Melissa Barclay [G] (Josse)

Locked
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Melissa Barclay [G] (Josse)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Melissa Jolie Barclay

Bristol, England.


Höga skratt hördes från ett rött tegelhus i utkanten av Bristol. Utanför huset pickade fåglar efter insekter och lite längre bort skymtade en sjö där små båtar låg och guppade. Plötsligt for tolv barn ut ur huset och fåglarna fladdrade förskräckt iväg. Mitt i hopen av alla skrattande barn kom Melissa. Hennes korta, blonda hår stod spretigt åt alla håll och hon kisade med sina bruna ögon när solen bländade henne. Hennes näsa var full av små sommarfräknar och när hon skrattade skymtade en svag antydning av skrattgropar. Hon var en av de kortaste där och även en av de smalaste. Melissa sprang förbi alla barnen, som också var i elvaårsåldern och kände sig befriad, fri.



"Hur var det då?" Melissas pappa, Mr. Barclay försökte hålla igång ett samtal med Melissa medans bilen brummade på. Melissa ignorerade honom och tittade ut genom fönstret där bilarna utanför svischade förbi. Hon orkade inte hålla igång ett fejkat samtal med glättiga röster med sin pappa. Då var det bättre med en laddad tystnad. Mr. Barclay drog nervöst handen genom sitt bruna hår, som började bli lite gråsprängt, och sneglade på sin dotter.

"Melissa? Jag vet att du är arg, men det var faktiskt ett helt år sedan jag och mamma skiljde oss. Kan du inte komma över det?"

Melissa slöt sina ögon och stängde av sina öron helt.

Hon var otroligt långsint och hon vägrade att ta emot sin pappas ursäkter. Kanske var det för att hon hade så svårt att be om ursäkt själv.

Hennes pappa flyttade till USA med en annan kvinna än mamma, och hade inte kommit och hälsat på förrän ett helt år senare, nu. Det var när Melissa hörde att pappa skulle komma till sommaren som hon anmälde sig till sommarlägret.



Bilresan pågick i en evighet, och den förblev i tystnad. När de kom fram stannade Mr. Barclay på parkeringsplatsen på andra sidan vägen och Melissa ryckte åt sig sin väska, kastade sig ut mitt i gatan och klampade över, precis framför en bil, och gick sedan in i huset så fort att Mr. Barclay knappt hann blinka.

Sådana saker gjorde Melissa hela tiden, hon handlade för hon tänkte.



I hallen möttes Melissa av glädjerop. Hon omfamnade sin mamma, Miss. Bell, och vände sig sedan för att gå till sitt rum, då hon såg att det stod några i vägen. Ms. Heyla, pappas nya sambo, och lilla Miss. Heyla, hennes dotter som också var elva, stod och tittade på henne med hånfulla leenden.

"Melissa", sa Ms. Heyla med ett stort fejkat leende och sträckte ut armarna men hennes isblå ögon var kalla. Lilla Miss. Heyla, Isabelle, stod och tittade på med spydig blick. Hennes långa blonda, lockiga hår var precis på pricken likt sin mammas. Melissa kramade Ms. Heyla snabbt och ovilligt och skyndade sig upp till sitt rum.



Rummet var ganska stort och väggarna var gröna, gardinerna turkosa och taket blått, som en himmel. Överallt fanns det växter, de hängde ner från taket, stod i fönstret och klättrade på bokhyllan. Melissa ryckte åt sig sin pilbåge och ställde sig och siktade på måltavlan på väggen, och låtsades att hon träffade Ms. och Miss. Heyla.

Melissa älskade att skjuta pilbåge. Det, och teater var hennes stora passioner. Melissa hade bara gått på teater ett år. Men att skjuta pilbåge hade hon börjat med när hon var sju, men då hade det varit med sugproppar längst ut, istället för vassa spetsar. Det var bara för ett år sedan hon hade fått byta. Men redan innan det, när hon egentligen varit för liten, hade hon provskjutit med de vassa pilarna, utan att brytt sig om att det var farligt.

Efter att Melissa träffat tavlan några gånger slängde hon den på sängen och gick fram till sin kanin. Hon lyfte upp den och höll den tätt intill sig och tänkte på hur hon hittat den.

Det hade varit för något år sedan. Melissa hade sprungit ut i skogen för att hon kände sig fri där. Plötsligt hade hon fått syn på något rött på marken, blod. Hon hade självklart börjat leta efter vad det kom ifrån och hade till slut hittat en kanin som satt fast i en snara. Hon hade börjat ta loss kaninen, men hade blivit abrupt avbruten av en stor och arg man som hade lagt ut snaran och påpekade att kaninen var hans. Melissa hade ilsket argumenterat emot det medans hon höll ömsint och försiktigt om den blödande kaninen. Hon kunde inte bara lämna kaninen till mannen och låta den dö. Mannen hade, efter en lång och häftig diskussion, gett med sig och gått där ifrån. Kaninen hade Melissa tagit hem och döpt till Sweet summer.



Till sist sjönk Melissa ner i sina stora, gröna såklart, fåtölj och började läsa om hippogriffer, boken hade hon lånat av sin mamma, som var en häxa.

Det ville Melissa också vara, men än så länge hade det inte kommit något brev, vad Melissa visste. Hon längtade efter Hogwarts, längtade efter allt, skolan, kompisarna, till och med läxorna. Hon kunde sitta i timtal med sin mammas böcker om brygder och trollformler. Hon hade väldigt lätt för att lära och kunde redan en del magi, fast bara teoretisk förstås.



Plötsligt knackade det på Melissas dörr.

"Melissa? De har åkt."

Miss. Bell tittade in i Melissas rum och fann henne sittande i en fåtölj med huvudet i en bok. Melissa tittade förvånat upp på sin mamma och suckade sedan av lättnad och slog igen boken.

"Vad bra", utbrast Melissa men rodnade sedan lite över sin reaktion.

Miss. Bell såg spänt på sin dotter, och det var då Melissa upptäckte att hon höll händerna bakom ryggen.

"Vad har du där?" Hon tittade misstänksamt på sin mamma.

Miss. Bell drog långsamt fram det hon hade bakom ryggen.

Brevet.

Melissa drog häftigt efter andan och ett jätteleende spred sig långsamt över ansiktet som lockade fram skrattgroparna igen. Hon sträckte sig ivrigt efter brevet och hennes mamma gav henne det.

"Kära Miss. Barclay, vi har nöjet att meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom..."

Locked