Eraine Claw [G] (Freyda)

Locked
SORTERINGSHATTEN
Husalf
Husalf
Posts: 1325
Joined: 05 Feb 2009, 12:34

Eraine Claw [G] (Freyda)

Post by SORTERINGSHATTEN »

Eraine Julia Bridgette Claw
Chelsea, London

Två dagar. Tänk att två dagar kunde vara så mycket och så lite på samma gång! Era Claw hade pratat med sin mamma om det idag på morgonen, och modern hade instämt. Två dagar kunde vara ett ögonblick, en evighet, en längtan och en väldans massa mer.
Era längtade.
Hon längtade så att det kändes i hela kroppen, hon längtade att hon knappt kunde tänka på något annat. För om två ynka dagar så skulle Alex och Elle komma hem ifrån Hogwarts.
Att ha två storasystrar som redan gick på Hogwarts var både bra och dåligt, konstaterade Era där hon just denna soliga förmiddag i juni stod i bageriets kök och dekorerade glaserade hallonmuffins med chokladdoppade hallon. Det som var bra var att man redan visste ganska mycket om skolan, man fick liksom smakprov. ’Och vem gillade inte smakprov?’ tänkte Era nöjt och stoppade ett lent chokladhallon i munnen. Smakprov var bra grejer! Ibland så delade de ut smakprov i bageriet - bageriet som hennes föräldrar ägde och där Era gärna hjälpte till. Det var kul att ge folk goda saker! Och ganska ofta så köpte de något när de fick smaka på det först, så smakprov var verkligen ett finfint påhitt.
Smakproven som Era brukade få – av i synnerhet Alex – ifrån Hogwarts innehöll inte kakkross, små minimuffins eller bitar av mjuka nybakade bröd. Nej, Hogwartssmakproven kom i form av andra godbitar. Doften ifrån nyinköpt kurslitteratur (Era var inte särskilt litterärt lagd ens för att vara en elvaåring, men själva känslan av nyinköpta, doftande och prasslande böcker var obeskrivbar), känslan av att få hålla i en riktig trollstav (Era längtade sig fördärvad efter att få en egen stav – att provhålla Alex stav var inte riktigt samma sak som att ha en egen, även om det var coolt) och berättelser om olika äventyrliga upptåg som särskilt Alex alltid verkade ha för sig. Stora storasyster Elle hade berättat om spökena och elevhemspoäng, och trots att Eras båda äldre systrar hade hamnat i olika elevhem så verkade de trivas bra på skolan. Så Era var inte orolig för det där med elevhemmen, det skulle nog bli chill ändå. Hon hoppades att hon skulle få hamna i Gryffindor med Alex! Det skulle äga. Särskilt eftersom det oftast var Alex som Era umgicks med här hemma. Elle läste mest en himla massa, och hon var ju så vuxen och tråkig ganska ofta. Det kanske alla var i hennes elevhem? Slytherin. Det lät i och för sig ganska tufft. Fast nä. Gryffindor lät tuffare.
Era placerade ut de sista hallonen på de vackra muffinsen och log nöjt. Hon ägde på det här, om hon fick säga det själv! (Och det fick hon ju såklart.) Det här var det bästa med att Alex och Elle inte var hemma på terminerna – då kunde ju Era få göra allt det roligaste i bageriet. Som att dekorera cupcakes, baka ut småkakorna eller (om hon hade riktig tur) få hjälpa till att göra tårtorna. Tårtorna var de svåraste att göra, och ofta använde mamma eller pappa ganska mycket magi när de komponerade dem lager för lager i former och strukturer som bara begränsades av fantasin. Era längtade tills hon kunde göra likadant.
