Page 1 of 1

Camilla Carwin [H] (Rebbi-Bebbi-Boo)

Posted: 23 May 2014, 11:54
by SORTERINGSHATTEN
Camilla Carwin, Sheringham

Det är den 24 juli och klockan är exakt 09.23. En tisdag och ingen särskild dag alls. Trettonåriga Camilla Carwin har precis ätit frukost och står nu framför spegeln i sitt rum för att få ordning på sitt hår. Från radion hon har i sitt rum spelar somrig musik, just nu Max Hayes senaste. Cammie tycker om den låten, även han aldrig kommer kunna mäta sig med Jinx. En blond gulleplutt i all ära, men det är ingenting mot fem hetingar.

Sommarlovet har precis börjat och för att matcha sitt somriga humör har hon klätt sig i en blommig kjol med ett ljusrosa linne till. Sminkingen är enkel, bara bestående av lite mascara för att rama in de stora, bruna ögonen och läppglans i en ganska stark, rosa färg. Å andra sidan sminkar hon sig sällan mer än så, men enligt modetidningarna skulle det beskrivas som en ”lätt och somrig sminking som passar perfekt för varma sommardagar.” Cammie vet precis hur de skriver. Hon samlar på alla sorters modetidningar, inte bara Häxornas Värld, utan även de från andra länder eller mugglares. Kläder råkar nämligen vara hennes absolut största intresse.

Då är det bara det där med håret till det. Cammie hade tänkt gärna en vattenfallsfläta som skulle gå genom luggen och en bit bak i håret, men det vill inte håret vara med på. Cammies lockiga hår lever gärna lite av sitt eget liv. Hon svär tyst åt dem, i något slags försök att få dem att göra som hon vill. Rynkar pannan och det runda ansiktet ser plötsligt väldigt sammanbitet ut. Om hon inte får ordning på detta så kommer hon antingen bli tvungen att bli sen till Olly, alternativt strunta i håret. Det är inte speciellt frestande att ge upp och låta det dumma håret bara hänga sådär, men samtidigt som kan hon ju inte låta det gå före en av hennes närmaste vänner. Hon och Arnold Wivenhoe blev vänner redan under deras första år på Hogwarts när de båda två sorteraqdes in i Hufflepuff och har varit det sedan dess. Från och med i höst så kommer hon till och med läsa två av sina tre tillvalsämnen tillsammans med honom, både Alkemi och Skötsel och vård av magiska djur. Spådomskonst ville han däremot inte haka på. Å andra sidan kommer hon ha sällskap av andra kompisar där, bland annat så vet hon att Deirdre Honeycutt-Meadows skulle läsa det.

Om en går tillbaka i tiden, till precis ett år tidigare, 24 juli 09.23, hittar en återigen Cammie framför spegeln. Den här dagen är inte speciellt somrig och även om hon precis har fått sitt första sommarlov så är sommarkänslan inte speciellt närvarande när hon står framför spegeln för att försöka forma de mörkbruna lockarna till en fläta. Regnet smattrar mot hennes sovrumsfönster och även om det är ganska tidigt så är hela familjen uppe.
”Cams”, Storebror Alexander knackar på dörren och tittar sedan in. ”Mamma säger att du ska skynda dig. Alla andra är klara och om du inte skydnar dig så får vi åka och hämta mormor och morfar utan dig.”
”Ja, men lugna ner dig, jag kommer”, fräser hon irriterat. ”Och gå ut ur mitt rum.” Den artonåriga killen rycker på axlarna.
”Jaja, lugna ner dig, ta inte ut det på budbäraren.”

Sådant här inträffar ganska ofta kring Cammie. Vissa kallar henne överkänslig, men Cammie är själv inte jätteförtjust i det uttrycket. Det är bara det att hon tycks känna allting mer än vad de flesta verkar göra. Blir hon glad så blir hon alltid jätteglad, blir hon ledsen så blir hon gråtfärdig för minsta lilla och som nu, när hon blir arg eller irriterad, så har stubinen brunnit ut nästan innan någon hunnit tända den. De flesta i hennes närhet har vant sig nu och vet att det inte är så illa. Speciellt hennes dåliga humör går oftast över väldigt fort och när en har känt Cammie ett tag så lär en sig att hon är väldigt lojal. De personer hon räknar som vänner eller som tillhör hennes familj försvarar hon till dumhet. Samtidigt så är hon väldigt långsint och om en av hennes vänner skulle vara för elak är det ytterst otroligt att hon kallar den personen sin vän någonsin igen.

