Nathan Wakefield [R] (Merewen)

Locked
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Nathan Wakefield [R] (Merewen)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Nathan Wakefield, Stratford-Upon-Avon

I utkanten av den lilla byn Stratford-Upon-Avon sitter en pojke på verandan till den vita stenvillan och tittar ut över gården. Det är en fin dag och solen lyser starkt på den stora gräsmattan, träden och buskarna med de färgglada blommorna. En liten bris fläktar pojkens tjocka mörkbruna hår och får det att fladdra till. Inifrån huset hörs uppspelta röster och tallrikar som skramlar. Nathan, som pojken heter, ler för sig själv. Hans mor är för fullt igång med att duka inför avskedsmiddagen i Nathans ära. Om en vecka åker han till Hogwarts, men innan dess ska han till London med sin far och handla det viktigaste i Diagongränden. Det är något han längtar till minst lika mycket som att åka till själva skolan. Att få köpa flera nya böcker (några har han fått begagnade av sina kusiner), en klädnad och kanske, om han har tur, en egen uggla. Han plockar upp brevet ur fickan och läser igenom det igen. Äntligen ska han få komma bort från den här tråkiga hålan!

Familjen Wakefield har bott i byn sedan långt innan Nathan föddes och har sedan dess varken rest någonstans eller hälsat på sina släktingar särskilt ofta. För det mesta brukar Nathan sitta ute på gården eller på det lilla biblioteket nere i byns centrum med näsan i en bok. I hans rum finns en stor bokhylla med massor av böcker. På tal om böcker har han redan hunnit bläddra igenom de flesta ärvda skolböcker han har uppe på sitt rum. Allt för att få så bra förutsättningar på skolan som han kan. Nathan hoppas nämligen att det ska gå bra i skolan och att han ska kunna studera vidare efter Hogwarts. Han vill tjäna bra, flytta till en större stad och kanske kunna resa och se världen. Hittills har han bara läst om alla möjliga roliga platser i sina böcker. Helst skulle han vilja bli lärare eller botare av något slag. Men inte av djur då han är rädd för de flesta.

”Jaså, det är här du sitter” Nathans mor Maryanne står i dörröppningen och ler mot honom. Hon är kort och smal med samma mörkbruna nyans på håret som Nathan, och hade snälla bruna ögon. Idag har hon det axellånga håret uppsatt i en tofs bak i nacken. ”Det är dags att äta nu”. Hon vänder och går tillbaka in i huset. Nathan stoppar ner brevet från Hogwarts och följer efter henne. Inne i köket flyger de sista kastrullerna över rummet och landar smidigt på köksbordet där Nathans far och yngre bror redan slagit sig ner.
”Nå, hur känns det inför resan Nathan?” Nathans far Collin var lång och spinkig med ett par små glasögon på nästippen. Det var faderns längd och kroppsform som Nathan hade fått ärva, då han redan nu var ganska lång för sin ålder. De blåa ögonen hade han också fått ärva av honom. Faderns hår var däremot ljusare än både frun och de båda barnens. Collin jobbade som historiker med inriktning mot 1500-talets andra hälft och det var familjens enda inkomst. Maryanne var hemma och tog hand om Nathan och hans tre år yngre bror Jayden , samt den stora trädgården. De hade kanske inte det jättebra ställt ekonomiskt sett men de hade så de klarade sig.
Nathan rycker bara på axlarna åt faderns fråga och sätter sig bredvid sin bror. Han är i själva verket otroligt nervös och exalterad men ville inte visa det inför sina föräldrar.
”Jag tror minsann att han är lite nervös trots allt” säger Maryanne med ett leende och slår sig ned bredvid sin make. ”Minns du inte själv hur det var när du själv skulle börja på Hogwarts? Jag kunde då i alla fall inte sova på flera nätter!”

Båda föräldrarna hade själva gått på Hogwarts. Pappan i elevhemmet Ravenclaw och mamman i Hufflepuff. De träffades när de gick på skolan och efter att båda tagit examen flyttade de till Stratford-Upon-Avon och bosatte sig där. I området finns det ett några magikerfamiljer till förutom Wakefields. De umgås inte frekvent men de brukar bjuda varandra på middagar och barnen brukar leka med varandra. Nathan tycker dock att det är jobbigt med så stora tillställningar och känner sig obekväm när det är mycket folk. Han är inte heller så mycket för att springa runt och leka med de andra barnen utan försvinner hellre in i sina böcker. Han kan faktiskt tycka att de andra barnen är jobbiga. Men om det bjuds in till något brädspel eller schack tackar han inte nej då det är mer hans grej.

Nu sitter han vid köksbordet och äter den gryta som serveras. När han ser sin familj runt bordet drabbas han av blandade känslor. Han känner att det kommer bli så skönt att slippa sin fars, ibland känslokalla, sätt att nästan förhöra honom om allt. Komma bort från sin bror som kan retas så att Nathan blir galen. Och hans mor som är så snäll att det blir sliskigt. Fast om han känner efter inom sig så inser han med största säkerhet kommer få hemlängtan ganska snart efter att han lämnat byn. Detta är trots allt hans familj och han älskar dem.

Locked