Page 1 of 1

Lancelot Penshurst [G] (Aprikos)

Posted: 28 Apr 2014, 22:01
by SORTERINGSHATTEN
Lancelot Wilhelm Lucas Penshurst
Ellesmere, Shropshire, England

Det är inte en överdrivet vacker pojke som står i trädgårdslandet och påtar. Näsan har ett oklädsamt gupp mitt på och plattas där efter ut i ansiktet. Ögonen har någon sjaskig blandning mellan grå och grön och håret är inte ens eldigt rött utan en blek variant av den röda hårfärg som associeras med britter.

Fräknar finns det dock gott om på den elvaårige pojken. Det är ungefär som en myrstack där det fullkomligt kryllar av myror, fast med fräknar. Ansikte, hals, axlar, skulderblad och stora delar av ryggen. Där försvinner fräknarna till viss del och istället finns det bara blek, vit hy. Fräknarna återkommer sedan på vaderna och blir fler ju närmre fötterna man kommer.

Smuts är också något annat som finns i mängder på Lancelot Penshurst. Hans naglar har sorgkanter tjocka som en lärobok på Hogwarts och det är inte sällan smutsen tar sig upp ovanför armbågarna. Inte så där tjock, lerig smuts utan snarare jorddamm som fäster sig i svetten som kommer rinnandes efter att man slitit i sommarens solsken med den torra jorden.

Andra saker som det finns mycket av i Lancelots liv är syskon, walesiska dialekter och växter. Lance är äldst av fyra syskon. Han tycker inte att det är särskilt jobbigt att ha dem, tvärtom tycker han ganska så mycket om dem. Framförallt när de hjälper honom att plantera eller läser på om växter eller när de leker kurragömma i familjens stora trädgård, som för övrigt har en skog som närmsta granne. Han har två yngre systrar och en lillebror. Lavinia, Luciana och Lear heter dem, samtliga döpta, liksom Lancelot själv, efter olika karaktärer ur Shakespears verk.

Waleiska dialekter finns det oerhört mycket av eftersom de bor alldeles i närheten av gränsen, så det är den dialekten Lancelot hör när han går in till byn med sina syskon för att köpa glass. Eftersom han är äldst får han hantera mugglarpengarna som deras mamma ger dem. De har en lite glasburk på den oanvända vedugnen fylld med mugglarpengar just till sådana här små äventyr. För trots att familjen är helt och hållet magisk – i flera led dessutom – så bor de trots allt vid en mugglarby och då får man ju anpassa sig.

Lance älskar växter. Inte på ett sådär galet sätt så att växter är det enda han pratar om, men han fascineras så mycket över hur det går till när de växer och färger och vilka som trivs i vilken sorts jord och precis allting som rör växter. Lancelot är uppväxt med det här. Hans farfar driver den stora magiska trädgården i Shropshire. Hans föräldrar jobbar båda två som trädgårdsmästare där för det är en stor trädgård som ska tas om hand. Ibland får Lancelot och hans syskon följa med dit och det är de bästa dagarna som finns.

Han ser upp från trädgårdslandet och torkar sig i pannan med armen. Hans mamma låter hälsa genom köksfönstret att middagen är serverad. Det brukar bli sent så här på sommaren. Lance bryr sig inte så mycket, det betyder bara att han hinner göra en massa roliga saker innan han måste in och äta.

För att på andra sätt beskriva den rödhårige pojke som nu går in genom köksdörren kan man säga en hel del saker. Han kan springa, hoppa, göra kullerbyttor, flyga på kvast, ta hand om växter. Han är stolt, intelligent, dumdristig, envis, påhittig, en djurvän, en eldsjäl. Lancelot har svårt för att vara tyst, årtal, djur, sitt rätt, hålla sin trollstav ren. Han tänker inte alltid på att alla inte gillar växter, att alla inte är uppvuxna i trollkarlshem. Han är högst medveten om att han ofta gör saker utan att tänka efter, att han inte kan sitta still och att han alltid vill höras mest. Lancelot är inte fullt så medveten om att han inte kan sitta tyst om någon blir retad eller att han egentligen inte tycker om mugglare.

Det finns med andra ord en hel del saker som den elvaårige pojken kan lära sig på Hogwarts. Om han stänger munnen och är tyst förstås.