Nicole Rixon [G] (Opander991024)

Locked
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Nicole Rixon [G] (Opander991024)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Nicole Rixon, York

Den tystlåtna Nicole Rixon satte sig på bussen som skulle ta henne hem med en massa pladdrande ungar. Med det oljudet fanns det inte en chans att hon skulle kunna sjunka ner i den nya låneboken. Hon hade stått i kö i tre veckor nu. När de andra eleverna klev på satte hon sin väska i vägen så att ingen skulle sätta sig bredvid henne. Hon tyckte inte om eleverna på sin skola. De var bortskämda snorungar som fick allt de pekade på. Eller så var det så att ingen ville vara med henne som gjorde henne så bitter. De viskade bakom hennes rygg och sa att hon var konstig. Det gjorde henne ändå henne inget. Hon visste redan att hon var konstig, Nicole hade vant sig sen dagis att ingen ville vara med henne och hon var fortfarande ensam nog så att hon kunde spendera tid med att döma folk i tysthet. Bussen stannade där hon skulle gå av och meden bok slappt i ena handen och ryggsäcken över axeln gick hon av. Bussen stannade alltid en bit från hennes hus, men det var inte långt att gå. 

Hon kom in i den dåligt omskötta trädgården och stängde grinden som gnisslade välkomnande, sen gick hon in i huset. Huset var ganska stökigt men hon tyckte om röran. Vad fanns det egentligen för mening med att städa? Hennes pappa kom ut ur köket och hälsade vänligt på henne innan han sa att maten snart var klar. Nicole’s mamma var inte hemma. Eller, joo, men hon bodde inte med dem. Hennes mamma och pappa var skilda och hade varit det ända sen Nicole hade varit en liten bebis. Hon gick upp för trappan och granskade fotografierna som hängde på väggen som hon alltid gjorde. De flesta bilder var på henne som bebis och hennes pappa. Just det… Anledningen till att hennes mamma och pappa var skilda? Mamma var häxa och hennes pappa var icke-magiker. Det var inte så att pappa inte tyckte om tanken på magi, det var bara det att Coraline hade hållit det undan så länge. Han såg det som att hon inte litade på honom och sen så insåg de hur annorlunda de var och tyckte att det var bäst att flytta isär. Nu lade mamma all sin tid på jobbet och väldigt lite tid på Nicole, så hon bodde hos pappa. Nicole tyckte inte att det var tråkigt att hennes föräldrar vad skilda. Tvärtom, hon såg bara fördelar med det. Man fick mer julklappar, pengar och annat än vad man fick från båda föräldrarna istället för en gemensam. 

Nicole nådde rummet som var hennes och stängde dörren. Hennes rum var väldigt litet, men sakerna fick plats. En säng (slarvigt bäddad, om man nu kan kalla det för bäddat) med en brun kudde och ett täcke utan påslakan. Intryckt bredvid den var en bokhylla med ganska många av de kända mugglarböckerna hon brukade sitta med i sin säng och läsa på eftermiddagarna. Men några böcker som hon fått av mamma, med lite mer magi i sig, fanns också där. Vad det än var för bok så slukades dem med hull och hår av Nicole som gärna skulle vilja ha lite fler böcker att fylla sin hylla med. Tvärs över rummet: En TV. Ganska liten men man fick in de flesta kanaler på den och var bra att ha när man hade tråkigt. Vid fönstret stod ett skrivbord och ett staffli där en massa pennor, papper, penslar och annat faktiskt låg ordentligt. Det var väl för att måla och rita var en grej som Nicole tyckte om väldigt mycket. Även fast hon inte var speciellt bra på det, så ville hon bli bättre och det var något hon kämpade för. Inredningen såg lite underlig ut i rummet eftersom allt precis fick plats precis och hade inte mer än någon centimeters mellanrum. Men det var också ganska hemtrevligt, alltså, om man tyckte om att ha en massa saker liggandes på golvet. Nicole hann knappt sätta ner sin skolväska på golvet och muttra över läxorna innan ett nytt rop från hennes pappa sa att hon skulle komma ner. ”Kommer!” Ropade hon och sprang ner, var maten redan klar? 

Nicole kom ner i köket där hennes pappa höll på att vispa sås och log mot henne.
”Kan du diska några tallrikar och glas och duka upp det på bordet? ”Frågade han och blev lite röd om öronen. ”Jag glömde det, förlåt trollet, vet att du är trött nu. ”Nicole nickade och ställde sig vid disken, hon tyckte om att hjälpa pappa när det gällde mat och liknande ändå. Nicole granskade sin pappa när han lagade mat och log lite hon med. Hon hade ärvt en ganska jämn blandning av sin mammas och pappas utseende. Mammas kortare och mulligare kroppsform, mammas fylliga, rödrosa läppar. Men det platinablonda håret, den blekvita hyn och den lite rundare näsan var hennes pappas. Med den blandningen var Nicole faktiskt en väldigt söt flicka, även om hon inte tänkte så jättemycket på det själv än. Men om det var något hon hade ärvt av sin pappa så var det hans personlighet. Hennes pappa var en modig och godhjärtad, lojal människa. Den snällaste, smartaste mannen som gick i ett par skor med 145 IQ, vilket var något Nicole gärna berättade för folk när hennes pappa kom på tal. Det var i det där med ”snällaste” som hennes mammas personlighet kom in och störde, både hennes mamma och Nicole hade svårt att få tycke för folk och var oftast för sig själva… När tallrikar var diskade kunde pappa lägga upp maten och de satte sig vid bordet. Pappa gjorde den godaste maten, av all den mat hon ätit alltså, så hon åt ganska mycket av den. Pappa kollade på almanackan som han börjat göra ganska ofta sen Nicole fyllt elva. Hon visste vad han tänkte, mamma sa att hon skulle få ett brev om en skola efter hon fyllt elva och hon gått på sommarlov. Men det var ett tag kvar till sommarlov. Hennes pappa satte sig ner vid bordet, log mot henne och det började äta. Som varje dag.

Locked