Atlas Cross [R] (Quiwi)

Locked
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Atlas Cross [R] (Quiwi)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Atlas Hypnos Cross,
Wicklow, Irland

En tallrik krossades och han hörde hur hans mamma skrek när ytterdörren smälldes igen. Pappa sparkade på den en extra gång och gick sedan bort från huset. Så slutade nästan alla bråk mellan paret Cross. Deras ende son, Atlas, satt allt som oftast uppe på sitt rum och försökte tänka på något annat. Ibland läste han, ibland lade han patiens och ibland drömde han sig bort till Hogwarts.

Någon gata bort bodde Nereus, Atlas kusin tillika bästa vän. Så ofta som möjligt försökte han smita dit, men han vågade trots allt inte gå ner när föräldrarna bråkade och tvingades alltså försöka lära sig se när krigslysten brusade upp och ta sig ut innan den bröt ut. Vid det här laget var han bra på det, men kanske är det så att han genom att växa upp med föräldrar som ständigt bråkar lärt sig ett och annat om att vara självständig och förståndig.

Mest av allt önskade han att föräldrarna skulle bli sams. Han blev lätt smittad av folk som var glada och lyckliga, men tog samtidigt väldigt lätt illa upp om någon gick omkring och var sur. Då blev han också sur; sur på den sura personen för att den gjort honom sur också. Man måste ta vara på livet, för annars slutar man upp som hans föräldrar, och det vill definitivt inte Atlas.

Han hörde hur det knackade på dörren. Någon - förmodligen hans mamma - gick för att öppna. Familjen Cross var en sådan familj som verkade perfekt från utsidan men som var helt förstörd om man skulle betraktat dem med en dold kamera, vilket förstås betydde att hans mamma nu svept in sig i en slags falsk, men varm och vänlig fasad.
”Men se där, hej Nereus!” hörde han hur hon brast ut. Trots de tunna väggarna i huset hörde han inte vad pojken svarade men tog sig ändå ned för trappan tre steg i taget och dök upp i hallen bara några sekunder senare.
”Hej Nereus!” hälsade han andfådd och sken upp. Kusinen sken upp lika mycket och efter att Atlas dragit på sig ett par aningen för stora gummistövlar gick de ut i regnet och vidare hem till Nereus. Han visste att Atlas föredrog Nereus hus framför sitt eget, främst på grund av alla bråk som pågick hemma men också för att Nereus pappa, Oceanus, var släktöverhuvud. Därför hade de ärvt släkthuset där Atlas till och med hade fått ett eget rum eftersom det var anpassat efter en stor familj.

När de gått in och Atlas hade hälsat på Nereus familj (som han nästan såg som sin egen eftersom han tillbringade så pass mycket tid hos dem) gick de upp till Nereus rum. Han plockade ner en av böckerna i bokhyllan och räckte över den till Atlas.
”Den här fick jag igår. Hogwarts Historia, heter den.” Atlas öppnade den försiktigt och tillsammans bläddrade de i boken. De var lika vetgiriga båda två, och Hogwarts var ett stort slott med massor av mystiska saker, det var man ju bara tvungen att bli fascinerad av.
” Vad betyder det här?” frågade Atlas och pekade på ett ord. Transferera. Det stod att häxor och trollkarlar inte kunde transferera sig varken in eller ut ur skolan. Nereus skakade på sitt huvud, och då reste sig Atlas upp. Han gick till Nereus bokhylla och letade efter en ordbok (magisk utgåva, förstås) och slog upp transferera. Se spöktransferens, stod det, och han slog upp det ordet istället. ”Wow, vad häftigt! Det står att man försvinner på ett ställe och dyker upp på ett annat.” Han log vid blotta tanken. Tänk vad lätt han skulle ha kunnat ta sig till Nereus när hans föräldrar bråkade. Spöktransferens skulle han definitivt bemästra så fort som möjligt.

Tiden sprang iväg och efter en stund öppnade Nereus mamma, Tania, dörren till rummet och sade att Atlas mamma var där. Maten var tydligen klar hemma, och trots att hon mycket väl visste att Atlas kunde äta hemma hos Nereus tvingade hon med sig honom hem. Stekta tomater med pommes frites, som det så ofta bjöds på hemma hos familjen Cross. Han avskydde det, men ingen lyssnade förstås på honom. Varje gång hade han sagt att han inte var så förtjust i just stekta tomater, och varje gång hade hans mamma nickat och sagt att hon bad om ursäkt. Varje gång hade det bara passerat genom hennes huvud och ut i oändligheten igen. Det enda de tänkte på var sig själva, och Atlas kände sig mer och mer försummad för var dag som gick. De hade glömt bort hans elfte födelsedag som istället hade bråkats bort av föräldrarna, Atlas själv var konflikträdd och undvek att bråka så långt det gick vilket lett till att han istället tillbringat sin födelsedag med Nereus familj. Där fanns det i alla fall folk som uppskattade honom.

Efter maten gick han tillbaka till Nereus. Två knack på dörren och sedan öppnade han den och steg in. ”Hallå”, ropade han och fick några utspridda hälsningar till svars. Nereus satt i köket, tillsammans med sin yngre syster. De var relativt lika, precis som alla i släkten Cross. Atlas själv hade brunt hår som skiftade lite lätt i rött, och gråblå ögon som andades rädsla för att bli försummad igen. Han njöt trots allt inte av att bli bortglömd av sina föräldrar, och hans värsta mardröm var att bli det av någon annan också. Det hade inte lett till att han var uppmärksamhetskrävande, men av någon anledning tyckte han om att hålla andra saker under kontrollerade former eftersom han inte syntes i sin familj. Exempelvis som hur pennorna låg på bordet eller att tandborsten inte skulle ha ens en gnutta tandkräm kvar på sig efter att han borstat tänderna. Sådan hade han inte varit innan, och det var inget han reflekterade över att han gjorde nu heller.

De satte sig ned på sängen igen, men den här gången tittade de på Nereus antagningsbesked till Hogwarts, och den bifogade listan med böcker som behövde inhandlas. Under någon dryg timmes tid satt de och berättade för varandra om personliga mål i ämnena och hur de skulle göra för att uppnå dem. Atlas ville bland annat få högsta betyg i alla teoretiska ämnen. Han var bra på att läsa sig till saker, och lärde sig bäst genom att få studera på egen hand (eller möjligtvis tillsammans med Nereus), och eftersom han ännu inte försökt sig på något magiskt i praktiken kunde han inte veta om han hade talang för det eller inte, men de lät trots allt oerhört intressanta allihop.

Locked