Page 1 of 1

Ivy Kenrick [G] (Ailue)

Posted: 17 May 2013, 07:06
by SORTERINGSHATTEN
Ivy Andrea Kenrick; Saint Peter Port, Guernsey

Det är med en svag duns flickan med de två, mörka flätorna och den ovanligt ljusa hyn landar på mossan som utgör marken i det lilla skogsområdet. Hon är snabb och vet om det själv, snabb och orädd nog att även våga ta de allra galnaste och något dumdristiga vägarna genom terrängen. Ivy hör ett par av klasskamraternas rop längre bort. Hon tar ett hastigt andetag, försöker lokalisera ljudet och rör sig därefter vant mot ett träd en bit bort. Ivy tycker om att klättra och hennes slanka kroppsbyggnad gör det smidigt att ta sig uppåt, från gren till gren. Överlag gillar flickan sådant som är lite farligt, när man klättrar riskerar man ju att trilla ner och slå sig till exempel. Att leka med eld är också roligt, dessutom kan man både impa på och få lite respekt av klasskompisarna om man har lyckats få tag på en tändare och kan bränna upp ett papper eller så ute på skolgården. Hon är inte rädd, Ivy är aldrig rädd. Eller jo, kanske. Men hon skulle aldrig medge det, inte ens för sig själv. Rädsla är till för de veka och begränsade. Hon har inga begränsningar.

Det är just därför, i brist på begränsningar, som elvaåringen nu har klättrat ett bra par meter upp. Hon kan se en stor del av skogsområdet från sin gren. Det är trots allt strandskog, så merparten av träden är ganska låga. Havet kan Ivy också se. Den gråbruna, nästan färglösa blicken betraktar de vita gässen som går på vågorna. Ibland berättar hon skräckhistorier om havet för de andra barnen i klassen, om onda sjöjungfrur som kidnappar barn och torterar dem i sina undervattensfängelsen till exempel. Mesarna blir rädda och det är lite bitterljuvt. Roligt och elakt på samma gång, fast mest roligt. Det är ett av problemen med att inte ha några gränser, ibland råkar man passera dem. Gå för långt. Det händer Ivy ganska ofta. Speciellt när hon busar. Hon måste få göra bus för att inte få för mycker myror i benen och kli i fingrarna. Det är inte helt oskyldiga sådana heller, det är ju de stora och chockerande som är de roligaste. Som till exempel när hon gömde en groda i flickan bredvids skolbänk. När hon sedan öppnade bänken så hoppade så klart grodan ut och fick både fröken och de fegare av Ivys skolkompisar att hoppa upp på stolarna i småpanik. Det var jätteroligt.

Så klart får Ivys beteende konsekvenser. Hennes lärare har ringt hem både en och två gånger. Flickans föräldrar tar det dock med ro. Det är en fas, hon är ju bara ett barn! Hävdar paret Kenrick mellan sina hektiska arbetsdagar. De jobbar mycket bägge två, så oftast har de inte jättemycket tid över till Ivy. Hon klagar dock inte, Ivy trivs ensam. Då kan hon till exempel roa sig med att bränna myror med förstoringsglas. Det är kanske lite hemskt av henne, men samtidigt är det rätt roligt. Hon låtsas att hon är en utomjordisk kraft som bestämmer vilka av myrorna som ska få leva och vilka som ska få dö. Skurkar är så mycket häftigare än hjältar tycker Ivy. Skurkarna är vildare, lite farligare och helt enkelt inte lika mesiga och präktiga som vissa av de där seriehjältarna till exempel. Regler behöver inte nödvändigtvis vara till för att följas hela tiden, saker brukar bli lite roligare om man tänjer på dem.

De tämligen få gånger då Ivy inte spenderar tiden utanför skolan ensam brukar hon leka med pojkarna från klassen. Oftast i skogen, som nu när de leker tjuv och polis. Flickorna tar avstånd från Ivy, de tycker att hon är konstig och läskig med sina många historier. Som den om att hon är en häxa, till exempel. Om Ivy bara visste att det faktiskt inte är påhitt från hennes sida. Om hon bara visste att hon om några månader kommer att utöva magi på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.