Penelope Waldgrave [H] (Mandel)

Locked
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Penelope Waldgrave [H] (Mandel)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Penelope Waldgrave, Wadebridge, Cornwall

Penelope sitter på fönsterbrädet och borstar sitt långa råttfärgade hår. Hon
tittar ut mot havet, det oändliga havet som hon har sett så många gånger. I
hela sitt liv faktiskt. Eller i alla fall när hon har suttit i fönstret i sitt
tornrum, i det stora huset, och tänkt på livet. Det gör hon alltid när hon ser
havet, för havet är liksom en del av hennes liv. Och snart kommer Penelope
skiljas från det i ett helt år. Men ändå startar tanken på Hogwarts ett litet
mysigt pirr i magen. Hon vill dit, men ändå inte. När det tunna, svallande
håret är utrett tassar Penelope tyst över golvet, bort mot badrummet. Från
nedervåningen hörs ett sorl av många röster. Det är fest i det stora huset där
Penelope bor med sin familj. Eller med sin mamma och pappa. Men den familjen
duger gott, det behövs inte en massa skrikiga småsyskon som tar all
uppmärksamhet. För Penelope gillar att ha mamma och pappa för sig själv. Då
bryr de sig på riktigt.

Väl inne i badrummet stänger hon försiktigt dörren om sig och vrider om
nyckeln. Hon ställer sig vid spegeln och glor förstrött på det runda ansiktet
med stora blå ögon och en liten mun. Hon petar försiktigt bort det lilla lagret
med puder från näsan och gnuggar bort mascaran. När det är fest, då ska man
vara fin, tycker mamma. Men Penelope tycker att det är viktigare att man är sig
själv. Utan en massa smink. Och att man kan vara nöjd med den man är. Men det
yttrar hon sig inte om. Aldrig. Hon drar försiktigt av sig kläderna och slänger
dem på badrumsgolvet. Duschen står där och väntar på henne. Hon hoppar in i
kabinen och i nästa sekund strilar vattnet över håret och axlarna. Hon måste
faktiskt borsta håret både innan och efter duschen. I morgon är det ju
trotsallt den stora dagen i hennes liv. Själv tycker Penelope att hon är ganska
vacker. Håret passar in i de blå ögonen och den smala kroppsbyggnaden. I skolan
blev hon retad för att hon var så spinkig och ful. Det satte djupa spår i
henne. Men livet tuffade på ändå, och hon lärde sig att inte bry sig om
mobbarna. På slutet fick hon i alla fall några vänner, eller de ville i alla
fall vara hennes vänner. Penelope accepterade dem, men egentligen ville hon
bara vara ifred. När hon var liten ville hon inget hellre än att få många
vänner. Nu känns det mest onödigt. Och hon har ju aldrig berättat för någon om
sig själv egentligen. Vad hon har för rötter och ursprung. Varför hon ska lämna
skolan och åka ut på landet någonstans i Skottland. Det känns skönt att tänka att hon kan berätta för vem hon vill när hon kommer till Hogwarts. Förresten vet
alla där. För alla är som hon. Annorlunda.

När håret är borstat för andra gången tassar Penelope tillbaka till sitt rum
och byter om till sovkläder. Hon kryper ner i sängen, fast hon inte alls är
trött. Tusen frågor surrar i hennes huvud. Kommer de andra häxorna och
trollkarlarna tycka att hon duger? Eller kommer hon få ta tåget hem igen, bara
för att hon inte passade in? Äsch, vad bryr jag mig egentligen, tänker
Penelope. Det är väl bara och köra mitt eget race och jobba på med skolan. Men
ändå hör hon en liten röst inuti sitt huvud, som säger. Jo, Penny, du bryr dig
visst. Du vill inget hellre än att passa in, där det är tänkt att du ska passa
in. Du vill bara bli som en vanlig häxa på elva år.

Locked