Flora Pendleton-Nagy [G] (Aproximadamente)

SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 1325
Blev medlem: 05 feb 2009, 12:34

Flora Pendleton-Nagy [G] (Aproximadamente)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » 01 mar 2014, 21:29

Flora Pendleton-Nagy- Bath, Somerset

Den kortväxta elvaåringen stegar noggrant bakåt. Femton, sexton sjutton, säger hon för sig själv, innan hon stannar. Hon gör sin sedvanliga ritual genom att dra sig lite i flätan som söker sig ner en bra bit längs hennes rygg. Hon vet vad som gäller. Nytt personligt rekord, annars är det kört. De, normalt bärnstensbruna ögonen, lyser snarare svart och blicken är endast på en punkt. Med full fart löper hon mot plankan och i just rätt ögonblick prickar hon den vita ytan. Det känns som om hon flyger i en evighet innan hon landar mjukt i längdhoppsgropen. Snabbt som blixten skuttar hon jublande upp från sanden för att invänta mätning. Det här var hennes bästa hopp någonsin och hon är säker på att segern är klar.

Fem minuter senare satt hon gråtandes i omklädningsrummet.
-Du gjorde ditt bästa, Flora. Tvåa är jättebra, tröstar hennes pappa.
-En centimeter, en endaste centimeter! vrålar hon tillbaks. Om mamma var här skulle hon varit besviken, fortsätter hon något lugnare och plockar fram ett foto ur träningsväskan. Bilden föreställer en kvinna med ljusbrunt hår, bärnstensbruna ögon och krokig näsa.
-Du är allt en kopia av din mor, dotter lilla. Det är bara näsan som skiljer er åt. Den har du nämligen fått av mig.
-Pappa, kan du inte berätta om mor? Det vore..., säger hon innan hon uppfattar sin fars bekymrade blick. Besviket stoppar hon tillbaka fotot i väskan igen och drömmer sig bort. Bort från det svettiga omklädningsrummet. Bort från det tråkiga livet i mugglarstaden. Bort från hennes knasiga klasskamrater. För livet bortom horisonten tycktes så mycket mer spännande. Och om hon bara visste vad hon hade framför sig.

Flora Pendleton-Nagy föddes på en måndag, i den engelska staden Bath. Hennes första år tillbringades tillsammans med båda hennes föräldrar, Stephen och Maya, men på Floras femårsdag vändes livet uppochner. Maya ville återvända hem till Ungern för att studera drakar. Stephen sa att hon var galen och sa åt henne att ingen i hennes galna släkt någonsin skulle få komma i närheten av Flora igen. Innan Maya slog igen dörren, för att aldrig komma tillbaka, vrålade hon: ”mugglarkräk!”. Flora frågade ofta sin far vad det var hon menade, men ännu har hon inte fått något svar.

Ända sedan förskolan har Flora haft svårt att hitta vänner. Hon har alltid varit annorlunda, liksom inte passat in. Kort stubin har hon alltid haft och det blev inte direkt bättre när hon blev ensam lämnad med sin pappa. Flora kan inte alls känna igen sig i honom. Den enda likheten, förutom näsan då, är vinnarskallen. Flora hatar till och med att förlora mer än sin far och ibland kan hon bli så arg att hon oavsiktligt gör illa andra. Det är inte med flit, utan det bara händer. Hon behöver inte ens röra vid dem.

Varje natt drömmer hon sig bort till Ungern. Där finns mamma och tillsammans söker de i mörka grottor efter drakar, flyger på kvastar över snöklädda berg och slåss mot troll i främmande skogar. I framtiden vill hon uppleva allt det här på riktigt, helst nu givetvis, men det var väl sant det hennes pappa sa. Det där är ju bara sagor.

Flora har inga syskon, vilket hon tycker är mycket tråkigt, dock tycker hon om att leka med grannfamiljen Jones treårige son, Richard. Hennes enda riktiga vän är friidrottskompisen Anne, men de umgås inte mycket mer än på träning och tävling. I skolan är Flora oftast skötsam, men absolut ingen mönsterelev. De roligaste ämnena är gymnastik och engelska, då hon tycker om såväl läsning som att skriva. Favoritgenren är fantasy, då hon själv vill uppleva allt som hon läser i dessa och så tycker hon sig ofta känna igen sig bra i karaktärerna.

När Flora blir äldre vill hon ut och upptäcka världen. Just nu ser hon ingen möjlighet till detta då hennes pappa hittills avfärdat alla hennes spektakulära planer. Antingen är de för farliga, eller fullkomligt ogenomförbara. Pyttsan! Nyfikenhet, respektlöshet, optimism och mod finns det gott om hos denna tös. Vem på hennes gata minns inte när hon som sexåring klättrade uppför fru Adams höga lönn för att hämta en liten svart katt, trots att brandkåren var på väg? ”Den såg så ledsen ut däruppe” trallade hon glatt när Kittys ägare snopet tog emot sin lilla misse. Redan på den tiden hade hon sitt ljusbruna hår uppsatt i en slarvig fläta.