Holly Catterfall [H] (Erricindia)

Locked
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Holly Catterfall [H] (Erricindia)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Holly Catterfall, Eyam, Erricindia

Hon låg med benen slängda över den slitna soffans armstöd och huvudet vilandes mot det andra och tittade på pianot i andra änden av rummet och pojken som satt framför det och spelade. Pojken var hennes bror och hans fingrar flög framöver tangenterna och lät melodin från det klassiska stycket sväva ut i inte bara det lilla rummet som föreställde vardagsrum utan hela huset då det var så litet.
Det var nog den främsta anledningen till att Holly låg på soffan i stället för sin säng på övervåningen. För även om hon stängde in sig och låste efter sig skulle fragment av musiken slinka igenom dörren och väggarna, vilket enligt henne var mycket mer störande än att höra den i dess helhet. Så därför hade hon slunkit ner till vardagsrummet och låg nu med en bok uppslagen över bröstet som hon inte läste och tittade på sin bror som spelade.
Att det inte fanns något bättre att göra när regnet öste ner ute var även det en avgörande faktor, inte för att det fanns det annars heller utöver att umgås med halvtråkiga släktingar. Det var en del av livet när hon bodde i en sådan liten by som Eyam där nästan varannan granne var en släkting och absolut ingenting roligt hände till skillnad från i de stora städerna hon drömde om.
Så länge hon kunde minnas hade hon drömt om att bo på i en storstad med fina fester och galor där hon kunde bära dyra klänningar samtidigt som hon mottog fina priser för sitt arbete inom välgörenhet och den feministiska rörelsen samtidigt som gentlemän väntade runt varje hörn och var beredda att spendera en förmögenhet för att få minsta lilla ömhet från hennes sida.
Oftast utspelade sig drömmarna i Paris eller New York, men det var egentligen inte staden som spelade roll. Det viktiga var att den var stor, det fanns någon typ av äventyr och framför allt att hon var rik. Vad som helst dög bara det inte var som nu där ingenting hände och det knappt fanns några pengar och hon fick ärva alltifrån kläder till skolböcker av både syskon och kusiner och det inte fanns en tanke på att åka på semestrar eller ens endagsutflykter.
Men hon var i alla fall motiverad till att hjälpa andra från att hamna i samma situation som henne.

”Det ska vara trioler där!” ropade hennes mamma från köket och avbröt på så vis Holly i sina funderingar. ”Pi-de-li, pi-de-li, pi-de-li!”, fortsatte hon och lämnade Holly för ett ögonblick förvirrad innan hon förstod att det var hennes bror hon pratade med då Aaron spelade om den biten av stycket han höll på med.
”Bättre?” ropade han tillbaka och som svar kom deras mamma ut och visade på pianot.
Holly betraktade hur de tillsammans bröt ner stycket till trioler, sextondelar och åttondelar från soffan och kände ett litet stygn av avundsjuka när de två sedan satte ihop delarna till melodins helhet. Hon visste att det egentligen var obefogat då det trots allt var hon själv som valt att sluta spela piano men hon kunde inte låta bli att känna det som att hon på så vis även förlorat en stor bit av hennes relation till sin mamma.
För trots att Holly var väldigt lik sin mamma till utseende med det röda håret som drog mot de mörkbruna nyanserna, det välskurna ansiktet och de mandelformade ögonen och även till viss del i personligheten då båda var väldigt principfasta, oerhört lojala och nästan alltid sa sanningen (även om Holly själv lärt sig att medvetet lämna ute vissa bitar av den) så hade de inte särskilt mycket mer gemensamt än musiken som hennes mamma var uppväxt med och därför var väldigt sträng med att hennes egna barn skulle växa upp med.
Så när Holly bestämt sig att sluta spela inför hennes fjärde år på Hogwarts hade hon verkligen glidit ifrån sin mamma och under det gångna året hade det känts mer och mer som mamman hade favoriserat Hollys äldre bror och syster mer, vilket tärde mer på Holly än vad hon ville erkänna. För även om Holly kunde vara lite väl egoistisk och självcentrerad var rättvisa viktigt för henne och den behandlingen var i hennes mening inte alls särskilt rättvis.
Visserligen hade hennes mamma inte övergivit henne helt och hon hade ju trots allt en bra och nära relation med sin pappa, men det märktes att det blev ett hålrum där pianolektionerna en gång varit och Holly saknade det och gjorde kanske därför en större sak av det hela än vad det egentligen var.

