Diana Rochester-Jones [S] (Elddraken)

SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 1325
Blev medlem: 05 feb 2009, 12:34

Diana Rochester-Jones [S] (Elddraken)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » 12 aug 2016, 08:57

Diana Rochester-Jones, Hull
Diana Rochester-Jones drar sin resväska genom King’s Cross. I andra handen har hon Chesters bur. Chester är den ståtliga hornuggla hon fått i present av sina föräldrar det år hon börjat skolan. Det är den fjärde gången hon gör detta nu, och hon är inte lika nervös längre. Mycket har ändrats de senaste fyra åren, men hennes utseende är nästan detsamma. Hon är fortfarande späd och kortväxt och ser ut att vara minst två år yngre än hon faktiskt är. Hennes mest utmärkande drag är ett par gröna, något snedställda ögon och det svarta, lockiga håret som tämjts med mer hårvårdsprodukter än vad som rimligtvis borde vara nödvändigt.
De gröna ögonen återfinns även hos kvinnan som går bredvid henne, mormor Elisabeth Rochester. Mrs Rochester är en respektingivande kvinna trots att hon bara är några centimeter längre än Diana. Det grå håret är uppsatt i en stram knut, men några lockiga tåtar har redan slitit sig. Det är någonting i ansiktsuttrycket som gör att folk ändå nästan instinktivt respekterar den gamla kvinnan. Sedan två år tillbaka är det mormor som följer Diana till tåget.
Sedan det visade sig att hon var häxa så har Diana börjat spendera mer och mer tid hos mormor Elisabeth. Det är inte så att hon aldrig är hemma, men både hennes mamma och pappa jobbar och ingen av dem har möjlighet att följa med henne till Hogwartsexpressen, så hennes mormor hade erbjudit sig att komma istället.
Mormor vägrar fortfarande att träffa Fanny, Dianas mamma. Fanny hade gift sig med en mugglare och har nu helt och fullt övergått till att leva ett mugglarliv. Diana själv hade inte vetat om att hon var häxa förrän den dagen en uggla kommit med antagningsbrevet till Hogwarts.
Sedan dess har hennes liv successivt förändrats. Hon har känt sig sviken av sin mamma för att hon inte berättat, och har på vissa sätt straffat henne genom att spendera mycket tid med sin nyfunna magikersläkt. Hon har en moster som heter Julie och en morbror som heter William. Moster Julie är gift med en japansk trollkarl och har tre barn, varav den äldsta flickan Emi ska börja på Hogwarts nu när Diana påbörjar sitt fjärde år. Det innebär att Diana plötsligt har kusiner. Hon har träffat dessa mycket eftersom mormor är mycket stolt över Julies mans påbrå, och därför envisas med att bjuda hem Julies familj ständigt och jämt.
Barnen är dock så pass mycket yngre att de mest irriterar Diana, hon är inte bra med barn eftersom de inte tänker logiskt över huvud taget. Dessutom är hon otroligt avundsjuk för att de fått växa upp i en magisk miljö med vetskap om sitt arv, medan hon inte fått det. Det märks också mycket tydligt att mormor egentligen föredrar Emi, Kenta och Yuri framför henne. Samtidigt som Diana har respekt för hierarkier (där hon själv gärna får vara i toppen) så hatar hon att hon själv inte är mer än halvblod medan hennes kusiner är fullblodsmagiker.
Mamma Fanny och pappa Toby är läkare respektive advokat och har inte mycket till semester, därför har de inte kunnat protestera när mormor Elizabeth tagit över nästan allt ansvar för Diana under sommarmånaderna. Dessutom vill Diana inte lämna den magiska världen, och hennes mormor vill gärna att hon ska vara med sina magiska släktingar och inte hos Tobys mugglarfamilj. Diana tycker samma sak, eller åtminstone är det vad hon säger till mormor. Hon saknar sina föräldrar, hon avgudar egentligen sin pappa och tycker mycket om sin mamma, men det är viktigt att hon håller sig väl med sin släkt. Rochester är visserligen en utdöende släkt, men eftersom de ändå har en del pengar och inflytande fortfarande så vill Diana ha en så bra relation med dem som möjligt.

