Rory Egan [G] (Viggo)

Locked
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Rory Egan [G] (Viggo)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Rory Nevin Egan, Cork


Rory är förste och ende sonen till Thomas och Nessa Egan. Han föddes i Cork en varm juninatt. Båda föräldrarna är stolta irländare och sonen fick såklart enbart irländska namn, precis som traditionen kräver.

Nessa kommer från en sträng katolsk familj medan Thomas inte bryr sig så värst om religion (trots att han föddes katolik), Rory har därför växt upp med religionen i fokus, han går på en skola som drivs av kyrkan och minst varje söndag sitter han på kyrkbänken och lyssnar på Guds ord. Trots detta är Rory förvånansvärt öppensinnad och nyfiken på vad som finns bortom den lilla byn i utkanten av Cork, han vill se mer än vad han får. Han påminner om sin farmor i sättet, gladlynt och trevlig med ett varmt skratt och en generositet få barn visar, men liknar mest sin pappa till utseendet med de bruna ögonen, det ljusbruna lockiga håret, fräknarna och den smala kroppen.

Rory tycker om sport, att spela fotboll eller rugby med alla sina vänner, han har väldigt många vänner men ingen som står honom riktigt nära. Han älskar att simma också och allt som har med vatten att göra, det händer ofta att han glömmer bort tiden när han är iväg och badar – han kan komma hem sent på kvällen, rynkig som ett russin och med blåblek hud. Ibland får han smisk för att han oroat sin mamma.

Farfar Paul äger ett fiskeri, pappa och Rorys ingifta farbror arbetar för honom. Ibland följer Rory med när de är ute och fiskar, han sitter då i fören på båten med blicken riktad ned på den skummande vattenytan. Den grönblåa färgen hypnotiserar honom och solen som glittrar på vattenytan speglas i de bruna ögonen – då är livet som härligast och det kan bara bli bättre om han hoppar i vattnet men det får han inte för pappa.

Rory tycker om den lilla skolan som drivs av byns kyrka, han deltar aktivt på lektionerna och är snabb med att anta utmaningar. Det enda som är lite jobbigt är att gå upp tidigt på morgonen, annars försöker han ha en positiv inställning hela tiden. På fritiden är det havet som tar den största platsen i hans liv men han gillar även serietidningar, fiske och hemlandet Irland.

På den lilla gården bor, förutom han och föräldrarna, hans farföräldrar Paul och Christie Egan. I grannhuset bor hans faster Mary med sin man Liam Caxton och deras dotter Eilish. Familjen säljer färsk fisk i stort sett varje dag på torget i byn och de är tillsammans nästan jämt. Eilish är två år äldre än honom och de umgicks nästan dagligen då de gick i samma skola. Där försökte han hjälpa henne för de flesta elever retade henne men ibland ville han bli lämnad ifred och bara vara glad. Eilish kan vara hemskt negativ och Rory vill inte vara hennes superhjälte alla gånger. Fast när han tänker så får han skuldkänslor och det är oftast detta som han bekänner för prästen när han biktar sig. Prästen verkar dock inte ta detta på för stort allvar, faktum är att ingen vuxen verkar ta mobbningen på allvar så då känner Rory ett ännu större ansvar att se till att Eilish mår bra. Nu går hon på en annan skola sedan två år tillbaka så Rory trivs väldigt bra i skolan.

Rorys halvsyster Bedelia MacGee vet han ingenting om och ingen i familjen pratar om henne, men han är ganska säker på att hon bor i England någonstans. Han känner till henne enbart för att han en gång var i sina föräldrars sovrum och rotade i garderoben efter pappans rugbyboll då ett fotografi ramlade ur en gammal höstjacka. Nyfiken, som Rory alltid är, hade han tagit upp det och studerat bilden noga. Han ryckte till då personerna inte var stelfrusna som på fotografierna i familjens fotoalbum. De rörde på sig! Efter att han stirrat hypnotiserat på bilden vände han på det och läste texten på baksidan - Du och din dotter Bedelia, februari - stod det med en snirklig skrivstil som inte kom från någon ur hans familj. Rory stirrade på bilden, bebisen rörde på sina små armar inuti babyfilten hon var insvept i och gäspade en gång. Hon var riktigt söt. Pappa Thomas såg stel och obekväm ut, som om han inte ville vara där. Ytterdörren hade plötsligt smällt igen och Rory hoppade till innan han snabbt stoppade ned fotografiet i rocken igen. I efterhand undrade han hur fotografiet lyckats hamna på golvet, det var som om det krupit ut ur fickan, ja som om det var menat att han skulle ha hittat det. Hur som helst kunde han inte glömma bilden av pappan tillsammans med systern, den var fastetsad på näthinnan. Men varför var hon hemlig? Rory vågade inte fråga sin pappa som hade det heta irländska temperamentet men händelsen fick honom att fundera på andra underliga saker som hänt. På en av skolans anordnade rugbymatcher hade Rory hamnat unders i högen med bollen tryckt mot bröstet. Han försökte kravla sig undan men låg fast mellan marken och två storvuxna pojkar. Plötsligt kändes det som att marken tryckte honom uppåt, tyngden från pojkarna lättade på hans rygg så han lyckades kravla sig undan och senare göra mål. Han hade inte funderat på det så mycket just då men senare på kvällen kände han sig övertygad om att Gud verkligen existerade, för vem annars hade hjälpt honom bli matchens hjälte?

En regning morgon i juni, bara någon dag efter Rorys elfte födelsedag, knackar det på ytterdörren och familjen runt frukostbordet utbyter blickar med varandra. Vem vill dem någonting såhär tidigt på en söndag?

