Sida 1 av 1

Coral Hill [R] (smicar04)

Postat: 09 okt 2016, 18:04
av SORTERINGSHATTEN
Coral Hill
Boxford, Suffolk, Storbritannien

Coral, hennes pappa och hennes bonusmamma Nancy bodde i ett litet radhus av tegel i en ort ungefär två timmar ifrån London. Det var en kall och regnig kväll och Homefield street var dimmig. Coral låg i sängen och läste en bok på franska, något hon börjat göra mer eftersom hon tyckte om
att lära sig saker. Hon kom ingenstans, hon hade tusen tankar i huvudet. På nattygsbordet låg ett alldeles speciellt brev, ett från Hogwarts. Skulle hon tacka ja, eller nej? Coral plockade upp brevet och granskade det noga. Vad skulle hända om hon kom till Hogwarts och inte lärde sig något? Hon reste sig upp från sängen, lade ifrån sig brevet och gick fram till spegeln. Även fast det var mörkt såg hon tydligt sig själv i spegeln. Flickan som tittade tillbaka på henne var lång, varken tjock eller smal, hade vågigt blont hår ner till axlarna, gröna ögon och var lite lätt fräknig på kinderna. Coral rättade till sitt nattlinne som hamnat på sned. Man skulle nog kunna beskriva henne som en söt flicka, men det vägrade Coral att inse eller prata om. Vad skulle farmor ha tyckt om allt det där med Hogwarts?

Corals farmor var en person som hon såg upp till. Hon hade varit en auror och Coral tyckte det var väldigt spännande. På Corals nattygsbord stod också ett porträtt av hennes farmor. En lång tjej med blont hår log mot kameran. Hon bar Ravenclaws klädnad och Coral var väldigt lik henne till utseendet.
Det gick väldigt bra för Coral i hennes mugglarskola och hon var väldigt kvicktänkt, hade lätt för att lära sig saker och om någon i klassen behövde hjälp med någon uppgift som de inte förstod frågade vissa henne.

Men ändå så älskade hon att vara ute i skogen, springa runt och leka, och hon ville väldigt gärna bli en auror som sin farmor. Problemet var bara att hon var lite osäker på om hon vågade lämna sin mugglarskola. Hon brukade alltid gå till ett stort klätterträd som låg nära den skolan. Hon kallade det för Viskande Eken. Coral gick dit antingen för att bara tänka, läsa en bok, göra sin läxa eller spionera på folk på skolgården eller på gatan. Hon var väldigt stolt över hur det gick för henne i skolan.

Under en tid hade Coral haft det ganska jobbigt hemma. Nancy och hennes pappa hade varit tillsammans i ungefär två år nu. Nancy hade varit nästan lite överdrivet snäll i början men antagligen började Nancy känna sig mer bekväm nu. Coral kände sig lite ensam även fast hon bodde med sin pappa och bonusmamma Nancy. Hon hade spenderat mycket tid vid Viskande Eken under den här tiden. Ofta när Coral kom ner för trappan till vardagsrummet så brukade Nancy sitta i fåtöljen bredvid soffan och sticka.
"Gå upp igen så jag slipper se dig" brukade hon säga, förstås bara när Mr Hill inte var i närheten. Och när Coral satt i soffan och läste sin bok brukade hon bara gå förbi och skaka på huvudet. Det hade blivit att Coral blev rädd för Nancy. Hon kunde inte riktigt vara sig själv hemma, som innan.

Hon vågade inte heller berätta om Nancy för sin pappa då hon visste att han mådde väldigt dåligt efter skiljsmässan, även fast det var tio år sedan de hade skiljt sig. När han var med Nancy mådde han mycket bättre. Coral älskade sin pappa väldigt mycket och ville inte göra honom så ledsen igen.

Mr Hill satt nästan hela tiden i soffan eller på sitt kontor och ville inte bli störd när han skrev på sin bok. Han märkte aldrig att Coral var ledsen när hon var hemma. Det här hade Coral däremot försökt prata med honom om. Men det fanns inget han kunde göra, Mr Hill var ju tvungen att jobba. Han kunde verkligen inte ta ledigt när hans skrivande på någon bok väl hade börjat flyta på, även om han ibland önskade att han kunde spendera lite mer tid med Coral och Nancy. Det gjorde Coral ännu mer ledsen.

Coral tittade bort från spegeln och kilade ner för den gamla trappan av ekträ, hon var nu van vid att undvika de knarrande trappstegen, annars kunde hon åka på en snäsig kommentar och en stenhård blick.

Hennes pappa, Amory Hill jobbade som författare inom trolldomsvärlden. Han var inte särskilt känd, men hade blivit förälskad i jobbet som ung. Mr Hill skrev skönlitterära böcker som såldes på olika trolldomsboklådor. Men till mugglarna sa han att han var en vanlig författare.

