Joel Reed Cobb [H] (Ailue)

Locked
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Joel Reed Cobb [H] (Ailue)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Börjar direkt i fyran.

Joel Reed Cobb; Retford, Storbritannien

”Wendy!” Joel-Reed Cobb spanar ut på innergården. Det faller snöblandat regn från den grådaskiga himmeln och han drar ner sin mössa ordentligt över både det mörkbruna håret och öronen för att skydda sig från den kyliga blåsten. De bruna ögonen sveper över området men han kan inte se sin lillasyster någonstans. Joel suckar en aning frustrerat och kör ner händerna i fickorna på den slitna, mörkgröna jackan. Det är inte första gången han måste leta efter Wendy. Hon älskar att rymma hemifrån och Joel är den som dels är bäst på att hitta henne, men även den hon helst lyssnar på och frivilligt följer med hem till lägenheten.

Han har nyss fyllt tolv år och är hemma på sitt första jullov från Hogwarts där han ingår i elevhemmet Hufflepuff. Joel har inte hittat överdrivet många vänner under sin första termin, flera av de andra barnen har förbisett honom på grund av de begagnade böckerna och den tydligt upplagda, lite grånade klädnaden. Att han inte heller kommer att finna några nya vänner under nästa termin är pojken dock inte medveten om ännu. I skolämnena går det däremot bra för honom. Han finner de flesta lektionerna intressanta och som den arbetsmyra Joel är så gör han gladeligen sina läxor så noga och utförligt han bara kan. Favoritämnet är än så länge försvar mot svartkonster. Det är en perfekt mix av historia och praktisk undervisning.

Efter att ha lämnat bakgården och börjat gå mot mugglarskolan där han själv gick innan Hogwarts får han äntligen syn på Wendy. Joel är inte förvånad. Bakom skolan finns en lekplats och Wendy älskar att gunga.
”Wendy, stanna!”

”Jag hittade henne”, säger Joel och stryker svetten ur pannan. Det är juli månad och han har precis slutat andra årskursen på Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom. Han har under året börjat intressera sig för politik, något som ligger lite i släkten. Hans mamma har gladeligen skickat honom brev där hon förklarat många olika saker men framförallt begreppet samhällsklass. Joel har inte haft några som helst problem med att koppla sin egen situation till klassamhället. Vissa av barnen på skolan gnäller över att de inte fått en ny kvast i födelsedagspresent och andra försöker dölja sina trasiga, begagnade skolböcker. Som den militanta förespråkare av rättvisa som han är blev Joel genast intresserad och engagerad. Något klasskamraterna snabbt tröttnat på, de vill hellre prata om quidditch och nya, snabba kvastar.

Mrs Cobb kommer ut i den slitna lägenhetens smala hall. Hon tar ett fast grepp om Wendys arm.
”Du får INTE springa iväg, hur många gånger ska jag behöva säga det här?”
Wendy svarar på moderns utskällning genom att försöka vrida sig loss ur hennes grepp. För att vara tio år och, precis som sin bror, något mindre än genomsnittet så är lillasystern förvånansvärt stark. Det dröjer inte länge innan Wendy och Mrs Cobb skriker i mun på varandra. Joel vet vid det här laget att det inte är lönt att försöka medla mellan dem. Han suckar därför och passerar dem så diskret han kan. Han drar undan det draperi som skiljer rummet han och Wendy delar från det kombinerade kök- och vardagsrummet.

Joel slänger sig på sin säng och fläktar sig med handen. Det är varmt ute och lägenheten känns kvav. Han sträcker sig efter boken som ligger bredvid sängen. Det är en biografi av en häxa som är känd som en av magivärldens främsta feminister och socialister. Han har fått låna den av sin mamma och kanske är det en aning tung litteratur för en trettonåring. Joel uppskattar den dock. Dels så är den intressant och dels så blir han bättre på att läsa allt eftersom han vänjer sig vid det lilla typsnittet och de krångligare orden, envisheten vinner över allt. Överlag så tycker Joel mycket om att läsa. Vad han läser spelar inte så stor roll. När man delar rum med en bråkig lillasyster och inte har några direkta kompisar så är det ganska trevligt att få försvinna in i böckernas värld.

Han lägger noggrant ner sina böcker i kofferten. Joel har inte jättemånga egna böcker, bara skolböckerna och ett par med genomgående politiskt tema. Under sitt tredje skolår har han dock lånat kopiösa mängder litteratur från Hogwarts bibliotet. Han kommer att sakna biblioteket under sommarlovet. Han kommer faktiskt att sakna Hogwarts överlag. Det nya favoritämnet filosofi kommer han definitivt att sakna under lovet och så kommer han att sakna sin nya kompis. Under trean har saker och ting verkligen vänt för Joel. Han har lärt känna en person som faktiskt lyssnar på hans utläggningar om orättvisor i samhället, fått U i filosofi och kysst någon för första gången. Överlag har det alltså varit ett riktigt bra år för honom, dessutom har han gjort ett rejält växtryck.

Det är en lite gänglig fjortonåring som till slut plockar fram ett fotografi från under sin madrass. Fotot är rörligt och föreställer hans föräldrar, honom och lillasyster Wendy. Joel är bara fem år på bliden, Wendy är två och sitter i deras pappas knä. Joel kommer bara ihåg honom vagt, suddiga fragment av promenader till lekparken och pannkakor till middag. Han har aldrig fått någon klarhet i varför han lämnade dem. När han försöker ta upp det med sin mamma blir hon alltid arg och defensiv. Joel viker det slitna fotografiet på mitten, så som det alltid är vikt och lägger det sedan innanför en bokpärm innan han stänger kofferten.

Han kör både sin och Wendys packning framför sig på en bagagevagn samtidigt som han håller hårt om lillasysterns ena handled. Visserligen är inte Wendy lika rymningsbenägen som hon var när hon var yngre men Joel vill hur som helst inte tappa bort henne på perrong 9 ¾. Överallt ser han barn och ungdomar med åtminstone en förälder i närheten. Syskonen Cobb går dock ensamma. Mrs Cobb var tvungen att bara lämna av dem och sedan skynda sig till sitt jobb som butiksbiträde i en butik som säljer trolldrycksingredienser. Joel har lättare än Wendy att förstå att deras mamma absolut inte kan missa sitt jobb. Det är det enda som håller dem på fötter ekonomiskt.

”Skyll inte på mamma, Wen. Skyll på samhället”, muttrar Joel en aning bittet då Wendy åter en gång hackar på sin mamma för att hon inte är på perrongen med dem.

Väl ombord på Hogwartsexpressen lutar Joel sin tinning mot det kalla tågfönstret och sluter ögonen. En dag skall han göra skillnad. En dag skall alla barnen på perrongen kunna ha sina föräldrar tillgängliga, en dag skall alla Hogwartselever kunna ha råd med nya skolböcker och klädnader. Det är dags att gå upp till kamp.

Locked