Amethyst Willot [S] (Toadyone)

SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 1325
Blev medlem: 05 feb 2009, 12:34

Amethyst Willot [S] (Toadyone)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » 11 mar 2016, 12:29

Amethyst Willot, Bowness-on-Windermere Lake district, England

Det var en varm sommardag i augusti. Amethyst Willot hade fyllt elva år för ett par dagar sedan. En månad tidigare hade hon fått sitt brev från Hogwarts. Att få börja på Hogwarts hade hon längtat efter otroligt mycket, inte minst för att hon där skulle få träffa en massa nya människor. Några av hennes äldre kusiner hade haft hemlängtan under sina första år, särskilt tvillingarna, men det trodde inte Amethyst att hon skulle få så mycket av. Amethyst var, trots uppväxten med en stor skara kusiner som hon umgicks mycket med, en självständig flicka som kunde ta vara på sig själv. Hon kunde också vara lite av en ledare när det behövdes. Det hade märkts i kusinskaran och i hennes egen syskonskara när de äldsta hade börjat på Hogwarts och förra året hade även tvillingarna försvunnit iväg. Då hade ledarrollen hamnat på Amethysts axlar, vilket hon inte hade särskilt mycket emot.

Amethyst kom bra överens med de flesta av sina släktingar, men mest lik var hon nog ändå sin ett år äldre kusin Dwynn. De flesta i släkten hade nog inga större svårigheter att tänka sig att Amethyst skulle hamna i samma elevhem som den äldre flickan, nämligen Slytherin. Amethyst var social och hade inga problem med att stå i centrum även om hon också tyckte om att betrakta människor och situationer lite på avstånd. Detta hade gett henne en god förmåga att läsa av situationer och hon hjälpte ofta till att lösa konflikter som uppstod, även om hon själv naturligtvis var en del av dem ibland. Konflikter var en nödvändig del av livet och inget som kunde undvikas alltid även om Amethyst gjorde sitt bästa för att klara sig ur sådana. Hon var dock en av de mer talföra och kunde ganska ofta vända sådana situationer till sin egen fördel eller till det som var bäst för båda sidor.

Däremot visste Amethyst mycket väl att det var lite kämpigt för föräldrarna att fixa alla saker som behövdes när barnen skulle börja på Hogwarts, eftersom familjen var en av de fattigare i trollkarlsvärlden. Trots att familjen hade så ont om pengar hade hon fått en helt egen, dock begagnad och antagligen ganska omodern, klädnad som var lagom lång i både ärmar och kropp i mörkblått med några gröna detaljer. Amethyst tenderade att få kläder i blått, grönt och en del gula nyanser. Hennes favoritfärg var dock lila, liksom hennes namne i stenriket. Som synd var gick just den färgen inte särskilt bra med hennes utseende. Amethyst var lång för sin ålder och ganska smal med spikrakt mörkrött hår ned över halva ryggen och snedlugg i pannan. Hennes ögon var ljusbruna med tjocka mörkröda ögonbryn och hon hade rak näsa, mörkrosa fylliga läppar och otroligt ljus hy med många fräknar som lätt blev solbränd om hon inte var försiktig.

Amethyst hade just blivit klar med att klä på sig och lämnade därför det lilla rummet som hon delade med sina båda systrar, Olivine och Onyx i familjens lilla stenhus för att bege sig till köket. De tre systrarna delade ett lagom stort rum med varsin säng, ett gammaldags skrivbord med spegel och lådor som gick att låsa med speciella nycklar, en byrå vars träyta var en aning repig efter många år av användning och ett par gungstolar som de alltid hade tyckt om att leka med. Förutom de tre systrarna bestod familjen av pappa Alexander, som var hemmapappa, och mamma Niamh som jobbade med något underbetalt jobb på trolldomsministeriet och inte var hemma särskilt mycket. Trots att mamman inte var hemma så ofta såg Amethyst upp till henne eftersom hon var den förälder som var lite mer framåt, vilket även Amethyst var i jämförelse med många av sina släktingar.

Amethyst tyckte mycket om att baka och laga mat och hon hade fått hjälpa till med detta en hel del under uppväxten, särskilt när hela den nära släkten träffades och skulle äta tillsammans. På det hela taget tyckte Amethyst bättre om att göra saker praktiskt än att sitta ned och läsa. Ibland tyckte hon dock att det kunde vara lite roligt att läsa för någon av småkusinerna. Hon tyckte om att pyssla med olika saker, som blommor och stickningar. Amethyst hade också ambition för sig själv och ville absolut komma lite längre än sina föräldrar när det gällde yrke och sådant i framtiden. Hon såg mycket framemot att få lära sig att utöva magi och se vilka ämnen på Hogwarts som skulle falla henne i smaken.

Just denna dag hade pappan begett sig iväg för att uträtta något ärende, kanske för att köpa något som Amethyst eller Olivine behövde när de snart skulle till Hogwarts, det visste hon inte riktigt. Amethyst hade ju redan fått sina uppsättningar skoluniformer som alla var begagnade eller ärvda av äldre släktingar. Dessutom var de antagligen omoderna som bara den, men det fick man leva med tyckte hon. Amethyst hade inga större problem med den saken och ansåg sig tillräckligt självsäker för att kunna klara av det, det hoppades hon i alla fall.

