Jessica Lively [H] (Maraudette)

Locked
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Jessica Lively [H] (Maraudette)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Jessica “Jess” Leanne Lively; Westbury, Wiltshire

Jessica föddes den 18 mars på det lokala sjukhuset i Westbury som den äldsta dottern till mugglar paret Lively. Trots att både Mr och Mrs Lively jobabde heltid på sjukhuset var Jessica aldrig ensam hemma på dagarna. Familjens hushållerska och barnvakt var ständigt där och tog hand om henne och senare hennes två småsystrar.

En femårig Jessica satt för en gångs skull snällt tyst i Carolines knä med ögonen trött stängda efter den långa väntan. Hon andades lugnt och i takt men sov inte. Hon kunde inte somna.
Inte nu. Inte förrän hon fick träffa mamma och pappa och den nya.
Caroline hade hämtat henne tidigt från skolan för att hon inte skulle missa förlossningen men hittills hade de bara fått sitta i ett litet väntrum i några långa timmar. Jessica suckade trött för att visa att hon fortfarande var vaken. Caroline smekte henne trött över huvudet.
Den nya hade föräldrarna först berättat om ett antal månader tidigare, bara några få dagar innan Jessica fyllde år, och båda två hade sett ovanligt glada och spända ut.
Jessica var såklart också glad. Nu skulle hon ha någon annan att leka med hemma när Caroline inte hade tid eller när Amanda och Martha var bortresta.
Ändå kände sig Jessica allt annat än glad just nu. All tid föräldrarna hade ägnat sig åt att prata om den nye till och med innan den var född, räckte Jessica inte till längre? Var det därför de var så glada över att den nye skulle komma?
“Hon har kommit nu! Det är en hon!” Jessica öppnade sömnigt ögonen vid sin pappas röst. Han såg också helt utmattad ut och var pannan men ögonen lyste av liv.
Jessica tog tag i hans utsträckta hand med en bestämd min och tillsammans gick de och Caroline in till mamma.
Mamma låg i sängen med armarna runt ett litet rött knytte. Jessica betraktade knyttet avvaktande. Så liten hon var. Henne kunde man inte leka med. Hon var till och med mindre än grannbarnen.
Men det var något speciellt över henne, den nye. Jessica la trött huvudet på sned.
“Vill du hålla henne?” Mamma makade försiktigt på sig i sängen så att Jessica fick plats att krypa upp.
Jessica såg ner på den lilla flickan so nu låg i hennes armar och kände sig direkt stolt och beskyddande. Inget ont fick hända henne.
“Nu är du storasyster.” berättade pappa. “Då får man ta mycket ansvar.”
Jessica lyssnade inte så noga på honom, hon var för förundrad av barnet för att lyssna.
“Vad heter hon?” frågade hon istället mamma.
“Jenna.”


Bara några få år senare fick Jessica ännu en lillasyster att ta hand om, Mary.
Trots att Jessicas avundsjuka lätt kunde krypa fram då och då var hon alltid snäll och omtänksam mot sina systrar, förutom de gångerna de åt upp alla kakor eller lånade hennes leksaker.
Hennes föräldrar skulle lätt beskriva henne som otroligt envis och viljestark, ansvarsfull och omtänksam och en aning dumdristig.
Mot hennes vänner är hon alltid lojal och pålitlig, om någon hamnar i trubbel ä hon snabbt där för att hjälpa till. Men precis som med hennes småsyskon har hon lätt för att bli avundsjuk i fall två kompisar vill leka själva eller utan henne.
Hon är dålig på att visa eller prata om sina egna känslor och hjälper hellre andra med deras problem än att ta tag i sina egna.
Jessicas största rädsla är att bli lämnad kvar ensam. Av vem som helst. Kompisar, föräldrar eller syskon. Hon har lätt för att bli sårad då hon vill bli omtyckt av alla, även främlingar hon bara träffar en gång är viktiga att göra ett bra intryck på.
Hon har lätt för att ljuga eller prata sig ur jobbiga sitnuationer.
På fritiden efter skolan är Jessica jämt med de två barndomsvännerna Martha och Amanda och kan inte direkt säga att hon har några andra självklara vänner. Därför är det alltid jobbigt när Martha vill leka ensam med Amanda för då har Jessica ingen att vara med.

Det hände ibland att konstiga saker händer runt Jessica, soptunnor som plötsligt välter omkull eller blomknoppar som stängs och slår ut på vartandra. Själv har Jessica aldirg varit skrämd över det här, det har alltid kännts bekant och skapat en varm känsla inom henne men när det först började hända brukade alltid Martha skrämt ta några steg bakåt utan att fatta vad som hände. På senare tid har Martha börjat undvika Jessica och försöker allt oftare ensam få umgås med Amanda och slippa allt det konstiga och oförklariga som verkade hända runt Jessica.
Amanda hade däremot inget emot Jessica det utan fortsatte att vara med henne efter skolan. Hon kallade de oförklariga sakerna för “trolleri” och brukade skratta förtjust när lite “trolleri” hände.

När Jessica känner sig ensam brukar hon alltid vara med sina småsystrar, vilket inte alltid är lika kul men ändå bättre än att deppa ensam.
Jessica idrottar gärna och Forboll är hennes mugglarfavorit. Hon gillar mest lagsporter för då vet hon att inte behöver stå ensam mot världen, utan att hon faktiskt har lagkamrater som stöttar henne. Hon har även tagit ett antal pianolektioner men det intresserade henne inte alls så hon slutade efter ca ett halvår.
Att sitta still har aldrig varit Jessicas bästa punkt, så sysselsättnignar som att läsa, spela spel eller plugga har aldrig varit någon favorit hos henne.

Jessica har rakt mörkbrunt håt ner till axlarna och kastanjebruna ögon. Hennes skinnton är ganska ljus och hon är medellång för sin ålder.

Jessica hade precis kommit hem från fotbollsträningen den dagen och var påväg ut ur duschen. Det var tyst i huset. Ingen annan var hemma. Med en handuk virad om sig skjönk Jessia trött ner på sängen och slöt ögonen. Hon hade alltid ogillat tystnader. Om det inte fanns ljud, fanns det inte liv. Ett konstigt pickande ljud fick henne att öppna ögonen. Var det någon som kastade stenar mot fönstret.
Irriterat eller lite lättad över att någon annan fanns i närheten, skyndade sig Jessica att ta dra på sig en tröja och ett par shorts innan hon visade sig vid fönstret. Men det var ingen nedanför ute på gatan. Jessica rynkade pannan. Hade hon inbillat sig allt? Det kunde hon väl inte gjort? Hon var så säker på att hon hört det... Fundersamt öppnade hon det lilla föntret och böjde sig framfår för att kunna se bättre. En svart ganska stor sak flög rakt in i henne. Jessica skrek till av överraskning och backade bakåt med huvudet nerböjt.
En liten svart uggla satt på fönsterkarmen.
Jessica hade aldrig sett en uggla förut. Inte i verkligheten. De var nattdjur och jagade bara på natten. Men nu var det tidig eftermiddag och solen lyste fortfarande starkt utanför.
Men det märkligaste var inte att ugglan var där. Den hade dessutom ett kuvert fastbundet runt halsen. Från där hon stod kunde Jessica knappt med ändå säkert utskilja de små snirkliga bokstäverna:
Ms J. Lively, Andra rummet från trappan, 147 A350, Westbury, Wiltshire, England.

Locked