Den korta och småknubbiga sandblonda flickan med det lockiga axellånga håret - flätat i två tjocka flätor som precis snuddade vid hennes axlar - hoppade glatt ner ifrån pallen hon stått på intill den stora bänken i bageriets kök när hon dekorerat de läckra hallongodbitarna som nu skulle ställas in i bageriets kylrum. Era nynnade på en munter melodi, torkade av händerna på kakishortsen och lyfte upp brickan med cupcakesen för att sedan traska iväg med dem till kylrummet. Bageriets kylrum var ett paaaaradis! Det stod fat och brickor med olika bakverk och läckerheter överallt!
På vägen ut så nappade Era åt sig en sirapskaka med topping av hackade hassel- och valnötter som hon förnöjsamt mumsade på medan hon städade undan hjälpligt i bageriköket. Kladdiga, färgglada bunkar och slevar lämnade hon i diskhon och ingredienser som inte tagits slut på ställde hon på dess rätta platser. Era var inte jätteordningsam av sig, men på något sätt så hade hon märkt att det var lite enklare att jobba effektivt och hinna med massor av roliga kakbak och matlagningsutmaningar om man hade det snyggt och ordnat i köket! Sovrummet som hon och Alex delade däremot… Det var en annan femma! Ibland så brukade deras mamma kika in och säga något i stil med att ”det såg ut som tretton tokiga småtroll dansat salsa därinne”. Era tyckte att det var kalasbra, för både hon och Alex fick alltid massa bra uppslag till sina fantasilekar ifrån det. Världen blev ju fett mycket mer spännande om man testade att se den genom ett tokigt småtrolls ögon då och då, inte sant?
”I was made for lovin’ you baby! You were made for lovin’ me!” sjöng Era med sin allra bästa sångröst – som var bra, men inte sådär förtrollande och förhäxande bra utan mer brabra helt enkelt – när hon sköt upp dörren som sammanlänkade bageriets kök med familjen Claws kök. Inne i köket så stod för tillfället kartonger med pärmar och pergament och papper överallt, och det stora köksbordet var belamrat med mängder av mappar, viktiga dokument, fjäderpennor och sådant. Mamma och pappa höll på med sånt där papperarbetesgrejsimojs som man visst var tvungen att göra lite då och då när man ägde ett bageri. Era var glad att hon slapp göra det! Hon var inte jätteduktig på att läsa och skriva, men rita kunde hon ganska bra. Fast bäst var hon på att baka och laga mat, och det gjorde hon jättemycket. Men ibland kunde det vara kul att läsa också, när man väl kom till ro liksom. Precis som sina äldre systrar så var Eraine hemskolad, och ibland var det kul och ibland var det lite mindre kul. Det var fett jobbigt att få läxor av sin mamma – då var det ju självklart att hon kontrollerade ifall de blev gjorda eller inte… Dessutom så var det inte lika roligt nu när Alex inte var hemma. För två år sedan så hade de ju liksom gått i samma ”klass”, och allt blev så mycket roligare när Alex var med.

