Page 1 of 1

Celia Cinderford [H] (Stenis)

Posted: 26 Oct 2013, 17:17
by SORTERINGSHATTEN
Celia Aspen Cinderford, Plymouth, England

I gräset utanför sitt hus ligger Celia Cinderford och tittar upp mot den vackra blå himlen. Detta är något hon tycker mycket om att göra, hon blir så lugn och harmonisk av det. När hon ligger och tittar upp så här tänker hon på allt och inget samtidigt. Ibland låter hon fantasin vandra, i sitt huvud hittar hon på små historier som hon sedan antingen skriver ner eller berättar högt för sin bror eller Adrianna och Annabelle, kusinerna som står henne så nära. Det kan också hända att hon bara glömmer bort historierna, men detta är väldigt sällan. Det som är lite tråkigt gällande hennes historier är att hon nästan bara kommer på dem när hon ligger så här under den bara himlen, eller gör något annat som gör henne lugn. Är det meningen att hon ska komma på en så går det inte. Nej, bara på det här sättet. Och detta kommer hon nog inte ha tid med så ofta sen när hon börjar på Hogwarts.

Det är nämligen så att den elvaåriga flickan bara om några dagar startar sina studier på den stora skolan. Även om hon inte kommer fara dit ensam - Ade och Anna börjar samtidigt - är det en lite skrämmande grej. Hon kommer bo på ett helt nytt ställe med helt nya människor. Men hon vet att det kommer gå bra. Som sagt så är hon ju inte ensam och det är lätt att skriva brev hem. Nya människor kommer inte vara ett problem heller. Celia ser verkligen fram emot att lära känna andra personer och skaffa nya vänner. Något som verkar väldigt kul är att dela rum med massa andra flickor i samma ålder. Tänk bara, de kan sitta uppe sent och prata och skratta tillsammans. Fast det förstås, med lektioner på vardagarna är det nog ingen bra idé att vara uppe så sent. Det får de göra på helgerna.

”Celia, fikadags!” hörs hennes brors röst ropa från huset. Med en gång är flickan på fötter och springer med ett brett leende på läpparna mot huset. Hon älskar verkligen fikastunderna med sin familj. Det är något av det mysigaste som finns.
”Jag ska ha första kakan”, säger Celia lekfullt till sin bror när hon kommit in i huset.
”Nej det ska jag”, svarar han och sekunden efter det springer de till köket med händerna utsträckta för att få tag i en kaka. Detta är en lek som de två syskonen kommit på tillsammans och lekt så länge Celia kan minnas.
Att hennes bror vinner måste Celia ge honom, även om hon kom fram bara någon sekund efter. Men hon måste spela rättvist, annars är det inte lönt att leka alls och detta gäller alla lekar och spel. Ifall hon hade sagt att hon vann så hade det mest troligt bli bråk och det vill hon inte.
”Jag vann”, säger hennes bror och viftar med sin kaka i luften samtidigt som Celia nickar. Deras föräldrar skrattar lite åt dem innan de sätter igång att fika. Detta kommer Celia att sakna väldigt mycket när hon är på Hogwarts. Hon kommer verkligen att sakna sin familj.


”Nu kommer jag!” hör Celia Ade ropa lite längre bort. Hon tittar på Anna som är bredvid henne och sätter pekfingret framför munnen samtidigt som hon ler busigt. Efter fikan med familjen hade Celia sprungit hem till sina kusiner och nu leker de kurragömma. Det hade varit ganska svårt att hitta ett bra gömställe - de har använt de flesta - men så kom Anna på idén att klättra upp i ett träd med många löv som skulle täcka dem. Så nu sitter de hopkrupna på en stor, tjock gren och försöker hålla sig från att fnittra när Ade går omkring under de och letar. Det går bra för flickorna i trädet, de håller sig tysta och gömmer sig väl bland löven när den äldre flickan tittar upp. När Celia ser att Ade börjar gå iväg för att leta någon annanstans fnittrar hon till. Detta gör att flickan börjar gå tillbaka till dem, stort leendes.
”Sch!” säger Anna till Celia, men det är för sent. De är hittade. Detta gör självklart inte att de börjar bråka och blir ovänner eller något sånt, absolut inte. Istället skrattar de åt det och börjar om leken. Den här gången får Celia leta.