När hon tänkte väl tillbaka mer på året som hade gått så insåg hon mer och mer hur mycket som egentligen hade förändrats.
Det första året borde ha varit det som var mest annorlunda egentligen då det var året hon äntligen fick följa med sina syskon till perrongen för att även hon följa med tåget och inte bara vinka farväl. Men trots det hade det inte varit så annorlunda. Hon hade ju sina syskon där och kusiner på både mammans och pappans sida hon kunde umgås med, även om de snabbt byttes ut mot vänner tack vare Hollys utåtriktade personlighet. Så även om det var mycket nytt hade hon det lätt att anpassa sig till de nya vanorna och rätt snart hade det känts som om hon alltid hade gått på Hogwarts.
Det andra året hade varit ungefär lika. Hon hade samma känsla av att allting var som vanligt. Hon hade kommit överens med sina vänner och sina släktingar på skolan och hon hade även lyckats rätt bra i skolan trots att hon inte alltid ansträngde sig så värst mycket. I stället tyckte hon om att lägga sitt fokus på att umgås med de vänner som hon började komma allt närmare. På den tiden hade det fortfarande varit mest lek och stoj och det var inte så många som brydde sig om att Holly ofta hade slitna, ärvda kläder eller inte följde modet. Dock hade hennes mer dramatiska sida börjat blomstra och det ena efter det andra dramat började så smått dyka upp runt omkring Holly tack vare hennes dubbeltydliga natur som ofta ledde till missförstånd och bråk. Främst kanske med pojken Hermes Heart.
Det tredje året flöt även det på med mer eller mindre oviktiga händelser. En av hennes kusiner började bli känd som skådespelare något Holly gärna skröt om bland sina vänner för att ge sig själv lite högre status än den lågstatus hennes efternamn stämplade henne med, men även i ett naivt försöka hjälpa släkten i stort som hon lärt sig som barn att man skulle göra.
Och kanske var det den saken som gjort att hon börjat umgås mer med två av hennes bästa vänner Timo och Manaka. Timo var nämligen besatt av kändisar och framför allt Hollys kusin, kanske var det även för att de alla tre läste Latin och ofta brukade sitta tillsammans. Holly och Timo läste även Filosofi tillsammans, något som kanske lite väl ofta hade blivit flamsigt så fort de två flickorna hamnade tillsammans men det hade inte gjort deras vänskap sämre. Så någon gång tack vare det hade de börjat prata och blivit riktigt nära vänner på vägen.
Under det fjärde året hade dock förändringarna börjat på riktigt. Plötsligt började fler och fler lägga märke till och påpeka hennes ärvda kläder och det blev ännu viktigare för Holly att visa en rätt fasad. Drömmarna om rikedom, kändisar och stora städer var inte längre bara drömmar och fantasier utan någonting hon var målmedveten om att uppnå.
Men samtidigt handlade det inte längre bara om att hon själv skulle bli känd och få ha fina kläder utan hennes sanna Hufflepuff drag började visas mer och mer när hon allt oftare tänkte tanken att hon skulle bli rik för att hjälpa andra och då framför allt sin familj när pengarna under året blev mindre och mindre tack vara problem med föräldrarnas jobb.
För även om Holly ofta kunde vara självupptagen så var hon alltid lojal och levde upp till släktens motto: skydda dina kära. Och det var den orubbliga lojaliteten och hennes känsla för rättvisa (även om den ibland kanske var tveksam och innehöll sina brister) som fått henne att bli sorterad i Hufflepuff för alla dessa år sedan som redan verkade vara en evighet. Det var dock inte förrän under fjärde året som de hade börjat visas på riktigt när hon började bli mer och mer insatt i politiska frågor och då framför allt klassfrågorna och feminism.
Men andra saker hade också börjat förändras. Hon hade börjat bråka mer och mer med sin mamma om alla möjliga saker. Ofta handlade det om pengar och att Holly var trött på att bara få ärva så mycket att det tillslut kändes som om hon inte bara ärvde kläder utan även sin personlighet. Och det var nog det som tillslut fick henne att sluta spela, för att skilja sig själv från sina syskon och kusiner som allihop spelade instrument. Det hade dock inte hjälpt Hollys relation till sin mamma.
Överlag hade hon upplevt en rätt mörk stämning i hemmet. Hon kände sig bara mer och mer utanför. Aaron hade spelandet gemensamt med sin mamma och där igenom rätt stark kontakt med kusinerna på deras mammas sida. Något Jane också hade även om det inte var lika mycket som Aaron, men Jane hade i stället fler gemensamma ämnen med deras far och därför den bättre relationen till denne och släktingarna på den sidan. Holly hade ingenting av det nu när hon slutat spela.
Kanske var det därför det var så viktigt för henne att stå i centrum på skolan, och varför hon uppskattade Manaka och Timo så himla mycket. För de såg henne verkligen och struntade i om hon var överdramatisk, att hon allt för ofta bar ärvda kläder och inte spelade piano. De såg Holly och valde ändå att umgås med henne även fast de inte behövde det när de inte gick i samma elevhem. Något som Holly uppskattade väldigt mycket.
Sedan var det Hermes såklart. Pojken hade kanske alltid varit en stor del av Hollys liv men det var inte förrän under fjärde året hon upptäckt det och kanske framför allt att hon ville att han skulle vara det. Under de tidigare åren hade han mest varit den där personen som var rolig att retas med och prata illa om på skämt men som man egentligen inte kände något speciellt för, men under hösten i fyran hade de börjat umgås på riktigt. Och Holly… Hon hade upptäckt att hon trivdes i hans sällskap. Det dröjde dock tills en bit in på vårterminen och ganska mycket initiativ från Hermes sida för att hon skulle förstå exakt hur mycket hon trivdes i hans sällskap. Men sedan dess hade de varit ihop och han hade varit den som spridit mest ljus över hennes liv sedan dess.
Faktum var att hon fortfarande blev sådär förtjusande glad över att tänka på honom och hon kunde inte hjälpa leendet som spred sig över hennes läppar när hennes tankar som så ofta fördes till honom i stället för händelserna vid pianot framför henne.
Hon saknade honom så otroligt mycket. Eftersom han hade varit tvungen att åka till Kenya under sommaren hade de inte kunnat ses och för första gången sedan hon var elva år kände Holly att hon verkligen längtade tills skolan skulle börja. Bara så hon fick träffa Hermes och sina vänner igen.
Som tur var skulle det inte ta särskilt lång tid innan det hände.

Locked