Sophie Davies [G] (Otti98)

Locked
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Sophie Davies [G] (Otti98)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Sophie Davies, York, Storbritannien

Sophie Davies hade alltid varit en lugn, väluppfostrad tjej som alltid visste vad som var bäst för alla andra. Hennes gröna, runda ögon betraktade ofta hennes kompisar när de lekte i skogen. Själv gillade hon bättre att titta på, än att vara den som gjorde farliga saker.

Hon föddes en regnig onsdagsmorgon, närmare bestämt den första juni. Sophie var första barnet till Ruth och Eric Davies, och hon var lite av en chock. Paret var relativt gamla men hade aldrig tänkt på att lägga till ett barn i sina arbetande och upptagna liv.

Under sina första år i livet var Sophie en glad och sprallig unge som med åren växte upp till en lugn och sansad förebild för sin tre år yngre lillasyster, Hadley. Hon trodde starkt på att alltid göra rätt för sig och hjälpa sina medmänniskor.

Med sin lite överdrivet långa längd och mulliga kropp sågs hon ofta som en robust pojkflicka.
Däremot hade hon medellångt hår som vågade sig i bruna längder längs hennes breda axlar. Sophie satte för det mesta upp det i en hög hästsvans och låtsades inte om det. Hästsvansen passade bra till hennes ansiktsform, som vagt liknade en diamant.
De gröna ögonen satt ganska brett isär, vilket fick henne att se lite smått skelögd ut. För det mesta när någon kommenterade hennes utseende så nämnde dem hennes näpna, uppåt näsa. Inte sa dem något elakt om den, däremot kommenterade de hur gärna de själva önskade att deras näsa var liten och nätt.

Redan i tidig ålder satte sig Sophie med en fjäderpenna i hand och började skriva korta romaner om det mesta som fanns i en sjuårings hjärna. Nuförtiden blev det oftast någon form av fantasy eller romantisk novell när hon väl satte sig in i en berättelse och skrev ner den.
När hon inte skrev var hon antingen med sina älskade katter Baby, Juliet, Simone och Tylone eller så satt hon i sin fars fåtölj med näsan i en tjock roman.
Sophie visade ett konstigt intresse för mugglarromaner, såsom böcker av Shakespear, Mary Shelley, Jane Austen, Charlotte Brontë och Charles Dickens, vilket hon hade fått från när hon hade en regnig dag besökt sin älskade moster Rosemary som var gift med en mugglare, Simon, som då såklart visste om Rosemarys krafter, hade då visat Sophies hans lilla bibliotek som var fulla av mugglarromaner.
Hon var ytterst fascinerad av hur dem beskrev mugglarkulturen och dess normer. Hon gillade dem mest för att hon tyckte om hur författarna beskrev karaktärerna och livet förr i tiden.

Sophies moster, Rosemary, bodde i Newcastle i Nordirland, så tyvärr kunde Sophie inte allt för ofta besöka henne, men Sophie skrev massor av brev till Rosemary och hon fick minst lika många till svar. Och även om Sophie tyvärr inte kunde åka och besöka Rosemary och hennes man Simon så hade Sophie en faster, Jenna, som hon också älskade djupt. Fastern hjälpte henne ofta med hennes problem och när hon behövde någon att prata med. Hennes egna mamma var mer av en tyst person som tyckte att ignorering av problem var den bästa lösningen. Trots detta älskade Sophie henne väldigt mycket.
Jenna bodde i Notting Hill, London, och hos henne bodde Sophie ofta under somrarna. Då besökte Sophie ofta Den Läckande Kitteln och Diagongränden.

En sommar, när hon var tio år, träffade Sophie en annan flicka på Den Läckande Kitteln. Puben var i princip full, och Sophie hade inget annat val än att sätta sig bredvid någon annan. Hon kunde välja mellan en läskig gammal man och en ung flicka i hennes egen ålder.
Hon valde den sistnämnda.
Olive Harper, som flickan hette, och Sophie klickade direkt.
Båda delade ett lustigt intresse för cowboys, mugglarromaner, djur, litteratur, dans och att skriva.
När sommaren var slut bytte dem adresser och höll kontakten via ugglepost.
Sophie blev förtjust när hon fick höra att Olive var lika gammal som hon själv, och de skulle gå i samma årskurs på Hogwarts. De var som två pusselbitar som passade ihop utmärkt. Båda var pratglada, men förhållandevis blyga runt främlingar.

När hon kom tillbaka till York möttes hon av en trevlig syn. Hennes pappa och mamma som oftast jobbade hade äntligen tagit en helg ledigt från jobbet för att umgås med flickorna.
Eric hade ett krävande jobb, som guldsmed. Ofta jobbade han sent och kom inte hem förrän på småtimmarna. Ruth däremot hade ett relativt lätt jobb som tolk för magiker som behövde hjälp att förstå dvärgar. Även om hon borde haft ganska många lediga dagar, så använde hon dem till gå på skönhetssalonger och på spa.
Sophie låtsades att det inte gjorde henne ledsen, men innerst inne kände hon en saknad av värmen från föräldrar som andra barn verkade få uppleva varje dag. Om Sophie hade tur fick hon träffa sin föräldrar en gång om dagen. Men det var inte alltid hon fick den lyxen. Hadley och Sophie kände sin barnflicka bättre än deras mamma. Barnflickan hette May och hon var djupt dedikerad till att se efter ungarna. Hon bodde i rummet ovanför köket i den lilla rosa villan i utkanten av stan. Även när deras föräldrar var lediga tog de sig ofta med sig jobbet hem och ignorerade döttrarna.

När Sophie blir stor drömmer hon om att jobba med drakar, även om båda hennes föräldrar tycker att hon borde välja något inom en bransch av kontorsarbete.
Trots att hon var en sån lugn och försiktig person, så hade hon alltid haft en lustig dragning till drakar och andra bestar. De förundrade henne och fick henne att vilja utmana sig själv. Tyvärr hade hon aldrig fått tillfälle att se en livs levande drake. Hennes faster hade lovat henne att hon skulle ta med henne till en drake någon dag, och Sophie drömde om den dagen ända sedan dess.

När Sophie väl blivit arg så brakar helvetet lös. Hon kunde knappt kontrollera sig själv när någon var elak mot henne eller någon av hennes käraste.
Man skulle kanske kunna säga att Sophie var överbeskyddande och en väldigt moderlig person.
För att kunna bli Sophies vän måste man för det första göra ett gott intryck på henne men också kunna stå upp för sina åsikter. Sophie ogillar människor som är fake.

Man kan inte säga att Sophies familj var rik. Dock hade dem det så pass välställt så att dem klarade sig bra. Mat stod alltid på bordet och barnflickan var bra betald. Men dem kunde ha skött om sina besparingar bättre, och Eric hade vid flera tillfällen spelat bort det mesta av familjens pengar. Om inte Ruth hade lagt undan en del konton som han inte kunde komma åt, så hade familj för länge sedan gått i konkurs. Sophie valde att inte oroa sig och tänkte att de vuxna hade läget under kontroll.

Livet som Sophie levde var allt ifrån perfekt, men hon trivdes bra och älskade sin familj och sina vänner. Den stadiga kontakten med Olive Harper gladde henne ständigt och det gick inte en dag utan att hon tänkte på sin bästa vän och dem underbara tider dem skulle få på Hogwarts. Olives katt Romeo hade inspirerat henne till att döpa sin katt till Juliet som säkerligen skulle trivas bra på Hogwarts hon med. Sophie var inte ett dugg orolig över sin framtida skolgång och visste att hon skulle klara sig utmärkt. Det gjorde hon trots allt alltid.

Locked