Era hade ärvt några av Alex gamla skolklädnader, några av de delarna utan elevhemsmärke. De hade fått sys upp och ut lite eftersom Alex var lång och smal som en pinne, medan Era var kort och åt det lite rundare hållet. Och namnlapparna där det med moderns prydliga handstil stått ”Alexandra Claw” med silvrig tråd var nu utbytta mot några betydligt längre lappar där det stod ”Eraine Julia Bridgette Claw”. Era diggade sitt namn! Det var därför hon hade övertalat mamma att få ha hela sitt namn på namnlapparna. Det var ganska långt dock, så därför kallades hon nästan alltid Era. Eraine var ett gammalt släktnamn, en hopskrivning av två tvillingars namn.
Era funderade ibland på om det fanns någon annan vi världen som hette som hon. Hon trodde inte det, men det fanns säkert jättemånga som hette något av hennes namn. Julia till exempel. Det var ju ett jättevanligt namn!
Med skuttande, hoppiga steg så virvlade det elvaåriga yrvädret igenom köket och pinnade iväg uppför trappan. Ibland när Alex var hemma så hade de tävlingar om vem som kunde springa upp till ovanvåningen först, eller vem som kunde åka ner snabbast på räcket. Det var störtkul! En gång så hade Era trillat över kanten på räcket när hon kanade ner för det, och det hade kunnat sluta illa. Era mindes hur luften hade rusat omkring henne, hur en sugande och kittlande känsla spritt sig ifrån magen och ut i kroppen. Under ett ögonblick som verkade som en evighet så hade hon flugit! Men när golvet närmat sig i racerfart så hade det helt plötsligt stannat, och Era hade verkligen svävat några decimeter över marken i nån sekund innan hon dunsade ner på det lackade köksgolvet av trä. Det hade varit det tuffaste någonsin.
Och sedan den där gången så fanns minnet av den hissnande känslan i maggropen kvar, och den hade blivit fröet som fått gro och växa till det som var en av Eras främsta drömmar: Att lära sig surfa. I Australien. Hon älskade Australien, och på väggen över hennes säng uppe i hennes och Alex rum satt massor av rörliga och orörliga planscher och bilder ifrån glittrande hav, vita stränder, kaotiska vackra städer, röda klippor och eviga öknar. Och kängurur! Bästa djuret någonsin! Elle hade berättat för Era vad en patronus var, och Era hoppades att hennes patronus var en känguru. Trots att Elle hade sagt att man inte fick lära sig att trolla fram patronusar fören man var typ pensionärsgammal så tänkte Era be sin professor att lära henne och resten av klassen det nu i ettan. Kanske inte första lektionen, för man behövde nog lära sig något lite lättare först.
Men Era gillade alla djur, faktiskt. Hon hade en katt, en katt som hon haft i snart ett och ett halvt år. Hon hade hittat honom när han var en kattunge, han hade på något vänster lyckats klättra upp i ett träd som hängde ut lite över massa taggbuskar. Era hade lyckats klättra upp dit och lirka ner honom, och sedan dess hade han fått bo hos Era. Era hade döpt honom till Angus Sydney Berry Erainson - Angus för att det var awesome (och för att det började på ”A” precis som Alex, och Alex var ju bäst!), Sydney och Berry på grund av Australien (Sydney för att det var en tuff stad, och Berry för att Canberra var huvudstaden) och Erainson för att det var Eras katt! Era hade nämligen frågat sin pappa om varför folk hette Johnson och sådant, och då hade pappa sagt att det ifrån början varit någon som hette John som fått en son, och så hade man lagt ihop det varpå namnet spridit sig. Era gillade det. Tänk så skulle det springa runt en massa katter om hundra år som hette Erainson? Så himla coolt! Era var mycket nöjd med sina namnval till sin älskade, lata, stålgrå, lena och tjocka katt.
När Era kom upp till sitt och Alex rum så hoppade hon enkelt över de mindre drivor av prylar och omkullvälta möbler som täckte golvet, och avslutade med ett jättehopp upp i den säng som var hennes. Mitt emot stod Alex säng – Era kunde knappt bärga sig tills om två kvällar när systern var hemma igen. Då skulle de busa och prata och bara vara heeela kvällen och natten lång. Men nu var Era ensam, och hon la sig på rygg i sin mjuka och som alltid obäddade säng och kikade på alla sina posters som satt på väggen. Bilder ifrån Australien och Afrika varvades med bilder på mystiska djur, allt ifrån fladdermöss till katter till elefanter. Någon gång så ville Era åka till Afrika, och prata med alla människor där. Kanske lära sig hur man bakade där! Era visste att saker fungerade olika runt om i världen, och hon ville veta precis hur. Och så ville hon lära känna människor som kanske inte var precis som hon, hon ville prata med alla! Schyssta typer i alla fall.
Hogwarts skulle bli hennes första steg. Först Hogwarts, sedan Australien, Afrika och resten av världen. Det låg långt fram i tiden, kanske en hel evighet. Era önskade lite att då var nu, men just nu så var det systrarnas hemkomst som hägrade mest framför hennes inre blick. Två dagar, ett ögonblick, en evighet. Era längtade.

Locked