Page 1 of 1

Lucy Winter [G] (Loppan1)

Posted: 18 Dec 2012, 07:51
by SORTERINGSHATTEN
Lucy Angel Winter, Kidwelly, Wales

Lucy Winter, den lilla flickan som fyllt elva år i slutet av maj, stod nu framför spegeln i sitt rum och försökte bestämma vad hon skulle ha på sig. I vanliga fall brukade hon inte bry sig om mode utan saker som att simma i havet och klättra i träd. Men i dag var det ingen vanlig dag. Det var dags för hennes avskedskalas innan hon åkte i väg till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom och trots att hennes mamma var mugglare var hon helt införstådd med vad det var för skola hennes enda barn skulle skickas i väg på. Lucys pappa hade inte gjort någon hemlighet av att han var en trollkarl utan berättat det så fort de var gifta. Hur som helst hade Lucy äntligen bestämt vad hon skulle ha på sig: en kort rosa kjol, en svart långärmad svart paljettröja och svarta paljettsneakers. Jag vet inte ens var jag fått dem ifrån, tänkte Lucy förstrött och började fläta sitt ljusrosa hår. Egentligen var hennes hår gyllenblont, vågigt och silkeslent. Men drygt en vecka tidigare hade hon färjat det ljusrosa med vanlig mugglarhårfärg, vilket hade gjort föräldrarna ganska vansinniga men när Lucy försäkrat dem om att håret bara var tonat och att färgen gick ur efter åtta hårtvättar så lugnade de sig något. När Lucy var klar med flätan räckte den ända till midjan. Hon snurrade runt och betraktade sedan sig själv i spegeln: den lilla hjärtformade ansiktet, de stora havsgröna ögon kantade av långa täta ögonfransar, den lilla näsan som var prydd av några få fräknar, den ljusa hyn, de små runda hallonröda läpparna och under dem den lilla gluggen mellan fram tänderna. Lucy log, snurrade ut från rummet och skuttade ner för trappan.

Senare på kvällen satt Lucy i vardagsrummet och fingrade på sin trollstav: körsbärsträd, 9 tum med en kärna av enhörningshår. Hennes pappa Eric gick in i rummet, fram till fåtöljen Lucy satt i och klappade henne på huvudet.
”vad är det, Mini? Du ska ju åka i morgon!” Lucy log för sig själv, Mini det hade varigt hennes smeknamn enda sen hon var liten och det kanske hon var också: liten, kort, nätt och späd. Det var så alla beskrev henne.
”Jo, tänk om jag inte får några kompisar!” Lucys pappa suckade.
”Mini, kom igen! Klart du kommer att få kompisar! Så, nu måste du gå och lägga dig. Du ska upp tidig i morgon.” Lucy gick upp för trappan och in på sitt rum. Hon la sig på sängen och började sjunga. Med ljus och klingande röst. Med ljus röst som ett klingande klockspel lång Lucy där och sjöng länge, länge. Men till slut blev det för tråkigt så hon öppnade hon öppnade fönstret och klättrade upp i det stor pilträdet som stod alldeles utanför Lucys sovrums fönster. Hon klättrade vigt upp så långt hon kunde komma i trädet allt medan hon sjöng med sin klara stämma.

På morgonen var Lucy inte alls lika prydlig som på festen dagen innan. Hennes ljusrosa var flätat i två långa flätor, hon hade en stråhatt på huvudet, en ljusgul t-skirt, bleka tajta hängsle byxor, en blå jeansjacka och röda lackkängor. Det var så hon såg ut när hon kom inhoppande på perrong nio trekvart med en stor gammal koffert och en bur med den orangevita kattungen, Teddy som innehåll. Hennes föräldrar följde efter henne med varsitt stort leende klistrat på läpparna. ”Nämen hej, Sophie och Eric så kul att träffa er igen!” När familjen vände sig om för att se vem som ropat kom en ganska tjock häxa med stripigt blont hår och en leopardmönstrad klänning fram mot Lucy och hennes föräldrar. Häxan började ivrigt att prata med Lucys föräldrar och eftersom Lucy inte ville vara oartig gick hon en bit bort för att vänta på att tåget skulle komma. Efter ett tag tyckte hon att det blev tråkigt att bara stå och vänta så hon övade på att stå på händerna. Hon blev lite sårad av alla konstiga blickar folk kastade på henne men hon orkade inte bry sig om dem. När hon försökte ställa sig upp för tredje gången ramlade hon rakt på huvudet. En skarp svidande smärta i bakhuvudet träffade Lucy som ett piskslag och hon hörde ljudet av springande steg och när hon lugnat ner sig såg Lucy tre siluetter luta sig över henne. De två första var hennes föräldrar och den tredje var den feta häxan.
”Hur gick det, gumman?” Frågade Lucys mamma oroligt samtidigt som tåget rullade in på perrongen.
”B-bara bra!” Flämtade Lucy när hon återfann talförmågan.
”Nu går tåget!” Muttrade den okända häxan surt.
Lucys föräldrar gav henne varsin stor kram, försäkrade henne om att skicka en uggla så snart som möjligt och hjälpte henne upp på tåget. Nu bär det av tänkte Lucy tyst för sig själv och satte sig i en ledig kupé.