Pádraig Ó Ceallaigh [R] (Caileh)

Locked
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Pádraig Ó Ceallaigh [R] (Caileh)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Pádraig Ó Ceallaigh, Carna

Det är en regnig junidag och ganska kallt inne i det kombinerade butiks- och verkstadshuset där en blek, mörkhårig pojke står och stirrar ner över en bänk. Han är kort och ganska tanig, men har förvånansvärt kraftiga överarmar och stora fötter. Ansiktet är fortfarande aningens runt av valpfett, fast man kan ana att när det helt försvunnit kommer hakan framstå som liten och kindbenen höga. Ögonen är sneda och gröna under välmarkerade ögonbryn. ”Då blir det sammanlagt 295 euro.” Pojken ser upp från pappret där han gjort en prydlig uppställning av vad kostnaden blir för det deras första kunder för året vill köpa. Det stör honom lite att han är tvungen att skriva för han hade faktiskt kunnat räkna ut det i huvudet på fem sekunder, men farfar säger att kunderna skulle bli oroliga för att bli lurade om en tioåring slänger ur sig en siffra hur som helst. Om Pádraig inte skriver får han inte ta betalt och det är bland det roligaste han vet i hela världen.

Paret verkar ha bekymmer med att hitta rätt sedlar, men det är ju inte så konstigt när de är amerikaner. De är förstås några av alla de där som påstår att de är irländare för att de hade en farfars farfars härifrån och som nu är överlyckliga att vara tillbaka i sitt ”hemland” och vill köpa allt som är traditionellt irländskt. När de har skumpat iväg i sin hyrbil kommer far tveklöst att ösa ur sig en lång tirad om hur han hatar sådana människor. Förra gången det hände kunde inte Pádraig låta bli att säga att det var dumt sagt eftersom utan ”sådana människor” skulle de inte ha några kunder överhuvudtaget, men då hade han fått en örfil så den här gången tänker han knipa igen munnen fast han har svårt att hålla tyst när andra säger sådant som tycks honom riktigt dumt. När någon har fel måste man ju rätta dem så att de inte fortsätter tro det där felaktiga, eller hur?

De lyckas hitta en grön och en gul sedel att ge honom och kvickt ger han dem en femma tillbaka. Sedan försvinner de iväg och det är bara att återgå till det ordinarie arbetet. Pádraig har fått hjälpa till i verkstaden, där far och farfar tillverkar musikinstrument, sedan han var fem år och vet att han förväntas att själv arbeta där när han blir vuxen. Han tycker det är orättvist att han inte själv får välja vad han vill göra med sitt liv och han är egentligen dålig på praktiskt arbete och tycker mer om att göra lugna saker som att läsa. Hans storasyster Méabh skulle nog vara både skickligare och mer intresserad än vad han är. Eller något av småsyskonen... varför är det bara äldste sonen som räknas? Lillebror är ju redan sex förresten, men får minsann leka hela dagarna! Fast far har i och för sig sagt att Ciáran måste hjälpa till när Pádraig efter hösten börjar på Hogwarts, och Pádraig kan förstå att det kanske vore mer störande än till hjälp om far hela tiden måste förklara för båda sönerna vad de ska göra.

På kvällen har han träning med gosskören han är med i. Han har en klar och ljus röst och tycker det är roligt att sjunga. En av hans värsta återkommande mardrömmar är att han hamnar i målbrottet och låter som en kväkande groda. Förhoppningsvis dröjer det länge, länge tills det verkligen händer. Det är rätt skönt att de mest sjunger sånger på latin dock, för då slipper han tänka på hur ologiska texterna egentligen är. Han kom för ett par år sedan fram till att han faktiskt inte tror på Gud, vilket kändes väldigt jobbigt och tyvärr gjorde han det genomdumma misstaget att berätta det för sina föräldrar. De hade blivit förskräckta och kommit fram till att det bäst botades genom att han fick tillbringa mer tid i kyrkan och så hade han plötsligt blivit ministrant. Visserligen är det roligare att bära ljus och stå där framme vid altaret än att bara sitta stilla i en bänk, men han avskyr att göra i ordning rökelsen för han är känslig för lukter överlag.

Att känna doften av parfym eller tvål brukar ge honom hosta och ibland börjar även ögonen klia och näsan rinna. Hans föräldrar tror att det bara är inbillningssjuka, fast han en gång gick till biblioteket och letade upp en medicinbok där det stod att det faktiskt finns personer som reagerar kraftigare på lukter än andra. Han håller jämt andan när han pysslar med rökelsen, för att inte börja hosta mitt under mässan, och det har lett till att han blivit duktig på det. Jämt när han badar brukar han räkna hur länge han kan hålla huvudet under ytan och eftersom statistik är roligt noterar han tiderna. Hans genomsnitt är bara sextioåtta sekunder, men rekordet är på över två och en halv minut. Det är han riktigt stolt över och han dagdrömmer om hur han när han börjat Hogwarts kommer visa det för sina nya klasskamrater och så kommer de direkt tycka att han är cool och vilja vara med honom. Han ser överhuvudtaget väldigt mycket fram emot att börja på Hogwarts. Visserligen kommer han nog sakna familjen en del, men han kommer ju ha Méabh där. Det han ser fram emot mest är egentligen inte att få kompisar, utan lektionerna. Det ska bli så roligt att få lära sig massor av magi.

Locked