Karma Strickland [G] (Ailue)

SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 1325
Blev medlem: 05 feb 2009, 12:34

Karma Strickland [G] (Ailue)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » 03 aug 2016, 22:37

Karma Rain Strickland; Praa Sands, Cornwall

Lite avsides från byn Praa Sands ligger ett väldigt vindpinat hus med en stor altan omgärdad av en vildvuxen trädgård. Huset ligger uppe på en höjd och blickar idylliskt ut över havet. Mellan knotiga fruktträd i trädgården hänger tvätt på tork, mest luftiga linnen i olika mjuka färger men även en del paisley- och batikmöstrade plagg fladdrar i havsvinden.

Ljudet av sitarmusik blandat med klirrandet från vindmobiler gjorda av snäckor, glas och andra strandfynd blandas med det lugna, rytmiska havsbruset. Då och då färdas ett svagt skratt eller utrop inifrån husets kök ut i augustimorgonen genom de öppna altandörrarna.

Karma Strickland vill aldrig att sommaren ska ta slut. Bara fötter mot sandstranden, de väderbitna träplankorna på altanen och det mjuka gräset i trädgården, doften av havet, smaken av salt på läpparna och den där känslan på huden efter att man varit ute i solen precis lagom länge för att inte bränna sig. Hon vill inte lämna det.

I trähuset med den vilda trädgården och havsutsikten bor faktiskt bara en familj, men det är nästan alltid folk på besök. Bekanta tittar förbi på en kopp te, middag eller bara ett trevligt samtal. Karmas biologiska mamma, Azelia, spår och gör numerologiska beräkningar. Huset är hennes arbetsplats, något som ökar inflödet av magiker från när och fjärran till den ändå nästan overkligt stillsamma kullen utanför Praa Sands. Sorsha, Karmas andra mamma, är också numerolog. Hon reser emellertid mycket men har för det mesta med sig både nya bekantskaper, kryddor och teer hem.

Karma bor på vinden tillsammans med sin ett år yngre bror, Phoenix. Lillasyster Sky har sitt eget rum på undervåningen, bredvid föräldrarnas. De har bott i den konstellationen så länge Karma kan minnas och hon trivs bra. Phoenix är en av hennes bästa vänner.

Augustimorgonen är ljummen, precis som havsvinden. Den ljusblonda, något fräkniga och ordentligt solbrända flickan i batikmönstrad tunika spanar kisande ut över havet. Bakifrån hade hon enkelt kunnat misstas för yngre än femton. Hon är inte direkt kort, medellång snarare, men kroppsbyggnaden är späd och barnslig. Hållningen är rak på det där nyfikna, lite ivriga viset och det knappt axellånga håret står allt som oftast likt en vild, rufsig gloria kring hennes huvud.

Ska hon bada? Det är knappt ens en fråga.

Karma drar tunikan över huvudet, huttrar till lite i sin baddräkt. Det är trots allt fortfarande morgon. Mjukt gräs i trädgården, lite sten, därefter sand och så kallt vatten mot tårna.

Hon dyker, simmar under vattnet och förundras över hur solstrålarna bildar mönster på sandbottnen. Läpparna smakar salt när hon till slut måste lämna den kompakta tystnaden under havsytan.

Detta är vad Karma värderar. Hon fäster sig inte vid materiella ting, utan vid upplevelser, minnen, platser. Smaken av havet, Skys kalla små fötter mot hennes lår när lillasystern bestämt sig för att krypa ner i hennes säng på morgonkvisten, doften av te, rökelse, lavendel och persikor som fått ligga framme på ett fat i solen. Glädjen i att vandra planlöst och upptäcka kusten, regniga eftermiddagar i köket med ritblocket som sällskap och tebjudning som bakgrundsljud. Inget av detta finns på Hogwarts.

Visserligen finns där andra upplevelser, minnen och platser att utforska men mest finns där bara kyla, instängdhet och allt för många människor som inte har något bättre för sig än att ge sig på varandra.

Karma fick en sned start in på Hogwarts. Det började med hennes lite tufsiga flätor som nog varit med om ett par stranddagar och spontana äventyr innan de hamnade på Hogwartsexpressen. Den lilla elvaåringen som aldrig hade sett något annat än havet, öppenhet och tolerans stack ut med sin solbrända hud och något vilda lite för ivriga uppsyn. Enligt de prydligt kammade barnen runt omkring henne var hon märklig och ovårdad. Det blev något bättre när hon väl sorterats in i Gryffindor, där fanns det åtminstone några andra som inte brydde sig så mycket om att vara fin i håret utan mer om var man kunde hitta det bästa klätterträdet. De var ett gäng sådana där stereotypa Gryffindorettor, busiga, lite dumdristiga och överdrivet ivriga att få visa på det mod som placerat dem i det röda elevhemmet.

