[ALK-P] Emma Argent [H] (Shetani)

Här kan man läsa karaktärernas bakgrunder.
Traxy
Spelledare & Admin
Spelledare & Admin
Inlägg: 8130
Blev medlem: 03 feb 2008, 19:54

[ALK-P] Emma Argent [H] (Shetani)

Inlägg av Traxy » 25 mar 2016, 21:30

Emma Argent, Clunton

Gryningen hade lyckats smyga sig på henne utan att hon lagt märke till det. Hon hade förväntat sig att ha några timmar kvar, kanske tillräckligt för att hinna sova lite också så att hon inte skulle vara helt trött dagen efter, men icke. Det håller redan på att ljusna utanför, och Emma Argent är inte klar med sin packning.

Det är mycket som ska ner i koffertar och väskor idag. Inte ett helt liv, men nära nog. I tio år har hon bott i det här rummet, ett av många på gården som tillhör det lilla magikerkollektivet Firebranch Acres. Just nu bor det femton magiker i kollektivet, imorgon kommer det vara fjorton. En avskedsfest är planerad, ett sista farväl innan Emma beger sig till Hogwarts för att förbereda sig inför sin nya tjänst som professor.

Den mörkhyade kvinnan går bort till den lilla byrån som står bredvid sängen. De stora möblerna kommer vara kvar, de tillhör gården, men det är inte vad hon är ute efter. Hon sträcker sig efter fotografiet som står stående där, bröllopsfotografiet av hennes föräldrar. De möttes första gången vid ett Världsmästerskap i Quidditch. Hon var en lovande alkemist från Uagadou School of Magic, han var en Hufflepuff från Hogwarts. De höll kontakten efteråt, och två år senare, när de båda var klara med skolan, blev de ett par. Giftermål följde, och något år efter det föddes Emma.

Hon packar försiktigt ner fotografiet i kofferten. Att hon liknar sin mor har hon fått höra flertalet gånger, samma rena linjer i ansiktet, samma självlockiga svarta hår. Ungefär lika långa är de också, en bit strax ovanför medellängd.

När det väl var dags för henne att börja skolan låg valet mellan Hogwarts och Uagadou. Vilken skola var egentligen bäst, och var det så viktigt att lära sig magi med trollstav, egentligen? Argumentet att de faktiskt bodde i England, där trollstavsmagi var normen, var ofta det som vann, och i slutänden var det viktigaste att Emma fick en utbildning.

Vilket hon fick, på Hogwarts och i Hufflepuff precis som sin far. Hon hade kanske inte den råa talang som krävdes för att hamna på topplistorna över skickliga elever, men hennes strikta arbetsmoral och vilja att verkligen ligga i för att lära sig hjälpte henne med att hålla betygen på en acceptabel nivå. Inspirerad av sin mor valde hon att läsa alkemi, och visade sig ha fallenhet för ämnet.

Efter FUTT-proven kändes det naturligt att fortsätta studierna av alkemi, men hon ville också lära sig mer om sina rötter, om sin mors släkt och familj som fortfarande bodde kvar nere i Ghana. Det ledde till ett par år i Afrika, och några terminers studerande vid Uagadou, dock privat och utanför ordinarie lektionstid. I utbyte för den tjänsten hjälpte hon till vid lektionerna som assistent, och fick på så vis ytterligare grepp om skillnaderna och likheterna i de olika magikerskolorna.

Hon har fortfarande kvar lite memorabilia från den tiden, de ligger redan nerpackade, redo att flyttas över till hennes nya domäner. Om hon kommer bo på skolan eller skaffa sig ett eget ställe i närheten har hon inte riktigt bestämt sig för än, det är en av de detaljer de ska gå igenom när hon anländer till skolan. Än är det långt kvar tills höstterminen börjar, så det finns gott om tid att ställa allting i ordning.

När hon avslutat sin tid i Afrika drabbades hon lite lätt av resfeber och utnyttjade de efterkommande åren till att resa runt i världen. Hon kan stolt säga att hon har besökt varje kontinent åtminstone en gång - Antarktis ej inräknat. Kunskapen hon samlade på sig under den perioden värderar hon högt, men ännu högre värderar hon kärleken hon mötte under ett besök till Nordamerika.

