaden är näsan, Aflies är mycket spetsigare. Annars är det ingen tvekan om saken, Alfie och Cat är syskon, det syns väldigt tydligt.
”Alfie, det är en gubbe här som vill prata med dig”, säger tioåringen till sin bror. ”Han säger att han kommer från trolldomsministeriet eller något.”

Locked