I soffan i vardagsrummet satt Mr Hill och skrev på sin senaste bok. Han hade en rykande kopp kaffe i ena handen.'Nancys' fåtölj stod tom. Coral satte sig bredvid sin pappa i soffan.

"Sover Nancy?" undrade hon.
"Ja, varför sover inte du också?" Sa han och smuttade på kaffet.
"Jag har fått brevet du berättade om förut..."
Mr Hill tittade bort från datorn. Han såg ut att bli lättad och han lade en hand på hennes axel.
"Aaron Huxley i din klass mamma kontaktade mig, de har också fått det."
"Men pappa, jag vet inte."
"Du känner väl Aaron?"
Coral skakade på huvudet. Hon rodnade lite när hon kom på att hon faktiskt hade spionerat på honom från Viskande Eken. Annars hade hon aldrig pratat med honom.
"Då kommer ni säkert att bli vänner, kom så ska jag visa dig något" fortsatte Mr Hill.
Han tog med sig henne in i klädkammaren på bottenvåningen, tittade noga så att ingen tittade in genom något fönster och öppnade garderoben längst inne till höger. Den hade Coral aldrig fått titta i förut. Mr Hill lät ingen se vad som fanns i den. Mr Hill tog ut en gammal Hogwartsklädnad, över galgen hängde en blå slips.
"Den här väcker så många minnen, jag vill så gärna att du ska gå på Hogwarts, som jag, din farmor, och hennes släktingar innan det."
Coral tittade på Mr Hill och sedan på Hogwartsklädnaden.
"Men tänk om jag inte får några kompisar?" gnällde Coral.
"Så sa du ju innan du skulle börja på Boxford Primary School också, du kommer säkert att få det jättebra på Hogwarts, och det är inte alla som börjar tillsammans med en klasskompis." Argumenterade Mr Hill.
"Men, har du pratat med Nancy? Berättat om allt? Om magin, som för mamma?"
Hon fick inget svar.

Coral hade sett det där uttrycket hos hennes pappas ansikte innan. Hon vände sig om och smög upp för trappan till föräldrarnas sovrum. Hennes bonusmamma Nancy låg inte i sängen, och hennes saker i rummet saknades. Nu kom Mr Hill upp efter Coral.

Det här var andra gången som Mr Hills sambo lämnade honom på grund av att han var en trollkarl. Det här var också andra gången han fick lov att använda en förtrollning så att inte Nancy eller Corals mamma skulle komma ihåg något om magivärlden. Båda gångerna hade han varit helt
övertygad om att de skulle förstå, och vägrade använda någon minnesförtrollning innan han ens hade försökt berätta. Fast det blev han tvungen till efteråt. Coral hade ju redan gått igenom detta en gång innan och hon visste att även om det var sorgligt och tråkigt att någon lämnade dem så hade hon och hennes pappa det väldigt bra när de var ensamma. De behövde inte hålla något hemligt. Fast den här gången var inte Coral ledsen över att de hade blivit övergivna, snarare glad. Men hon kunde inte visa det just nu då Coral visste att hennes pappa måste vara förkrossad.

Nancy hade hjälpt Mr Hill att inte tänka på sin gamla fru. Han hade trott att Nancy var annorlunda, att hon skulle förstå. Han hade också trott att hans gamla sambo var självisk och bara trodde att han var galen. Fast han visste inte om att Nancy hade en annan sida, att hon inte varit så snäll mot Coral. Det skulle inte ha varit samma sak om han visste om det.

"Pappa, jag vill nog börja på Hogwarts." Bestämde hon sig för, hon ville bli en häxa som sin pappa, farmor och hennes släkt innan det.

Coral tyckte om att klättra upp till toppen av Viskande Eken eftersom hon älskade hur det kittlades i magen, och viskandet från trädets grenar när vinden blåste i dem. Då kände hon aldrig någon rädsla för höjder. Men det var en annan sak med kvastar. En gång hade Mr Hill tagit ut sin gamla kvast ifrån garderoben längst inne till höger och försökt öva med Coral när Nancy inte var hemma. De hade snabbt båda två kommit på att Quidditch nog inte var hennes grej. Det var inte alls samma sak som att klättra högt upp i träd tyckte Coral. Hon kände inte riktigt att hon kunde lita på kvasten alls.

Coral gick ut i köket, hon öppnade kylen för att ta ett glas mjölk och råkade se en avokado. Det värsta Coral visste var avokado. Hon fick kväljningar bara hon tänkte på det slemmiga gröna innehållet. Coral hade bara smakat avokado en gång, det var det värsta ögonblicket i hela hennes liv. Ibland var hon också tvungen att titta så att det inte fanns så mycket avokado i maten innan hon åt den, för när hon väl hade det i munnen fick hon panik.