I årskurs två var det ändå okej. Hon tillhörde ett litet kompisgäng som hittade på lekar och äventyr så ofta de kunde. I skolan tyckte hon mest om örtlära, det påminde om trädgården hemma. Efter lektionen om att bekämpa sniglar omvärderade hon dock ämnet. Att så brutalt halshugga levande varelser gick helt emot hennes principer och uppfostran. Hon vägrade gå på lektionerna tills hon fick strafftjänst. Att lämna sina principer har aldrig varit Karmas grej. Fram tills att poängavdragen började bli allt för stora hyllades hon av sina klasskamrater, vilket hon tyckte om. Hon har alltid haft lite av en dröm om att bli hjälte och rädda världen, även att det i det här fallet bara gällde några ganska äckliga sniglar.

Trettonåringar kan vara grymma på många sätt. Över sommaren var det som om alla växte upp och lämnade Karma bakom sig. Hon förstod inte vad som hade hänt. Smink och vem som pussat vem var plötsligt viktigare än klätterträd, rädda sniglar och roliga äventyr. Hon fick åtminstone börja med talmagi och spådomskonst. Det förstnämnda kom att bli hennes nya favoritämne. Samtidigt blev allt fler av klasskompisarna medvetna om vad som följde normen och inte. Hon blev Karma med lebbmammorna. ”Det kanske är därför hon är så konstig”, trodde någon. Karmas försmak för batikmönstrade kläder, flätor och långa, klirrande halsband med snäckor från stränderna i Praa Sands gjorde henne till ett ännu enklare mål för den som ville hitta någon att hacka på.

Fjorton. Pussar blev till kyssar och barnsliga Karma lärde sig att spela stereotyp tonåring. En kall aprilkväll vid sjön drack hon elwhiskey och hånglade för första gången. Hånglet hette Alex och gick i ravenclawsexan, det var en intressant upplevelse tills han blev så obehagligt närgången att Karma helt sonika sprang därifrån. Hon ville faktiskt hellre dricka något som inte brände sönder halsen, pumpajuice kanske och sedan prata om grejer, kolla på stjärnorna eller hitta på någon dum lek.

Efter att ha kräkts och hulkat bakom ett träd beslutade hon sig för att aldrig dricka igen. Alkohol var ju faktiskt jättevidrigt egentligen och varför skulle hon överge sin integritet och karaktär för att passa in i någon mall? Karma inbillade sig att hon kunde känna Godric Gryffindors besvikelse över att en av hans Gryffindorare hade betett sig så fegt, kränkt sin egen integritet för andras skull.

Dagen efter lade hon sig platt på rygg och stirrade upp i sovsalens tak.

Det var ett sådan där tillfälle som förändrar en människa. Kanske var det då hon växte upp på något vis, eller hittade sig själv. Hon bestämde sig för att låtsas, för att stå upp för sig själv och alla andra som inte passade in i mallen. Hon bestämde sig för att fortsätta klättra i träd, fläta håret och snurra omkring så att snäckorna i hennes halsband klirrade mot varandra.

Hon bestämde sig för att göra sig själv stolt, för att inte vika sig och inte backa för någon eller några normer och förväntningar. Hon bestämde sig för att göra sitt bästa för att vara sann mot sig själv och så bra som möjligt för sin omgivning. Aldrig skulle hon skada någon, aldrig skulle hon heller låta någon skada henne.

Dagen då Hogwartsexpressen tog henne bort från Hogwarts för sommarlov var den bästa på hela året, precis som vanligt.

Sommaren kändes som en oändlig kavalkad av salta bad, stilla kvällar på altanen, långa samtal om numerologi, livet och allt däremellan, lek med Sky, vandringar längs stränder och mjuka kullar, sol, sommarregn, stilla frukostar alldeles ensam i gryningen och sedan var det plötsligt sista veckan i augusti.

Hon måste andas igen. Åter en gång lämnar Karma den tysta undervattensvärlden och solstrålarnas skådespel. Hon sluter ögonen, lägger händerna mot vattenytan och försöker att bara stanna upp. Det är fem dagar kvar. Fem dagar av salta bad, fem dagar med ljudet av sitar, vindmobilernas klirrande, havets vågor och doften av lavendel, te och rökelse, fem dagar med Skys kalla fötter mot låren på morgonen, fem dagar kvar av sommarlovet, verkligheten, livet.