De senaste åren har varit en lång läroprocess. Eftersom hennes mamma inte pratat om den magiska världen alls under hennes uppväxt, men kompenserat för detta genom att alltid låta Diana få som hon vill så har Diana fått omvärdera sin egen position här i världen. Det irriterar henne att hon är halvblod, hon tror att hon hade kunnat ha en bättre och mer framstående position i sitt elevhem och sin årskurs om bara båda hennes föräldrar varit magiker. Nu har hon istället fått inse att andra inte ser på henne på samma sätt som hon själv gör.
I ettan kämpade hon emot så mycket hon bara kunde, mot allt och alla. Förvandlingskonsten var det enda som kunnat fånga hennes intresse, och i övrigt spenderade hon så lite tid som möjligt på skolarbete, istället bråkade hon med både lärare och andra elever. Det hade funnits mycket att bråka om, gruppdiskussioner som spårat ur under lektionstid, eller hennes försök att både försvara sin pappa från diverse mugglarfientliga kommentarer samtidigt som hon inget hellre ville än att bara glömma sin mugglarbakgrund och halvblodsstatus. Samtidigt har hon hållit tyst när samma typ av kommentarer kommit från någon i det egna elevhemmet, särskilt om de kommit från någon som hon visste tillhörde någon högstatussläkt. Hennes utbrott hade gjort att elevhemmet förlorat en hel del poäng, och hon spenderade en hel del tid ensam under sitt första år på skolan.
I tvåan hade problemen till viss del fortsatt och det hela slutade med att Fanny fått komma på möte tillsammans med Diana och elevhemsföreståndaren. Eftersom det varit pinsamt att bli tillsagd och att hennes mamma tvingas komma till skolan så skötte sig Diana bättre efter det. Hon lyckades till och med skaffa sig några vänner bland flickorna i den egna årskursen. Diana kan vara otroligt trevlig och lätt att ha att göra med när hon inser att det är bra för henne själv, och därför hade det inte varit så svårt för henne att få vänner när hon väl lade manken till.
Under tredje året började Diana inse att hon kanske ändå inte var precis som de andra flickorna. Hon hade aldrig förstått och aldrig varit intresserad av pratet om killar, och även om hon inte varit speciellt brydd tidigare så började det gå upp för henne att hon snarare var intresserad av tjejer. Hon höll detta för sig själv och försökte även förneka det så gott det bara gick inför sig själv. Hennes släkt skulle inte förstå, och hennes mamma hade samma konservativa värderingar, det var ju inte på grund av den typen av meningsskiljaktigheter hon sagt upp kontakten med släkten. Hennes pappa var inte mycket bättre och hon tyckte inte om att dela med sig av sådana personliga saker till sina kompisar eftersom det skulle göra henne svagare inför dem, och hon hatade att visa sig sårbar. Hon höll sin förälskelse i en tjej i Ravenclaw-trean helt för sig själv och försökte att bortförklara det hela även inför själv, det var säkert bara en fas och någonting som skulle gå över. Innerst inne visste hon redan då hon att så inte var fallet, men det vägrade hon att acceptera.

Trots diverse händelser under de tidiga åren på Hogwarts så bedömer Diana alltid andra utifrån sig själv och vill ogärna inse att hon kan ha fel och att andra kan ha andra värderingar och kvaliteter lika bra eller till och med bättre än hennes. Det som främst märks nu när hon blivit äldre är att hon har börjat hålla sina åsikter om andra för sig själv. Istället har hon blivit bättre på att förstå hur människor resonerar och hur hon ska bemöta dem för att relationen ska gagna henne så mycket som möjligt. Där hon kanske tidigare sett en person som blyg och mesig, till skillnad från henne själv som har otroligt mycket skinn på näsan, så vet hon nu hur hon ska bära sig åt för att få sagda person att ”hjälpa” henne med läxor eller anteckna åt henne på lektioner. Hon har lärt sig att hon kan ha nytta av sin ilska, men hon använder den på andra sätt nu och har i helt slutat med utåtagerande beteenden.
Diana hade i trean valt maskeringsmagi och mugglarstudier. Maskeringsmagi därför att hon tyckte om förvandlingskonst, och mugglarstudier för att hon ändå var uppväxt i en icke-magisk miljö och hon egentligen hatade att anstränga sig. Mugglarstudier tänkte hon helt enkelt att det inte borde innebära någon större utmaning.
Det är jobbigt nog att hon fortfarande måste läsa alla ämnen som funnits sedan ettan., så hon orkade definitivt inte mer än två extra ämnen Det enda hon egentligen brydde sig om var Förvandlingskonsten. Efter att redan i ettan ha förstått att det var ett av de svåraste ämnena så hade hon satt sig i sinnet att hon skulle bli så bra som möjligt på just det. När hon sedan dessutom visat sig ha fallenhet för förvandlingar, så bestämde hon sig för att även läsa maskeringsmagi. Den stora förhoppningen var att en dag kunna bli animagus.
Hon tror själv att den största anledningen till att hon är så bra på förvandlingskonst som hon faktiskt är, det är att hon också är duktig på att teckna och måla och skapa saker med händerna. Några andra intressen har hon knappt, hon fördjupar sig hellre än breddar sig. Det enda som egentligen gjort att hon stått ut de första två åren på skolan hade varit att hon trots allt kunnat spendera tid på egen hand med att rita och måla. Det fanns mycket att utforska på skolan, och där stod många motiv att finna. Annars brukade hon leta fram bilder på magiska djur och varelser för att kunna teckna av dem. Hon hade ju inte känt till deras existens tidigare och hon var väldigt fascinerad av alla dessa nya varelser. Det enda som störde henne var att hon inte kunde arbeta med lera här på skolan, men turligt nog så kunde förvandlingskonsten på vissa sätt ersätta det. Nu när hon börjar fjärde året så har hennes mamma skickat med henne ett helt block med akvarellpapper, nya penslar med mårdhår och en uppsättning nya, fina färger av ett dyrt märke. Det är helt uppenbart ett sätt att be om ursäkt för att de inte hinner ses så mycket under sommaren, men Diana tänker inte låta det hindra henne från att använda det nya materialet så mycket hon kan.