Page 1 of 1

Tyrone O'Callaghan [H] (Mymlan)

Posted: 08 Apr 2013, 08:42
by SORTERINGSHATTEN
Tyrone Andrew O'Callaghan
Galway, Irland, Storbritannien

Om man kommer med båt från Atlanten och seglar in mot Galways kust, är det enda man ser oändligt gröna kulla. De böljande kullarna har den där gröna färgen som får en att önska att man var växtätare. Om man seglar något närmare stranden, kan man skymta en stor vit villa emellan de gröna kullarna. Ett vitt staket avgränsar trädgården från den övriga naturen, och från grinden löper en liten grusgång fram till farstutrappan. Huset har två våningar med en liten veranda på framsidan. I en hängmatta fastbunden mellan två björkträd i trädgården, ligger en till synes liten pojke och sover. Egentligen är han inte särskilt liten, det är hans ihopkrupna sovställning som lurar ögat. Pojkens hår lyser gyllenrött i solljuset och hans runda, fräkniga ansikte ser inget annat än fridfullt ut. Över hans hals ligger en uppslagen bok med titeln Stjärnor och magiska metaforer, och man kan gissa att han somnat då han läst. Det är dock mycket ovanligt att pojken slumrar in då han läser, men föregående kväll var han uppe mycket sent och har varit sömnig hela dagen.  
Den sovande pojken heter Tyrone O'Callaghan och fyllde elva år dagen innan. Denna ålder är inte bara en siffra, utan står för så mycket mer. Vid elva års ålder är man äntligen tillräckligt stor för att åka till Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom. Det är något Tyrone funderar mycket på, det där med Hogwarts. Hans ivriga längtan har så smått börjat övergå i ångest. Alla skolböcker och annat material är sedan länge införskaffat, Tyrone har läst igenom några läroböcker flera gånger. Som äldste sonen och den första av de tre barnen i familjen att börja på Hogwarts, är han extremt stressad. Han vill få bra betyg och föregå med gott exempel för hans småsyskon, framförallt vill han att föräldrarna Eireen och Neil ska bli stolta över sin son. Att göra andra besvikna är något utav det värsta han vet. Tyrones föräldrar har sagt åt honom att inte oroa sig. De vet båda två att deras son är flitig och kommer klara skolan utan minsta problem. Eftersom Tyrone litar helt och fullt på sina föräldrar, tror han på det de säger. Det där med skolan blir bra. 
Den blåögde pojken har alltid tyckt om att vara lite för sig själv. Han älskar att sitta uppe i sitt rum på övervåningen, se ut över havet genom fönstret och bara tänka. Han älskar att tänka och funderar ofta över allt och alla. På varje släktkalas förmanar Moster Victoria sin systerson och säger åt honom att genast sluta tänka, för annars spricker hjärnan. Men Tyrone vet att det inte är sant. Hjärnan kan inte spricka av överansträngning, det har han läst i en av sina böcker om människokroppen. Han har förresten många böcker om människokroppen, han har många böcker om allting. Uppe i hans eget rum är två av väggarna helt täckta av bokhyllor. Tyrone tycker om att läsa, det är tryggt och bra för texter förändras inte.
Tyrone har bara några få vänner som han står riktigt nära och litar på, men de ligger honom också varmt om hjärtat. Han är en mycket lojal vän och skulle aldrig någonsin bryta ett löfte. Löften är förresten inget man bryter, för att lova något är på fullaste allvar.
Tyrone har ganska svårt att få nya vänner, vilket i huvudsak beror på hans blyghet. För blyg är just vad han är, trots att han inte alls tycker om det. Han skulle gärna vara utåtriktad och modig, så som hjältarna i sagorna. Det är inte så att han är feg eller livrädd för allting, men inte heller modig på det sätt man brukar vara. Han är djärv på det sättet att han alltid försöker, hur jobbigt det än kan vara. Om han blivit ombedd att hålla tal på ett släktkalas gör han också det, hur jobbigt han än tycker att det är. Att försöka övervinna sina rädslor skulle man kunna kalla det. Hur ska man kunna vara modig om man inte har någon rädsla att våga sig på?