Timo Nutters [G] (Malil)

SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 1325
Blev medlem: 05 feb 2009, 12:34

Timo Nutters [G] (Malil)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » 10 feb 2015, 18:04

Timo Nutters
Lanteglos


Regnet smattrar mot fönstret som täcker i princip en hel vägg i det lilla rummet som Timo Nutters befinner sig i. Resterande väggar täcks av affischer av alla dess slag. På sängen ligger den korta flickan med mörkbrunt och ruffsigt hår i en ganska kor frisyr som räcker henne strax nedanför axlarna. Med vana händer vrider hon rutorna i en Rubriks kub fram och tillbaka tills alla sidor är hela. Det tar mindre än en minut, sedan är hon klar och kastar kuben åt sidan. Den femton år gamla flickan är fruktansvärt uttråkad. När det är soligt finns det nästan alltid saker att göra, flickan brukar mest vara utomhus under sommaren, men idag regnar det och då finns det ingenting att göra hemma i Lanteglos. Vanligtvis går hon i skolan, och på Hogwarts finns ju vännerna, all magi, och läxorna… Inte för att Timo är så överdrivet förtjust i just skolarbete, men det är ju i alla fall tidsfördriv, och bra betyg är ju ganska viktigt egentligen.
När Timo var yngre brukade hon leka med syskonen. Lillebrorsan Cozmo och storasystern Elene, de brukade springa runt i trädgården tillsammans. De hade faktiskt riktigt roligt tillsammans. Sen växte Elene och Cozmo upp och blev tråkiga. Nu vill de sällan göra annat än att sitta och läsa eller rita och sådant, bara tråkiga saker som Timo inte har något intresse att göra. Timo reser sig upp från sängen. Här kan hon ju inte ligga hela dagen, då blir hon galen. Hon raffsar åt sig en knallkortslek och lämnar sedan rummet bakom sig. Hon går förbi Cozmos rum och knackar lätt på dörren. “Coooz?! Vill du spela knallkort?” frågar hon samtidigt som hon öppnar dörren. För det mesta brukar det gå att övertala åtminstone något av syskonen, trots att alla tre är ungefär lika envisa och vägrar ge med sig i argument så är nog Timo värst av alla. Ibland är detta en bra egenskap, men när hon faktiskt har fel och vägrar ge upp så blir det lite jobbigt. “Egentligen inte... Men efter som att du ber så snällt.” mummlar Cozmo till svar och reser sig upp. Han är inte set minsta lik sin syster till utseendet, och om man inte vet om att de är just syskon, så skulle man troligtvis inte kunna lista ut det. Timo ler och tillsammans går syskonen vidare genom huset, ned till våningen under där de förväntar sig att hitta Elene. Mycket riktigt sitter hon i vardagsrummet framför brasan med en bok uppslagen i knät. “Knallkort?” frågar Timo glatt ännu en gång i hopp om att få någonting kul att göra. Inte heller systern visar sig vara särskilt svår att övertala och de slår sig ned runt bordet. “Ska vi spela med straff eller?” frågar hon samtidigt som hon delar ut korten. Att spela med straff innebär helt enkelt att förloraren får ett straff. Det är oftast ganska otrevligt, men ändå väldigt roligt. Roligt fram tills dess att någon säger till Timo att hon ska krypa in i någon skrubb och sitta där i flera minuter. Då slutar det vara roligt.

När flickan var nio år gammal blev hon inlåst i en garderob. Det åskade den kvällen, och Cozmo hade sprungit och gömt sig av rädsla. Timo visste att han var livrädd för åska och blixtar och bestämde sig för att leta rätt på honom och trösta honom. Hennes bror kunde bli ganska våldsam när han blev rädd eller arg, så hon var ju beredd på att få en smäll eller två, framför allt skulle Coz hata henne om hon störde honom när han ville vara ensam. Samtidigt kunde hon inte lämna sin lillebror ensam. När hon letade i en garderob gick dörren i baklås och Timo blev fast. Ingen hörde henne på säkert två timmar, sen var det tillslut Cozmo som faktiskt hittade henne, vilket nu i efterhand är lite pinsamt, men just då var Timo mest lättad över att vara därifrån.

