Page 1 of 1

Jamila Sigasa [R] (Juli)

Posted: 30 Aug 2013, 17:01
by SORTERINGSHATTEN
Jamila Sigasa, Bristol

"Men åh, skriver du fortfarande såna där töntiga brev?"
"Sluta, ge tillbaka det, mammaaaaa!"
"Du får ju ändå aldrig några svar, ut och lek med dig istället, jag vill vara ensam i rummet nu."
"Mamma, mamma säg till honom!"
"Lägg av nu Thomas!"
"Skvallerbytta..."
Storebrodern lämnar högst motvilligt tillbaka ett ihopskrynklat papper till sin lillasyster som är nära till tårar medan modern tittar in i rummet med svarta ögon och en bebis på höften. Tillochmed Thomas som var en sån retsticka visste bättre än att retas när hans mamma såg på. Jamila vecklar ut pappret och plattar ut det mot väggen. Det är ett brev skrivet på rosa papper som doftar starkt av parfym. Det är ett kärleksbrev skrivet till en ung, manlig skådespelare från en tv-serie Jamila börjat se som hon blivit förälskad i, och hon hade precis tänkt springa ut i köket och be om ett frimärke innan hennes bror kom och la sig i. Nu är brevet helt skrynkligt och vilken kille ville läsa ett sånt brev?

Jamila brister ut i gråt när hon inser att det inte går att släta ut brevet helt och skyndar ut ur rummet och ut på den lilla tomten på baksidan. Gräset är fullt med leksaker och mitt i vägen hänger en lång tvättlina med tvätt som hon får sicksacka innan hon kommer ut på andra sidan och kan krypa in i den lilla, slitna lekstugan som snarare liknar en hundkoja. Nuförtiden är Jamila för stor för kojan, hon kan knappt sitta upprätt i den utan måste böja lite på huvudet, men trots det är det hennes eget space, det enda hon har, där hon ibland kan gömma sig och få vila från alla syskonen som bara förstör för henne. Jamila hade tre syskon, och i hennes ögon var det tre för många. Tyler var äldst, han var femton år, Thomas var fjorton och sen var det lilla Wayne som var två år. Jamila var elva och innan Wayne föddes hade det gått bra med två äldre bröder. Hon var ändå minst och dessutom tjej vilket gjorde att föräldrarna höll koll på henne och såg till att bröderna inte retades. Nuförtiden var det Wayne som stal all uppmärksamhet och Jamila hade fått massor med nya sysslor som hon aldrig hade behövt hålla på med tidigare. Som om inte det räckte så var huset alltid fullt av andra släktingar, syskon och kusiner till föräldrarna, och deras barn. Men det spelade ingen roll egentligen. Tids nog skulle hon ändå flytta långt härifrån med sin kända man, bara hon hittade en sådan förstås. Hon hade alltid varit väldigt engagerad i kändisvärlden och hållit koll på vilka kändisar som var tillsammans med vilka, varför folk gjort slut och vilka dom väntade barn med. I hennes värld var sådant väldigt viktigt. Bara för att ingen annan i hennes familj hade några ambitioner! Hennes mamma var hemmafru och hennes pappa jobbade som taxichafför, ingen av dom hade varit med i tidningen en gång! Det var inte så att Jamila föraktade sin familj, familjen var oerhört viktig för henne. Däremot var det fakta att ingen i familjen hade en högre utbildning utan i generationer hade alla bara genomgått de obligatoriska skolåren och därefter fått gå ut i arbetslivet. Jamila hade andra planer för sig själv. Hon var en intelligent flicka som lärt sig läsa på egen hand och alltid fått beröm i skolan. Hon skulle bli känd, av vilken anledning hade hon ännu inte bestämt, men någonting skulle hon säkert komma på. Hon brukade ofta innan hon skulle sova fantisera om hur det skulle bli, hur hon skulle spela in filmer med alla hennes idoler och hur dom skulle be henne att sjunga på deras nya skivor. Hon såg alltid till att hålla sig fin ifall att någon talangscout var ute och råkade se henne. Det svarta, krulliga håret tvingade hon sin mamma att fläta i små afroflätor nära hårbottnen eller att platta på daglig basis och den mörka huden var aldrig torr eller narig utan hon höll den alltid pigg och fräsch. Hon och hennes mamma hade haft många bråk angående smink, modern höll fast vid att hon var för ung för det, men tillslut hade hon gett upp och låtit henne använda mascara och läppglans till vardags iallafall, vilket Jamila alltid noga applicerade på morgonen innan skolan.

Jamila var den sortens flicka som fyllde sidorna i sin dagbok med långa, melodramatiska utlägg om hur folk i skolan betett sig, ifall dom tittat snett, tittat för mycket, varit trevliga och ifall pojkarna hon då och då blev kär i kunde tänkas besvara hennes känslor. Hon var redan tidigt en sann romantiker som drömde om sitt bröllop istället för kattungar som hennes jämnåriga och hon kunde inte annat än vänta tills dess hon blev vuxen och kunde uppfylla sina drömmar. Hon var duktig på att analysera och se saker från ett tredje perspektiv. Även om hon alltid var kär i minst tre pojkar och skrev långa listor på kvällarna där hon listade deras bästa egenskaper så var det inte riktig kärlek med i bilden, utan det handlade nästan uteslutande om vilken pojke som hade bäst möjlighet att i framtiden bli någonting som kunde ta henne därifrån.

"Jamila, det är en kvinna här som vill tala med dig!" ropar modern plötsligt utifrån kojan.
Högst motvilligt kryper elvaåringen ut igen, borstar av sig jeansen och återvänder in i huset. Mycket riktigt står där bland de slitna möblerna, mitt bland alla leksaker en lång, ståtlig kvinna och efter att familjen satt sig och dukat fram te så förklarar kvinnan att Jamila blivit antagen till en skola, och att hon nu ska få lära sig magi, eftersom hon är en häxa. Efter att ha tänkt igenom saken ett par dagar, och hunnit bli lugnad angående vad det innebar med en häxa i familjen så beslutade föräldrarna att hon skulle få börja på skolan, och Jamila blev överlycklig. Hon hade alltid vetat att hon var speciell på något sätt och nu hade hon äntligen fått det bekräftat. Hon skulle få utforska en helt ny värld och lära sig saker som absolut skulle gynna hennes kommande kändisskap. Dessutom skulle hon få bli tillräckligt speciell för att återigen sticka ut från syskonskaran och inte bara vara det där mittenbarnet som bara fanns till för att passa småsyskon och tvätta. Det var med stor iver Jamila packade väskan under de sista dagarna i augusti, och kryssade för ännu en dag i almanackan. Snart.