”Camilla Ines Carwin, du måste skynda dig. Mormors och morfars plan är snart på flygplatsen”, säger mamma på italienska när Camilla kommer ner för trappan. Gessica Carwin är nämligen född i Italien och bodde där tills hon var 20 år. Det var ett jobb som förde henne till England och även om hon bara skulle stanna ett år så blev det längre än så. Hon träffade Thomas och på dagen ett år efter att hon flyttat så fick hon reda på att hon var gravid med Camillas storasyster Cecilia. För att det inte skulle bli en totalkatastrof i hennes något konservativa mugglarsläkt hemma i Italien, som till en början till och med haft lite svårt att acceptera att Gessica var magiker, gifte de sig, tog lån för att kunna köpa hus och påbörjade familjelivet lite tidigare än vad någon av dem egentligen trott att de skulle.

”Bella, du börjar bli så stor och vacker”, säger mormor och stryker Cammmie över håret när de träffas på flygplatsen. ”Snart är du ingen liten flicka längre, utan en kvinna.” Cammie rodnar av skam och säger ingenting. Hela grejen med att hon ska komma in i puberteten ooch att hennes kropp ska utvecklas och allt vad det nu är tycker hon känns jobbigt. Speciellt i våras i skolan, då hennes bröst tog fort och började växa lite och det inte såg ut som några andra tjejer i sovsalen hade riktigt lika stora än. Cammie tyckte i alla fall att det kändes som att hon var den enda. Annars tycker hon överlag att sovsal och att dela rum med de andra tjejerna är roligt, det passar henne som är i behov av socialt umgänge nästan jämt bra, men just det att inte kunna byta om ifred var inte så kul.

Hogwarts tycker hon överhuvudtaget är kul. Oftast i alla fall. Vissa ämnen är väldigt tråkiga och Camilla kan inte efter bara ett år förstå hur hon ska orka ha dem ända till efter GET-examen, men det finns de som är ganska roliga och så har hon fått massor av nya kompisar. Så många hade hon inte för ett år sedan. Det är på sätt och vis skönt att komma ifrån familjen också och inte ständigt ha mamma som ska uppfostra henne efter sig. I och för sig var Alexander där i år, men han slutade sitt sista år nu i somras, så nu blir hon ensam, åtminstone tills det är lillasyster Felicias tur att börja. Att bli ensam känns inte heller så farligt. Cammie har blivit väldigt mycket mer självständig på bara ett år.

24 juli klockan 09.23 det året Camilla fyllt 11 tidigare i februari kan hon återigen hittas framför spegeln. Den här gången sminkar hon sig inte, mamma tycker att hon är för liten för att få ha smink till vardags. Det tycker Cammie själv inte att mamma är rätt person att säga, hon som alltid har smink på sig när hon ska någonstans och för att jämna ut denna orättvisa lite smyger hon ibland med sig ett läppglans i fickan och tar på när hon redan gått hemifrån om hon ska någonstans utan mamma. Det fungerar så länge mamma inte frågar, för även om Cammie gärna vill ha läppglans tänker hon inte säga att hon inte har med sig det ifall mamma undrar. Att ljuga är nämligen något Cammie är ganska dålig på. Hon tycker inte riktigt om att göra det heller. Ärlighet varar absolut längst. Egentligen har hon lite svårt med att smyga ut läppglanset bara som det är numen hon intalar sig själv att eftersom både mamma och Cecilia får ha det så är det inte rättvist om hon inte också får ha det. Hon är inget barn längre, hon börjar ju till och med skolan i höst.