Herren i huset, vilken fortfarande är Paul Egan, reste sig upp och öppnade dörren. Han höjer förvånat på ögonbrynen då en lång ung man, med knallrött hår och ansiktet fullt av fräknar, hälsar honom glatt ”god dag”. Kläderna måste vara några storlekar för stora, de sitter illa och på huvudet har mannen en sliten basker nedtryckt över öronen. Främlingen ber att få komma in och familjen studerar honom med blandade känslor, Rory ärr nyfiken medan hans pappa ser rädd ut. Det är konstigt, Rory har aldrig sett sin pappa rädd förut – han är ju den som är oövervinnerlig och bäst i allt enligt Rory.

”Jag söker en Rory Egan, nyss fyllda elva år”, säger mannen med sina ögon fästa på Rory.
Rory, nyss inkommen efter att ha lekt ute i regnet innan frukosten, ler mot mannen samtidigt som han är lite osäker på vad någon skulle vilja honom. Han hade inte gjort något bus eller varit elak mot någon så det kan inte vara polisen eller skolan som skickat mannen.
”Han sitter här”, säger farmor när ingen annan öppnar munnen. Mamma Nessa lägger en beskyddande hand på sin sons axel medan Thomas ställer sig upp och därmed står mellan sonen och främlingen. Mannen nickar glatt mot farmor och vänder sig sedan mot Rory som då lägger märke till hans gröna ögon. De gnistrar som solstrålar på stilla vatten och han känner sig genast lugn. Han älskar havet och livet under ytan. De två ser på varandra men Thomas harklar sig.
”Och vad vill ni honom, om jag får fråga?” Frågade han misstänksamt och mannen höll fram en hand.
”Visst får ni det”, säger mannen leende men Thomas tycker inte att detta är lustigt, han är på väg att protestera men mannen fortsätter: ”Förlåt, jag har inte presenterat mig: Flynn Flannigan.” Han sträcker fram sin hand och Thomas tvekar länge innan han skakar den. Dock släpper han inte ned garden, vem är den här kufen egentligen och vad sjutton vill han Rory?
”Vill ni ha lite te?” frågar farmor Christie med ett litet leende men Flynn skakar på huvudet.
”Nej tack fru Egan, jag kom bara för att överlämna det här brevet till Rory och prata lite med er.” Utan omsvep tar han en av köksstolarna som står mot väggen och sätter sig bredvid Rory innan han tar fram ett kuvert från sin jackas innerficka. Han ler hela tiden och släpper inte Rory med blicken då han lägger kuvertet framför pojken. Rory bara stirrar på det och har svårt att hålla ordning på tankarna. Hans namn och adress står skrivet på framsidan med en egendomlig handstil. Han har aldrig fått ett brev förut och han tar det varsamt i sina händer och håller i det ett tag. Känslan är häftig, någon har skickat ett brev till honom! Detta brev har till och med kommit med en budbärare, hur coolt är inte det?!
”Vem är det ifrån?” frågar Thomas skarpt och Flynn ler ännu mer.
”Från en väldigt speciell skola.”

Rory tittar upp på Flynn och det spritter till i magen av nyfikenhet och nervositet. Hogwarts. Han skäms nästan när namnet poppar fram i huvudet. Han borde egentligen inte kunna det namnet eller veta någonting om den världen som skolan tillhör. Men hans kusin Eilish har inte kunnat hålla allting hemligt, han vet att hon studerar där och att hon är… häxa. Det pirrar i hela kroppen och han får gåshud. Eilish fick ett liknande brev för två år sedan, nu kommer hon bara hem över sommaren och pratar om de mest konstigaste sakerna som trolldrycker och dödsätare. Rory tycker det är ganska häftigt men familjen har förbjudit henne att prata om vad som försegår på skolan, det är inte normalt, hon är inte normal. Rory sneglar på sina föräldrar, hans mamma är gråtfärdig och pappa är arg. Kommer de tycka att han är onormal nu också eller? Det gör honom osäker medan han öppnar kuverter och tar fram brevet.
”Jag visste inte att vi hade anmält honom till någon specialskola”, mumlar Nessa och sneglar på Thomas, hon vill inte erkänna att hennes son ska gå i samma fotspår som Eilish, hon är fast besluten att inte lämna ifrån sig honom.
”Låt Rory läsa brevet i fred.” Farmor Christies ord förvånar dem alla men hon ignorerar deras chockartade ansiktsuttryck och utbyter blickar med Flynn. Rory studerar sin farmor, hon ser glad ut och han slappnar av.

Nessa börjar plötsligt gråta och Thomas klappar henne stelt på axeln, hur kunde Gud straffa familjen på det här sättet? Först Eilish och nu Rory, det är för hemskt. Hon gömmer ansiktet i händerna och snyftar men farmor viftar med handen åt Rory att han ska fortsätta med sitt och han läser ivrigt vad som står i brevet.
Den här dagen förändrade Rorys liv, han är en trollkarl, född och uppvuxen i en mugglarvärld men på väg på ett magiskt äventyr som kommer fortsätta för resten av livet.

Senare den dagen gick hela familjen, inklusive Rorys faster och hennes man, till kyrkan och alla bad för Rory, att han inte skulle hamna i helvetet och att Gud skulle beskydda honom. Rory kunde inte koncentrera sig på prästens förmaningar och i bikten hade han ingen synd att komma med förutom att han var glad för någonting hans familj var extremt ledsen över. Det var ingen synd i sig tyckte prästen och Rory kände sig lättad, han behövde inte känna skuld över sin glädje över att vara trollkarl, istället såg han fram emot sitt första år på Hogwarts.

Locked