När hon kom fram till köket var systrarna i färd med att bråka om vilka kakor som skulle bakas. Pappan hade bestämt att de skulle baka en sorts hårda kakor och en sorts mjuk kaka att ta med sig till kusinerna och båda två ville naturligtvis baka just sin favoritkaka.

”Jag vill göra gumbärskakor och karamellkaka!” ropade den yngre Onyx och plutade med läppen. ”Jag tycker vi ska göra marmorkaka och citruskakor” sade den mer försiktige Olivine och båda vände blickarna uppfordrande mot Amethyst för att få en tredje röst. Egentligen ville Amethyst göra sina favoritkakor, men det kunde de ju alltid göra efter att de hade bakat kakorna som de skulle ta med sig till kusinerna.

”Men hörrni, vi borde ju baka faster Jennifers favoritkakor så blir hon glad och så borde vi faktiskt baka mammas favoritkaka också då blir hon ju superglad nu när hon för engångsskull kan följa med och hälsa på släktingarna!” svarade hon därför och la armarna om sina båda systrar. ”Men fasters favoritkakor är inte lika goda jue…” protesterade Onyx halvhjärtat och Olivine lade armarna i kors.

”Men jag tycker att vi gör så här…” började Amethyst och fångade sina båda systrar med blicken. ”Om vi bakar fasters och mammas favoritkakor först, så hinner vi ju säkert baka fler kakor sedan och då blir det både mer kakor åt oss och så blir mamma och faster glada, är inte det bra?” fortsatte hon uppmuntrande.

”Jo det låter väl bra” svarade Onyx och sken upp och Olivine nickade instämmande. Amethyst saves the day igen tänkte hon glatt för sig själv. Tillsammans började de tre systrarna raskt att plocka fram ingredienserna för de första kakorna som skulle göras. Som synes kunde Amethyst alltså vara en aning manipulativ och slug och övertala andra att tycka som hon eller som en tredje person som hon tyckte hade den bästa lösningen eller idén. De tre flickorna bakade sina kakor. När kakorna som skulle tas med till släktingarna var klara utbröt en ny diskussion om vilka kakor som skulle göras, men även den löstes ganska snabbt.

Dagen fortsatte och snart kom pappan hem från sina bestyr och sa ”Hej mina tre ädelstenar!” och fångade in sina tre döttrar i en rejäl kram. Amethyst kramade tillbaka och andades in den trygga doften som var hennes pappa. Hon stod sin pappa väldigt nära och han hade alltid funnits där under hela uppväxten och hon kunde räkna med honom när det gällde det mesta. Amethyst tyckte att det var riktigt fint att deras föräldrar hade gett systrarna namn efter ädelstenar. Det var ett påtagligt bevis på att deras föräldrar gjorde allt de kunde för att barnen skulle ha det bra och vara lyckliga trots deras knappa ekonomiska resurser. Pappan hade talat om för Amethyst en gång för inte så länge sedan att det hade varit hans idé att döpa barnen efter ädelstenar och att han hade varit tvungen att övertala mamman om saken.

Han blev imponerad över deras mognad när det gällde att välja vilka kakor som skulle bakas, men så hade ju pappan trots allt sagt till Amethyst att det ibland var tur att hon var med och styrde upp saker och ting. ”Mamma kommer att bli så glad av att ni bakat hennes favoritkakor, tack så mycket sötnosar!” fortsatte pappan och satte sedan igång med att laga middag.

Efter middagen pratade de om vad som skulle hända imorgon. Amethyst hoppades att de skulle få musiklektioner eftersom det skulle dröja så länge innan hon kunde få spela piano igen, nu när hon skulle åka iväg till Hogwarts. Amethyst tyckte mycket om musik, både att lyssna på och att själv utöva musik i form av sång och olika instrument. Hennes smala, långa fingrar passade särskilt bra för pianospelande. Släkten Willot har en hel del instrument som ärvts genom generationerna och kusinernas familj har många olika instrument som barnen blir skolade i att spela från tidig ålder. Musiken hade alltid funnits där för henne som en glädje, tröst och vän.

Förra gången Amethyst träffat släkten hade det varit dags för släktens traditionella utdelning av trollstavar från släktens samling till de som var gamla nog att börja på Hogwarts. Amethysts trollstav hade först hamnat i släktens ägo på 1700-talet och det hade hon blandade känslor inför. Hon visste så klart redan att en magiker generellt gjorde bättre ifrån sig med en alldeles egen trollstav, men det fanns ju visst exempel på folk som blivit framstående magiker trots att de hade begagnade trollstavar. På det hela taget var Amethyst än så länge nöjd med sin trollstav, även om hon inte direkt hade prövat några egentliga formler med den. Däremot var hon övertygad om att hon skulle göra sitt bästa för att vårda trollstaven och framtiden fick utvisa om hon skulle komma att skaffa sig en ny egen trollstav senare i livet eller hålla fast vid denna.

De tre systrarna gick i samlad tropp till sitt sovrum och gick och lade sig, förväntansfulla inför en spännande dag tillsammans med sina släktingar och nöjda med kakorna de hade bakat tillsammans.