Från köket hörs en irriterad röst. “Nej! Ni spelar inte med straff.” ropar syskornas mamma, Nike, på snabb grekiska. Kvinnan kommer ut till vardagsrummet. “Ni bli bara sura eller ledsna när ni gör det.” fortsätter modern, fast på engelska nu. Nike har en tendens att växla mellan språken ganska ofta utan att ens tänka på det, detta har smittat av sig på Timo som även hon slänger in lite grekiska i sitt vardagliga språk.
Det har alltid varit viktigt för Nike att hennes barn får ta del av den grekiska kulturen, efter som att hon själv kommer därifrån. Fadern, Barnabass, däremot kommer från Lanteglos och bryr sig inte så mycket om Grekland. Men om det får Nike på bra humör så tycker han att barnen kan få lära sig om kulturen om det är så.
Efter en stund av spelande utan straff tröttnar Timo dock, det är ju inge roligt om ingen förlorar och straffas! “Det här är tråkigt. Nu kör vi med straff. Mamma märker ingenting!” viskar hon över bordet och delar ännu en gång ut korten för en ny ordentlig runda. Det dröjer dock inte länge innan just Timo förlorar, och som den urusla förlorare som hon är, blir hon riktigt förbannad och kastar korten på bordet, reser sig upp och stormar ut ur rummet. Det är ju bara roligt när någon annan förlorar.

Första året på Hogwarts var troligtvis det coolaste någonsin i Timos liv. Hon fick äntligen följa med den äldre systern till stationen, sätta sig på tågen och bli sorterad. Att hon inte blev placerad i samma elevhem som Elene var egentligen inte det minsta förvånande. Hon trivdes genast i Grydindor, människor att umgås med som inte var syskonen, finns det då någonting att klaga över? Dessutom träffade hon ju Manaka och Holly! Om de tre flickorna blev vänner eller inte går ju att diskutera, men de började i alla fall umgås och tolerera varandra trots deras olikheter. Relationen var minst sagt rörig, men just då kunde inte Timo bry sig mindre.
Skolarbetet kom kanske lite i kläm mellan vänner och annat kul, men det spelade ingen större roll för flickan själv.

Efter ett väldigt skönt sommarlov återvände Timo till slottet igen. Vist är lov alltid trevligt, samtidigt hade hon saknat vännerna lite grann. Det var under det andra året som hon fick låna en Rubriks Kub av en kompis. När hon efter bara en dryg halvtimme av vridande lyckades lösa den fick hon den som en present. Sedan den dagen är hon lite smått galen i pussel av alla dess slag. Det var även under just detta år som Timo blev riktigt fascinerad av kändisar. Hennes rum hemma i Lanteglos tapetserades med Afficher på Quidditchspelare och skådespelare. Favoriten var dock självklart skådespelaren Roderic Seymour.

År nummer tre, och det var tre syskon som begav sig till Hogwarts. Storasyster Elene skulle gå sitt sjunde, och sista år på skolan, samtidigt som lillebror Cozmo påbörjade sitt första. Med Cozmo på skolan fanns plötsligt en ny person som TImo kunde reta lite då och då när de sågs i korridorerna Samtidigt höjdes pressen. Valet var inte alls särskillt svårt och Timo började läsa Magiska Sporter och Hälsa, ett ämne som hon flickan verkligen gillade, och Latin. Latinet valdes bara av ren lathet, i och med sina Grekiska rötter kunde hon redan ett språk som har sitt ursprung ur latin, därmed blev ämnet ganska enkelt för henne.
Timos fjärde år på skolan var lite smått kaotiskt. Efter en kortvarig flirt med Manaka upptäckte Timo att hon minsann gillar både häxor och trollkarlar. En upptäckt som skakade hennes värld rätt rejält. Trots att hon brukar anses som den modigaste i familjen Nutters så var det ändå för mycket att hantera och Timo har fortfarande inte kommit ut som Bisexuell för föräldrarna eller syskonen, det är väl ändå hennes ensak. Skolan blev bara värre och värre, proven blev svårare och pressen ökade. Timo, som vanligtvis inte stressar så mycket, blev verkligen stressad inför alla prov, och hon ser verkligen inte fram emot GET-proven som väntar.