Rättvisa är något Cammie alltid har tänkt mycket på. När hon var yngre kunde det nästan bli lite av ett problem. Hon kunde bli jätteledsen om det blivit fel i ordningen hon skulle sova med gosedjuren och hon sovit med något av dem en natt för mycket eller så kunde hon innerst inne vara ledsen över att hon egentligen ville sova med favoritkatten, även om det var enhörningens eller trasdockans tur. Mellan syskonen skulle det vara millimeterrättvisa, vilket inte alltid gick. Lillasyster Felicia är bara två år yngre, så där var det oftast inte så svårt, men Cecilia och Alexander är åtta och fem år äldre och där blev det knepigare. Speciellt när de blev så pass stora att de fick vara borta längre på kvällarna och åka till ställen som till exempel Diagongränden själv. Faktiskt är det fortfarande främst där Camillas rättvisetänk märks. Hon håller koll på vid vilken ålder Cecilia och Alex fick börja göra saker som att ha senare läggtider, få högre veckopeng och så vidare och så ser hon till att hon och Feliciafår börja göra samma saker när de är så gamla. Lillasyster bryr sig

Göra saker med håret får hon däremot och därför står Cammie just nu och försöker göra en inbakad fläta i luggen på sig själv. Det är svårt, men hon blir bättre och bättre på det. I bakgrunden spelar Jinx på grammofonen och hon sjunger med lite i låten. Då knackar det på dörren och Alexander sticker in huvudet.
”Cams, ditt Hogwartsbrev har kommit.”

Första året:
Camilla Carwin kom till skolan som en mycket klädintresserad elvaåring, fast besulten om att skaffa sig många nya kompisar. Redan i början av ettan lärde hon känna Arnold Wivenhoe som blev en av hennes bästa vänner, även om Cammie tyckte att det var en väldigt stor sak att han är kille och inte tjej. Hennes storebror Alexander fick för sig att Cammie var kär i Arnold och sedan dess har hon alltid varit nog med att poängtera att han är hennes bästa killkompis och inte hennes pojkvän.

I övrigt hade Cammie det hyfsat lätt med kompisar. Hon blev inte bästis med alla, men vän med många och kom bra överens med de flesta, Att dela sovsal med andra visade sig passa henne ganska bra, då hon är väldigt social av sig. Det var bara lite jobbigt de gånger hon och de andra blev lite osams eller under våren, när Cammie började komma in i puberteten och inte var helt bekväm med vad som började hända med hennes kropp, än mindre att någon annan skulle se förändringen så tydligt när hon bytte om och i duschen och liknande.

Skolmässigt insåg Cammie snabbt att hon tycker bättre om praktiska ämnen än teoretiska, åtminstone så länge hon slipper skära sniglar. Något riktigt favoritämne har hon egentligen inte, men örtlära, trollformellära och kvastflygning var nog de ämnen hon tyckte bäst om, även om det ändå kunde variera ganska mycket i vad hon tyckte om dem. Hon kände egentligen redan i ettan att skolan kanske var någonting hon egentligen aldrig skulle bli jätteduktig på, men att hon fick kämpa på ändå och se till och göra det bästa av det. Så blev det och även om hon till exempel tyckte att slutprovet i astronomi var en mardröm så fick hon minst acceptabelt i allt som slutbetyg.


Andra året:
År två började ungefär på samma sätt som första året hade slutat. Hon umgicks med kompisarna, tyckte väl att skolarbetet var rätt okej, men inte det roligaste här i världen och läste alla modetidningar hon kunde komma över på fritiden. Puberteten fortsatte vara lite av ett problem, även om det började kännas som ett mindre sådant. Kanske hade hon vant sig eller så var det att de andra tjejerna också började och hon inte var lika ensam i det längre.

Under våren insåg Cammie lite som en blixt från klar himmel att en av Hufflepuffs femteårsprefekter, Liam Watanabe, var den finaste pojke hon träffat. Inte fö*r att hon någonsin pratat mer än möjligtvis ett par ord med honom, med det spelade verkligen ingen roll. Det där blonda håret och de fantastiska, blåa ögonen var tillräckligt för att få fjärilarna att fladdra i magen på henne. Tyvärr vågade hon inte göra så mycket åt det, utan när sommarlovet kom åkte hon hem och var mitt i sommarlovslyckan lite ledsen över att inte få se Liam förrän i höst igen.