[ÖRT-P] Norma Ainsworth [S] (Kokos)

Här kan man läsa karaktärernas bakgrunder.
Traxy
Spelledare & Admin
Spelledare & Admin
Inlägg: 8130
Blev medlem: 03 feb 2008, 19:54

[ÖRT-P] Norma Ainsworth [S] (Kokos)

Inlägg av Traxy » 31 mar 2016, 01:10

Norma Ainsworth, Manchester

Fjäderpennan har gjort sitt jobb och sätter sig lydigt tillbaka i bläckburken medan den snart sjuttioåriga kvinnan tar upp pergamentbiten för att läsa igenom sitt brev. Hon sätter de smala, månformade glasögonen på näsryggen och spänner blicken lite lätt. Hennes dotter tjatade alltid om att hon behövde nya glasögon men dessa hade varit med henne sedan hon var fyrtiofem och det hade aldrig varit något fel på dem. Med en liten nick konstaterar hon att texten ser rätt ut och med lätt, skakig hand tar hon upp fjäderpennan och för hand undertecknar “N. Ainsworth” innan hon viker ihop det. Hon har inte träffat Nicolina på snart fem år och det kändes i hjärtat på henne, men hon skickade då och då lite uppdateringar - bara för att visa att hon ännu var vid livet. Trots deras dåliga relation var dottern en tydlig kopia av henne själv; självständig, ambitiös, envis och precis som Norma själv var hon ingen vidare varm mamma. Men det skulle Nicolina säkert också märka först när det var alldeles för sent. Hon får ner brevet till Nicolina i ett kuvert och tar en sista titt på det. Hela brevet utstrålar deras relation - formellt och opersonligt. Kommentaren om glasögonen fick hon för nästan tio år sedan och hon tänker fortfarande på den. Norma fick ju ta vara på de få konversationerna de hade.

Normas blick följer ugglan när den flyger ut mot världen för att leverera hennes brev, det var ju tur att den visste var hennes dotter höll hus för det gjorde då inte hon. Hon hade väl någon utgrävning i Australien nyligen, eller var det förra året? Norma skakar på huvudet och hasar lugnt fram till en gammal byrå som står vid hennes säng. Hon tar ut ett litet fotografi på hennes yngre själv och sträcker det en bit ifrån glasögonen. Hon ser lite fundersam ut när hon granskar frisyren hon hade då, detta var innan hennes mörka hår hade blivit grått och innan hon kämpade med sämre syn och värkande höfter. Där var hon en ung kvinna som lättsamt dansade runt framför hennes nyöppnade butik och var tydligt hög på lyckan. Detta var dagen då hon och hennes make Henry hade öppnat den lilla, men väldigt populära butiken som därefter skulle bli deras liv i trettio år. Norma odlade och skötte om alla örter och växter de sålde samt skapade alla olika drycker och salvor som det kunde finnas behov av medan hennes make skötte det övriga. Henry hade alltid haft mer huvud till affärer och dessutom intresserade inte pengarna henne ändå, hon ville bara ha en anledning att få ha jord under naglarna dagarna till ända.

Henry hade tagit fotografiet på henne, hans passion var foto men han gav upp den för hennes dröm. Hon var hans livs kärlek och de alla bilder han väl tog var på henne och senare även Nicolina. Det fanns bilder på alla deras äventyr runt världen när Norma var på jakt efter nya växter och recept, på alla de stunder hon haft framgång i sitt experimenterade och på de gånger då deras liv var värt att rama in. Då fann hon det ibland löjligt, men nu var det nog det som hjälpte och värmde mest i vissa stunder. I resten av byrålådan ligger det hundratals bilder, som en klippbok av hennes liv. Hon har varit kär, hon har varit framgångsrik, hon har varit nybliven mamma. Men bara de glada stunderna syns. Ingen tar bild på en ensam, sjuttio årig änkling vars barn aldrig syns till.

Hon slänger ner bilden i lådan igen och stänger den, nästan argt. Hon vill inte kolla bland sådana saker nu, det är vad det är och är bättre lagt åt sidan. Hon hade i alla fall annat att göra nu. Hon samlar ihop högar av papper som pryder alla möjliga ytor i hennes lilla stuga och med hjälp av sin stav låter hon alla sina älskade växter dansa ner i sina rätta väskor. Efter tio år utan något vettigt att göra skulle hon äntligen få passa vidare sina kunskaper till unga sinnen. Hon hade ju lärt sin systerdotter en stor del och trots att hon inte var årets mamma och barn inte var det bästa hon visste, så ville hon se till att den yngre generationen visste allt vettigt. Växter kunde vara det bästa som hänt dig och det kunde vara din död, så fick de inte rätt kunskap kunde det ha grava konsekvenser. Norma gjorde dem en tjänst att dyka upp! Hon väljer ut de sista plaggen, alltid samma med naturtoner, innan hon stänger igen den sista kofferten. Då bär det av.