Celia sitter på sitt rum och försöker måla av sin tornuggla, Farsight. Farsight är den finaste uggla Celia någonsin sett, och den snällaste hon någonsin träffat. Ugglan har varit hennes i ungefär ett år. Det var för ett år sen hennes kärlek till fåglar verkligen börjat visa sig. Celia har alltid älskat fåglar men det var inte förrän förra året hon började skaffa massa böcker om dem och försöka måla av dem. I vanliga fall är hon inte en duktig konstnär, alls, men fåglar är hon jätteduktig på att måla. Det är som att bilden i hennes huvud plötsligt är på pappret, men detta funkar bara om det är fåglar.
Farsight är fågeln hon målat av mest. Det finns målningar på honom överallt i Celias rum, och lite här och där i resten av huset. En gång smög hon till och med in på sin brors rum när han inte var där och satte upp en målning av sin uggla på hans vägg. Men han har ännu inte tagit ner den, så han tycker väl om den.
Celia kan inte beskriva hur glad hon är att man får ta med sig ugglor till Hogwarts, för vad skulle hon göra utan Farsight?


”Celia, sötnos?” säger flickans mor mjukt när hon öppnar dörren till hennes rum. ”Det är sent och du behöver sova”.
”Okej då”, suckar Celia och lämnar platsen vid skrivbordet för att lägga sig i sängen. Hennes mamma lägger täcket över henne och kysser hennes panna med ett kärleksfullt leende.
”God natt, dröm sött”, säger hon innan hon går för att lämna rummet.
”God natt”, mumlar Celia precis innan dörren stängs efter hennes mamma. Flickan är trött efter dagen då hon varit igång så mycket och somnar snabbt. Hennes drömmar är färgstarka och glada.


Tillsammans med sina två favoritkusiner springer Celia in i famnen på sin favoritfarbror.
”Fabror Owen!” utbriset hon medan hon kramar mannen så hårt hon kan. ”Jag har saknat dig! Vad har du gjort sedan vi sågs sist? Visste du att vi börjar på Hogwarts snart? Det är klart du gör, det är ju därför du är här. Kan du berätta om när du gick där igen? Snälla, snälla, snälla!”
Celia är självklart alldeles upphetsad av att farbrodern som bor så långt bort kommit dit. Han vill gärna vinka av flickorna när de far iväg för sitt första år på Hogwarts, så han bestämde sig för att komma. Celia älskar att lyssna på allt som farbror Owen säger och berättar. Han har varit med om så mycket och han har varit typ, ÖVERALLT! Några gånger har även Celia och hennes kusiner fått följa med på resor och det har varit jättekul.


Än en gång sitter Celia på sitt rum med sin kära uggla. Hon funderar. Ju närmre dagen för avgång kommer, desto mer tänker hon på hur det kommer bli. Hon har självklart sina föräldrars och andra vuxnas historier, men hon har ingen aning om hur det kommer bli på Hogwarts. Något som nu krupit sig in i hennes tankar är de olika elevhemmen, och hon försöker tänka ut i vilket hon kommer hamna. Kanske i Gryffindor, hon är ganska modig av sig… ibland… När det verkligen gäller kan hon vara modig. Men å andra sidan, så är hon inte så dumdristig som hon vet att de flesta Gryffindorare är. Ravenclaw tror hon inte riktigt att hon kommer hamna i, hon är ganska smart men verken kvicktänkt eller särkskilt snabblärd. Hufflepuff kan hon kanske hamna i. Hon är mycket lojal mot vänner och familj, och hon vet att hon inte kan ljuga. Det är fullkomligt omöjligt för henne att ljuga. Hon strävar alltid efter rättvisa och hon är ganska flitig. Dock så kan det hända att hon inte är särskilt tålmodig, men detta kanske går att överse. Slytherin tror hon dock inte att hon kommer hamna i. Hon är inte listig eller manipulativ. Verkligen inte. Nej, hon kommer definitivt inte hamna i Slytherin.

”Vad tycker du, Farsight?” frågar Celia sin kära uggla och håller upp den nyaste målningen av honom. Han tittar på den, verkar inspektera den, innan han ser rakt på Celia vilket flickan ser som ett godkännande. Med vana händer sätter hon upp målningen på den nästan helt fulla väggen.

Kofferten är fullpackad, Farsight är trygg i buren och Celia är helt i ordning gjord. Det är idag hon åker iväg och inte kommer hem förrän till jul. Det är idag så många frågor besvaras och det är idag hon börjar resten av sitt liv. Hon är redo.