Han hette Travis Coffey, och var liksom henne magiker. En intensiv romans följde, Emma var upp över öronen förälskad och säker på att hon hittat den rätta. Travis tycktes känna samma sak, och bad om hennes hand i giftermål efter bara några månaders uppvaktning. Det gick dock lite för fort för Emmas smak, och hon bad om betänke tid. Behövde komma hem igen, ha fötterna på bekant mark och fundera på sin framtid.

Hon gör sällan något överilat, och trivs med att organisera sina tankar och funderingar innan hon fattar ett beslut.

För att hon inte skulle glömma honom följde Travis med tillbaka till England. Han fick träffa föräldrarna, och blev snabbt accepterad som del av familjen. Året efter hemkomsten sa Emma slutligen ja till att gifta sig, och bröllopet var en storslagen ceremoni med många inbjudna.

Vigselringen behöver hon inte packa ner, den har hon hängandes i en guldkedja runt halsen.

Emma var nu stadigt på väg mot 30-årsstrecket, och det var inte långt efter giftermålet som det visade sig att hon blivit gravid. Hon fick jonglera en allt mer svällande mage med sin nya tjänst som assistent hos en framstående alkemist. Hennes huvudsakliga uppgifter blev att rena diverse magiska ingredienser från icke-önskvärda substanser, ett arbete hon tog på största allvar. Hennes son Andrew föddes utan komplikatoner, och växte upp till ett riktigt spralligt litet barn. Att de är släkt råder det inga tvivel om, Andrew har ärvt sin mors mörka ögon och hår.

Under hans uppväxt bodde de kvar i England, tillsammans med Emmas föräldrar. Alltid liv i luckan hos den familjen, något Emma stortrivdes med. Kanske lades grunden redan där, för hennes önskan att alltid bo med gott om människor omkring sig.

Andrew hade hunnit fylla elva år och var på väg att börja på Hogwarts när familjen gick i kras. Travis, som aldrig riktigt slutat längta efter att återvända till sina egna hemtrakter, fick ett jobberbjudande av en gammal skolkamrat som han verkligen inte kunde tacka nej till. Emma och Andrew var självklart välkomna att följa med över Atlanten, ja, mer än välkomna. Travis förväntade sig det. Emma var av en annan åsikt. Vid det här laget var hennes karriär väletablerad, hon var inte längre assistent utan partner i företaget, och hade med häpnandsväckande insyn i ämnet lyckats bredda utbudet av tjänster de erbjöd. Att ge upp allting nu skulle vara ett alltför stort steg bakåt, och dessutom ville hon inte tvinga Andrew att ställa om till ett helt nytt liv.

Travis var självfallet besviken över beslutet, men efter många och långa diskussioner kunde de enas om hur framtiden skulle bli. Emma och Andrew stannade kvar i England, medan Travis återvände ensam till Nordamerika. De skulle försöka hålla elden brinnande på distans, och med alla hjälpmedel som stod dem till hands i den magiska världen borde det inte vara för svårt att träffas regelbundet.

Med Andrew borta under terminerna blev huset tystare, och när Travis försvann blev den tystnaden allt mer påtaglig. Emmas föräldrar började prata om att skaffa ett mindre hus, ett för bara dem två att bli gamla i.

Arrangemanget höll tills Andrew började sitt tredje år i Hufflepuff. Då blev stressen av ett distansförhållande alltför påtaglig, och Emma och Travis skiljdes som vänner, med löftet att om framtiden förde dem samman igen så skulle de ge förhållandet en ny chans. Efter separationen tog Emma åter sitt flicknamn.

Som för att markera förändringen i hennes liv flyttade Emma ut från föräldrahemmet, och blev del av ett nystartat magikerkollektiv. Förutom Andrew fanns där två andra barn nära honom i ålder, så det blev nästan som att få ett par nya syskon. Den lilla familjen trivdes, och Emma njöt av att ha mycket folk omkring sig på nytt. Det har funnits fler barn i kollektivet sedan dess, och Emma har alltid gjort sitt till för att hjälpa dem att ha en så bra utbildning som möjligt, redan innan de ska börja skolan.

Nu är Andrew vuxen sedan länge, har flyttat till eget och pratat om att starta en egen familj. Emma arbetar fortfarande vid samma lilla företag, som under hennes varsamma skötsel blomstrat upp till ett av de bättre i branschen. Hon har tränat upp sin efterträdare, och är säker på att hon kommer lämna det i goda händer. Efter så många år på samma plats är hon redo att prova på något nytt, och ser fram emot att föra över sin kunskap om alkemi till en ny generation.