Edward Harris [H] (Monte)

SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 1325
Blev medlem: 05 feb 2009, 12:34

Edward Harris [H] (Monte)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » 28 jun 2016, 07:26

Edward Harris, England, Durham

Det är en blåsig torsdagseftermiddag i februari och en lång, smal pojke med mörkbrunt, rufsigt hår går runt på Durhams gator med en stor, blå väska slängd över axeln. Pojken är den elvaåriga Edward Harris, som är påväg hem från sin breakdance-träning.
I två år har han gått på breakdance, men det är nu det senaste året som han verkligen börjat träna riktigt flitigt och börjat sätta upp mål för sig själv. Två gånger i veckan har han dansträning och tre dagar varje vecka tar han sig själv ner till dansstudion och tränar på egen hand.

En kylig vindpust drar in över gatan och han drar åt den svarta jackan tätare runt sin överkropp. Han ökar sitt tempo och halvspringer nästan den sista biten hem bara för att få slippa kylan. Efter bara två minuter är han utanför det lilla, anspråkslösa radhuset där han bor tillsammans med sin mamma och deras två hundar.

Han kommer ihåg när han skulle flytta in här; det var förra året. Han hade frågat sin pappa varför de skulle flytta och då förklarade han att "han och hans mamma inte längre älskade varandra och därför skulle de inte bo tillsammans längre". Ed blev förkrossad, såklart, men han dolde sina känslor och svarade bara okej. Hans pappa flyttade kort därefter till Edinburgh.
Numera pratar de nästintill aldrig och när de väl gör det är det bara ett kort telefonsamtal om hur läget är och lite annat uttråkande småprat.
Eds relation till sin pappa har alltid varit stel, men efter skilsmässan har den blivit outhärdlig, och det beror mycket på att Ed känner att han skulle svika sin mamma om han skulle ha en bra relation till sin pappa.

Den svarta grinden in till deras ynkliga tomt gnisslar högt och ljudet är så obehagligt att han grimaserar för sig själv. Den korta biten från grinden till dörren är det som en stig med stenar. Runt om denna 'stigen' är det gulnat gräs.
Med raska steg går Ed fram till den vita dörren och drar snabbt upp den. Så fort han kommit in så slänger han ner den blå väskan på golvet och drar av sig jackan som snart hamnar ovanpå väskan.
Åtta tassar smattrar mot det mörka trägolvet och Ed ser de små hundarna springa mot honom.
"Hej, hej!" utbrister han med en tillgjord 'bebisröst' och sätter sig på knä för att klappa de båda fluffbollarna.
Snart reser han sig upp och går mot sin mammas arbetsrum. Eftersom hon har en egen liten blomsterbutik med bara två anställda så jobbar hon nästan hela tiden. Han lägger sin hand på det guldiga dörrhandtaget och trycker försiktigt upp dörren, ut i fall om hon skulle sitta i ett viktigt samtal.

Som resten av det lilla huset är arbetsrummet fullt av kontraster, som den vita väggen mot det mörka golvet och röda tavlor bredvid gröna.
Hans mamma sitter vid sitt extremt stökiga skrivbord, med ryggen vänd mot dörren.
"Är du upptagen?"
"Lite. Det finns mat i kylen som du kan värma. Jag kommer om tio minuter", svarar hon stressat och har fortfarande blicken riktad ner mot skrivbordet.
Ett kliv bakåt och Ed är ute ur rummet och stänger dörren efter sig.

Hundarna tassar ivrigt efter honom in i köket och även fast det är riktigt irriterande så har han inte hjärta till att ryta åt dem att sluta.
Varje millimeter av kylskåpet är täckt utav bilder och viktiga papper - som hans schema, ett papper med grannarnas telefonnummer och massa bilder på bebis-Ed.
Han drar upp kylskåpsdörren och hittar snabbt de två små lådorna med matresterna från gårdagen. Snabbt drar han ur lådorna och börjar hälla upp det i kastruller och sätter det på låg värme på spisen.

När han var mindre så brukade alltid hans föräldrar hjälpas åt med att laga maten på torsdagseftermiddagarna och det brukade alltid vara färdigt och serverat när farfar och Ed kom hem från Eds fotbollsträning.
Enda anledningen till att han spelade fotboll i fyra år - från det att han var fem tills han var nio - var hans farfars intresse för sporten. Själv intresserade det inte honom alls, och han var inte särskilt bra på det heller.
Tillslut så fick han upp ögonen för dans och slutade på fotboll, något som hans farfar inte var ett så stort fan av ( "En pojke som dansar? Vad händer med honom? Ska han gå runt och pussa på andra pojkar snart eller?" ), men tillslut så började han acceptera Eds val.

I väntan på att maten ska bli varm sätter han sig vid matbordet och tar upp sin mobil. Han börjar svara på några meddelanden som han fått på vägen hem, innan han sätter på musik och kollar igenom Instagram en stund.
Femton minuter passerar snabbt och köket börjar fyllas av en doft av chicken tikka masala, så han reser sig upp och slevar upp grytan och riset i två skålar som han sedan sätter på matbordet.
Hans mamma har fortfarande inte kommit så han sitter och väntar tålmodigt på att hon ska komma så att de kan äta tillsammans.

Ungefär tio minuter senare trampar hans mamma in i köket och sätter sig på stolen mittemot Ed. Hennes mörkbruna hår är lika rufsigt som hans eget. De flesta brukar säga att Ed är en kopia av sin mamma, och att den enda skillnaden är att han är en pojke.
Det är sant, kan Ed erkänna. De är ganska lika, men han håller inte med om att de är kopior.
Båda två har mörkbrunt, lockigt hår men hans mammas hår är mycket längre än hans eget, som man knappt kan lägga bakom öronen. Det enda som riktigt är kopior på dem, enligt Ed, är ögonen. Deras ögon är kastanjebruna och är till formen en lite rundade mandelform.

Snabbt börjar Ed sleva i sig mat, samtidigt som hans mamma frågar honom saker om dagen och han svarar så kort som möjligt.
"Hur gick det på dansträningen då?"
Han är för trött för att prata ordentligt med henne, men eftersom han hatar att ljuga så svarar han som det faktiskt är.
"Inte alls bra. Jag hittade inget fokus alls och tog knappt in hälften av stegen", säger han trött och möter hans mammas ögon.
"Oj då. Men det fixar sig, du är ju så duktig så det tar du snabbt igen, eller hur?'
"Japp", säger han snabbt och äter det sista ur sin skål.
De fortsätter prata i vad som känns som timmar, om allt mellan himmel och jord.