Shiloh Catterfall [G] (Ailue)

SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 1325
Blev medlem: 05 feb 2009, 12:34

Shiloh Catterfall [G] (Ailue)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » 12 mar 2015, 21:06

Shiloh Eli Catterfall; Eyam, Storbritannien

Han kliver ner från pallen och skyndar sig till rätt bord och allt känns faktiskt helt okej.

Shiloh Catterfall vaknar med ett ryck och stirrar andfått upp i sovrummets snedtak. Drömmen var inte egentligen obehaglig, faktiskt inte på något sätt. Problemet är bara att han har den där känslan. Med åren så har elvaåringen lärt sig att känna skillnad på drömmar som är nonsens och drömmar som är sanningar, allt från fragment av någon som skall ske till hela, glasklara scener. Det han nyss drömt var glasklart och nu vet han alltså vilket elevhem han kommer att hamna i. Därefter ringer väckarklockan ilsket på sängbordet. Shiloh stänger av den.

På ett sätt så är Shiloh förvånad, han har svårt att tro att han verkligen har tillräckligt med kurage. Å andra sidan så har han alltid varit en person som värdesätter mod, hjältedåd och godhet. Bara en sådan sak som att elvaåringens bokhylla är fullproppad med mer eller mindre sönderlästa serietidningar och böcker om olika superhjältar talar ganska starkt för vad han tycker om det hela.

Den tanige pojken sätter sig upp i sängen och gnuggar sömnen ur de gråbruna ögonen. En gäspning lämnar de mjuka, lite bredare läpparna samtidigt som hans fräkniga ansikte skrynklas ihop. Han drar lite i sin vita t-shirt och reser sig upp för att snabbt lägga sig på mage på det något kalla sovrumsgolvet. Han börjar göra armhävningar, totalt tio stycken och faktiskt med bara tre vilopauser. Därefter rullar han över på rygg och tittar upp i taket, andas ut.

En dag kommer han att sluta vara liten och svag, en dag kommer han att börja uträtta alla de hjältedåd han så gärna vill uträtta och när den dagen kommer så kommer han på allvar att förtjäna sin plats i det som kommer bli hans elevhem ikväll. Shiloh kan fortfarande inte riktigt förstå hur han skall hamna där redan idag. Visserligen så är han en ganska orädd människa, i alla fall när det kommer till att klättra allra högst upp i ett träd, flyga på kvast eller göra sådan där saker som är lite halvt dumma men som man bara måste prova ändå. En gång försökte han till exempel att hoppa ner för så många trappsteg som möjligt på samma gång. Det slutade bara med ett stort blåmärke på knät, någon han faktiskt absolut förväntade sig men valde att ignorera tills det inträffade.

Pojken sätter sig upp, rättar till det ganska ljust rödblonda håret lite och reser sedan på sig för att sätta på sig kläderna. Ett par enkla, mörkblå shorts och en tunnare, stickad tröja som han fått av sin farmor. Shiloh suckar, han kommer sakna att inte bara bo ett par minuter ifrån farmor Annie och farfar Albert. Speciellt kommer han att sakna sin farmor, ibland känns det som att hon är den som förstår honom bäst i hela världen och dessutom så bakar hon fantastiskt goda scones. Annie var dessutom den som förklarade för honom att alla inte drömmer sådant som sedan händer och även var den som fick honom att förstå att han inte själv kan styra över det. Hon var den första som sa rakt ut till honom att han är synsk.

Det var en stor befrielse att få ett namn på det och att få det förklarat för sig, att han inte gjort något fel och att han själv inte kan styra över något av det han drömmer eller liksom känner innan det händer. Visserligen så tycker han fortfarande att det är jobbigt att känna sig annorlunda och ofta ger de där drömmarna och föraningarna honom en obehaglig klump i magen, som när han drömde att storebrodern Peter skulle falla ner från kvasten.

Oftast håller Shiloh tyst om de där sakerna. Han tycker inte om att veta vad som skall hända, dels för att det ibland är dåliga eller hemska saker och dels för att det får honom att framstå som udda och konstig. Helst säger pojken inte speciellt mycket alls, utan håller sig i sin egna lilla värld där han kan fundera, vrida och vända på sina tankar ifred. Att sätta saker i ordning och koppla ihop dem till ett sammanhang är något han finner oerhört tillfredsställande. De tillfällena är nog det enda positiva med att kunna se och förstå lite mer än vad många andra kan på det plan som synskheten hjälper honom med. Problemet är bara att han liksom inte kan styra över när, eller hur han ser och känner saker.

Han tycker om att rita sina tankar också, se dem på ett papper. Det är nog det han gör mest, ritar. Antingen så ritar han eller så läser han serier. Trädklättring är också något han uppskattar, så länge han får göra det själv. Visst, ibland leker han med de andra magikerbarnen i Eyam men bara på sina egna villkor och helst inte för länge, för många personer på en och samma gång gör honom trött i huvudet.

Shiloh slår sig ner vid frukostbordet och snart kommer en rejäl tallrik gröt svävande och landar framför honom. Mr Catterfall är avsändaren och Shiloh ler kort mot sin pappa. Vid köksbordet sitter Mrs Catterfall och försöker få en motvillig sexåring vid namn Aubrey att äta upp och på Shilohs andra sida blåser storebrodern Peter på en sked av sin gröt.
”Så, vilket elevhem tror du att du kommer hamna i då?” frågar han och ler ett morgontrött leende.

”Uhm”, svarar Shiloh och sänker blicken.
”Jag vet inte.”

Peter nöjer sig med det, han är van vid sin något kryptiska och tystlåtna lillebror.